All tid är din

Detta är bara det första utkastet. Ifall jag hinner skriva mer innan jag flyttar gör jag det. Verkar den bra?Skriver mer om ni gillar den




Människan är en sådan bräcklig varelse, kroppsligt samt själsligt.
Han suckade medan han sakta följde efter flickan med de blonda lockarna. Mannens ögon var sorgsna och han gav i från sig en suck av tystnad. Hon kunde varken se eller höra honom, ingen kunde det. Flickan stannade upp vid ett café och han stannade bara några centimeter från henne och lade sitt huvud på sned och lät huvan från kåpan falla av hans huvud. Vad kollade hon på? Ett leende spred sig på hans läppar och han lade sin hand på hennes huvud och smekte det utan resultat. Hon kände inte av honom. Han var ängeln från andra sidan trots allt.
Snart var det hennes tur att lämna hennes hem, hennes liv.