~Vindens svaghet~ [Vampire Knight Fanfiction SV]

Titel: Vindens svaghet
Författare: Wilma.
Språk: Svenska
Fandom: Vampire Knight
Rating: PG
Handling: Windy Amano är allt ifrån normal - men ändå tycker hon att någonting saknas i hennes liv. Windy är ett stort fan av manga och animeserien Vampire Knight. Vad händer när denna spontana tjej hamnar på Cross Akademi och hur kommer hon att förändra händelserna i serien? Och framför allt - vad har hon själv för krafter inom sig?


Denna fanfiction kan du läsa även om du inte har läst/sett Vampire Knight. Det kommer nämligen längre ner en beskrivning på olika saker i Vampire Knight, de grunderna man kan behöva ha för att läsa denna fanfiction helt enkelt ;-)

Något som säkert kommer dyka upp är min stavning av vissa namn, alla stavar namnen olika och jag tror inte det har någon större betydelse om jag skriver "Yuuki" eller "Yuki", "Aidou" eller "Aido" osv. Något som säkert också kommer dyka upp är översättningen av vissa ord, det är väldigt svårt att översätta vissa saker från Vampire Knight, och även för mig kan de låta helt fel. Om du skulle komma på en bättre översättning på något område eller dylikt så kan du gärna berätta de för mig! (-:

Lite förklaringar på saker från vampire knight samt de viktigaste karaktärerna:

Cross akademi: Det är på Cross akademi allt sker. Cross akademi är en internatskola i Japan. I Cross akademi finns 2 slags “klasser”, nattklassen och dagklassen. Nattklassen består utav vampyrer och dagklassen består av människor, dock vet inte dagklassen att nattklassen är vampyrer och de beundrar nattklassen för deras rikedom och deras vackra utseende, och de flesta i dagklassen är stora fans av nattklassen. Det finns 2 sovsalar, en som kallas mån-sovsalarna och de är för nattklassen och en som kallas sol-sovsalarna och de är för dagklassen. Rektorns byggnad ligger bredvid sol-sovsalarna och längst fram vid skolan, framför de stora portarna, finns huvudbyggnaden. Det är i huvudbyggnaden alla har lektioner, både nattklassen och dagklassen även om nattklassen har lektioner på natten och dagklassen på dagen. Skolan omges av en skog och trädgårdar och det finns även en sjö och en bäck som rinner ut i skogen.

Vampyrerna: När vampyrerna i Vampire Knight blir blodtörstiga på något sätt så blir deras ögon blodröda. Vampyrerna är både starkare och snabbare än människorna. Det finns olika slags “levlar” på olika slags vampyrer:

Level A: Också kallad renblod (pureblood) vampyrer. Renblodsvampyrerna har inget som helst människoblod i sin blodlinje. De är de mest kraftfulla vampyrerna och de är sedda som kungliga. Renblodsvampyrerna har också förmågan att förvandla människor till vampyrer genom att bita dem, något som andra vampyrer inte kan göra. Det finns väldigt få renblodsvampyrer kvar i världen.
Exempel på level A vampyr: Kaname Kuran

Level B: Också kallade aristokrater. Aristokraterna är inte helt renblodiga vampyrer, men de flesta har inte speciellt mycket mänskligt blod i sin blodlinje. Aristokraterna kan bita en människa utan att de förvandlas till vampyrer och många aristokrater har speciella krafter, som till exempel Aidou Hanabusa som kan skapa is och Kain Akatsuki som kan kontrollera och skapa eld. Aristokraterna är alltid, precis som renblodsvampyrerna, födda som vampyrer.
Exempel på level B vampyrer: Alla vampyrer i nattklassen förutom Kaname kuran; Ruka Souen, Rima Touya, Hanabusa Aidou, Kain Akatsuki, Takuma Ichijo, Seiren och Senri Shiki.

