Månsystrar

Hellu!!
Jag var så himla skrivsugen så jag helt plötsligt började skriva på en berättelse. Och jag tänkte Varför inte lägga upp den på Mugglis?
Så jaaa...
Lite fakta om den:
Titel: Månsystrar (kom gärna med förslag på något bättre namn, blev inte helt nöjd med titeln faktiskt)
Författare: jag
Rating: inte värre än HP. Jag skulle sätta en åldersgräns på sisådär nio år, tror jag.
Huvudpersoner: Ly och Lo
Handling: Ly och Lo är två helt olika personer, men ändå finns det en förbindelse mellan dem, Månförbindelsen. Det är många som vill åt den makt som Månförbindelsen bär på, så det finns det mycket ont som lurar i buskarna, närsomhelst och varsomhelst... (Det låter ganska trist, den är mycket bättre!)
Utspelar sig: Jaa, liksom i en blandning av typ medeltiden och nutiden.
Färdigskriven: NEJ!

Hoppas någon vill läsa!
Första kapitlet kommer när jag har fått minst tre läsare.

Skulle tagga några från min ff (som du förresten hittar HÄR) :

Jag vill läsa, låter superbra! ♥

Jag vill också läsa!

Jag vill gärna läsa!

*Bevakar*

Nu kommer första kapitlet! Hoppas ni gillar det! Måste bara påpeka att det blir mer spännande sedan.

Kapitel 1

En tolv-årig flicka satt i fönsterkarmen på sitt rum högst upp i västra tornet på det stora vita slottet som hon bodde i.
Hon var klädd i en vit silverskimrande vristlång klänning och nätta små silverskor. Hennes långa lockiga gyllenbruna hår var uppsatt i en prydlig knut uppe på huvudet och mitt på hjässan satt en liten silvertiara med gnistrande smaragder, för flickan var nämligen prinsessa över landet.
Hon var nätt och lång för sin ålder.
Ly, som flickan hette, kollade upp på den lysande vita månen som sken ner på henne.
Det var en helt molnfri natt.
Ly reste sig upp från fönsterkarmen och satte sig vid sitt skrivbord. Hon tände skrivbordslampan och började rita på en ny teckning.
Ly var riktigt duktig på att teckna. På näthinnan hade hon en bild på en vacker lövskog som liknade skogen till väster om slottet. Mitt i skogen satt en flicka på en sten. I hennes famn låg en svart lurvig vildkanin. Kaninen var skadad och flickan höll på att ta hand om den.
Ly försökte rita så likt bilden som hon hade i huvudet, som möjligt.

Samtidigt lufsade Lo omkring i skogen. Lo var också en tolv-årig flicka. Och hon hade också långt lockigt gyllene hår, fast lite mer åt det blonda hållet och även med lite rött i.
Hon var även lång för sin ålder precis som Ly.
Men ändå var hon så olik Ly som man kunde bli.
Hon var solbränd och väldigt stark. Och över kinderna och näsan var guldbruna fräknar utspridda på ett, i alla fall i mina ögon, vackert sätt.
Hon var klädd i ett par slitna bruna shorts och en tunn grön t-shirt.
Lo hade bott och levt i skogen så länge hon kunde minnas. Några föräldrar hade hon inte. Hon tog hand om djuren i skogen och djuren tog hand om henne.
Just nu skulle hon ta hand om en skadad vildkanin. Hon satte sig på en fuktig sten och la kaninen i knäet. Med en tuss blöt mossa baddade hon det blodiga såret i kaninens sida.
Lo trodde att såret kom från en taggbuske eller möjligtvis en räv. Troligtvis en taggbuske.
Hon såg upp mot den lilla lysande skärva som var det enda som fanns kvar av månen.
Lo älskade månen. Alltid när det var fullmåne satt hon tillsammans med vargarna och blickade upp mot månen.
När hon hade baddat såret smörjde hon på en salva som hon själv hade gjort av brännässlor och johannesört. Det lindrade den mesta av smärtan och tvättade rent såret från smuts och blodig päls.
Sedan smekte hon kaninen längs ryggen innan hon släppde ut den i friheten igen.

BRAAAAAAAA!

Jättebra! Du skriver superbra!

WOW! DET DÄR VAR FANTASTISKT!!! ❤

Oj! Tack så HIMLA MYCKET allahopa!!! ♥ ♥ ♥