Welcome to Night Vale [SV]

Så... Nu har jag i princip blivit influerad av en engelsk serie kallad Welcome to Night vale, vilket ska vara någon sorts radio-program. Vad jag förstått så är det en serie på YouYTube där det är en som pratar och det blir som en radio-sändning samtidigt som han pratar vissas det bilder. Jag har sökt upp information och hade tänkt skriva en FanFiction om huvudpersonen. Om ni vill läsa så läs vidare om inte, stäng ner.
Titel: Welcome to Night vale [SV]
Klar: Nej!
Språk: Svenska
Författare: Remus Granger
Handling: Cecil driver en radiokanal i ökenstaden Night Vale. Men så en dag dyker en kille upp och Cecil blir förälskad direkt.
Jag vet dålig handling men om ni nu är intreserade så ska ni läsa prologen.
Prolog:
Cecil Gershwin Palmer är mitt namn. Kalla mig bara Cecil, så blir det lätt att komma ihåg. Jag lever i en öken stad kallad Night Vale. Mitt ”Vanliga” utseende är lite märkligt för er kanske. Ljusgult hår som ligger åt sidan, gröna ögon, ett par svarta glasögon, ett lila öga mitt i pannan, jag har tatueringar som är tentakel-liknade saker på hela armarna och en vid halsen, jag är varken för lång eller för kort, för tjock eller för mager. Jag har en vit skjorta med lila slips och en grå väst, svarta jeans och lila hörlurar med röd sladd.
Jag tog av mig hörlurarna, vi var utsändning. Jag stäckte på mig och reste mig ur stolen. UR SÄDNING stod det med röda stora bokstäver över dörren. Jag gick i den svarta korridoren, i ett av rummen svävade katten Martukis. Medan jag gick i mina tankar så råkade jag stöta i en kille. Han hade mörk och känslig hud, svart hår med en värdigt, om förtida, touch av grått vid tinningarna, och en stark och en fyrkantig käke. Han bar en flanellskjorta och välsittande jeans och en vit labbrock. När han ursäktade sig såg man tänder som en militär begravningsplats. Hans hade en röst som karamell med oaky toner. Jag stirrade in i hans ögon en stund innan han gick vidare.
”Vänta! Vem är du?” ropade jag efter honom. Han tvärstannade och vände sig om.
”Jag är en vetenskapsman som kommer vara här ett tag!” svarade han bara och gick vidare. Jag kände något i magen, som en bubblande känsla. Jag viste en sak detta skulle vara bra tider.
____________________________________________________________
Hoppas ni tar en tid och läser dena och tack att ni läste dena lilla information ♥

Hm.... Låter intressant.... Kanske! Har så mycket just nu, men ska försöka att hänga med!

Spännande! *bevakar*

Aah, Welcome to Night Vale (Har inte lyssnat på den på Youtube dock, visste inte att man kunde.)
Bevakar, verkar jättespännande!

Tack! Nu har jag försökt få klart kapitlet men har en annan att skriva på, så den var t inte så lång :-/

Kapitel 1. En (o)vanlig dag i jobbet
Hur, HUR kunde dem tro det här! Jag satt i ett rum vid radiostationen och läste igenom rapporten till dagens avsnitt. I vanliga fall så var jag med och skriva vad jag skulle säga. Men nu! Det var bara Steve Carlsbergs ider, en stor del i alla fall. Men hur, HUR kunde dem tillåta det här! Det första jag skulle säga i min rapport var om änglar, ÄNGLAR! En gammal kvinna som ska heta Josie skulle ha rörts av änglar. DET var något jag ALDRIG skulle säga. Men jag viste, att om jag sa det skulle folk tro att jag var galen som prata om det, men om jag INTE säger det så skulle jag få sparken. Och aldrig att jag skulle jobba i mataffär! Jag suckade och läste vidare. På baksidan hade jag klottrat ner massor själv. Ricos Pizza, Vetenskapsmannen, Prylar… Det knackade på dörren och jag ropade Kom in. Steve kom in och lade ner ett papper.
”Saker du måste säga INNAN nyheterna om Josie”, sa han och gick ut igen utan ett enda mer ord. Jag suckade och började läsa om det. Det handlade om den nya hundparken, där skulle det tydligen vara svarta farliga saker. En blick på klockan. En hel timme kvar innan jag skulle börja prata. Vad skulle jag göra till dess?
~X~
Jag pratade på, det vanliga. Änglar och svarta saker, Vetenskapsmanen.
”Och nu alla föräldrar, så ska jag påminna om säkerheten när ni är med era barn” sa jag och börja prata på. När pratet om säkerheten var avklarad fick jag ett medelande på min mobil.
Kära Cecil!
Dem andra som är med honom kallar killen du sökte Carlos. Sköt på ditt jobb bra!
//Antony
Jag log, Carlos, det lät bra.
”Den nya vetenskapsmannen, vi vet nu vad han heter, Carlos”, jag berätta lite och (motvilligt) sa något om Josie och en ängel. ”Han sa att vi låg långt bort från den mest vetenskapliga och intresanta platsen i Storbritannien och att han kom för att undersöka vad som händer här omkring. Allt omkring honom var perfekt, och jag föll i kärlek direkt*”, sa jag. MER prat och sedan. ”Och nu vädret”. En låt spelades upp och jag passa på att ta en kopp kaffe. MER prat och efter FLERA minuter var allt klart. Jag stängde av, gäspade en lång gäspning och gick ut. När jag kommit in i mitt rum så såg jag min katt Kamatsik ligga mitt på bordet på mina paPper och sov.
”Hörrudu, vi måste gå hem nu”, sa jag, bar upp henne och gick mot bilen
____________________________________________________
Förlåt om det är stavfel :-/