Level C: Level C vampyrer står för level “Common” vampyrer, alltså “vanliga vampyrer”. De vampyrerna är människor som förvandlats till vampyrer, men sedan druckit blodet av sin skapare för att förhindras att förvandlas till en level E.
Exempel: Inget exempel

Level D: En level D vampyr är en vampyr som en gång varit människa, men blev förvandlad till en vampyr av en renblodsvampyr. En level D vampyr förlorar långsamt sin mänsklighet och faller till level E om de inte dricker blodet från den vampyr som förvandlat dem, då blir de en level C vampyr.
Exempel på level D vampyr: Zero Kiryuu

Level E: Level E betyder Level “end”, alltså level slut. Det är varje level D vampyrs öde att bli en level E vampyr såvida de inte dricker blodet från den renblodsvampyren som förvandlat vampyren. En level E vampyr har förlorat all sin mänsklighet och är galen i sin blodtörst, de har ständigt röda ögon och attackerar allt och alla de får tag i. Det finns inte heller något botemedel och det går inte att rädda en vampyr som fallit till denna level.

Vampyrjägare: Vampyrjägarna kommer från speciella familjer och jagar vampyrer utifrån listor som de får från jägarföreningen, som är en förening med vampyrjägare. De dödar endast vampyrer som är ett hot eller sjunkit till level E.


Yuuki Cross: Yuuki Cross är en utav de 2 prefekterna på Cross Akademi. Prefekterna ska skydda dagklass-eleverna ifrån vampyrerna i nattklassen. Yuuki har kastanjebrunt hår som går till axlarna och stora, brunröda ögon. Yuuki har inga minnen sedan hon var 5 år, då hon hittades av Kaname Kuran i snön när hon blev attackerad av en level E vampyr. Kaname tog henne till Cross Akademi där hon adopterades av Kaien Cross. Yuukis vapen som hon använder är en stav som brukar kallas Artemis rod och det är ett anti-vampyrvapen.

Zero Kiryuu: Zero Kiryuu är också en prefekt på Cross Academy. Zero kommer ifrån en vampyrjägarfamilj. Zero växte upp och blev tränad av Yagari Toga, som en gång förlorade sitt ena öga på grund av att Zero tvekade att döda en vampyr som hade fallit till level E. Zero hade en tvillingbror som hette Ichiru. Hela Zeros familj blev dödad av en renblodsvampyr som hette Shizuka Hio. Shizuka förvandlade Zero till en vampyr och lämnade sedan honom. Alltså är Zero en vampyr som också är en vampyrjägare. Zero togs till Cross Akademi och fick bo där. Ingen visste att Zero var en vampyr förutom Kaien Cross och Kaname Kuran. Zero är inte en speciellt öppen person och han brukar mest blänga åt folk, annars ser han väldigt känslolös ut. Den person Zero står närmast är Yuuki, som verkligen kämpar för att kunna få ner muren runt Zero. Zero har silverfärgat hår och lavendelfärgade ögon. Zeros vapen är en anti-vampyr pistol som kallas Bloody rose.

Kaname Kuran:
Kaname Kuran är mån-sovsalarnas president i nattklassen. Kaname har mörkbrunt hår och rödbruna ögon som Yuuki. Kaname är en renblodsvampyr, en vampyr som inte har något människoblod i sin blodlinje över huvud taget. Renblodsvampyrer är väldigt kraftfulla, och om man blir biten av en renblodsvampyr bli man själv en vampyr. Allt Kaname bryr sig om är att skydda Yuuki, och han kan ibland använda sig av andra människor för att beskydda henne. Alla i nattklassen har en väldigt stor respekt för Kaname och ser honom som en kung.

Jag hoppas på att kunna komma igång med denna fanfiction så snart som möjligt!

Jag kommer dessutom publicera denna fanfiction på Fanfiction.net
https://www.fanfiction.net/s/11119562/1/Vindens-Svaghet-SV

Jag taggar dessutom Ella01

Wilma. tack för taggningen. Låter jättebra och är spänd på första kapitlet. Taggar litet folk och snälla bli inte arga om ni inte vill bli taggade.

H@nna
Hermione Granger12
Idis ida-maria
potter_fan
YES
OzzyStar2
Linn88
Paulina Black
9 3/4
PPP
ThePrettyGirl
Pandizz
Wilma.
Ester Potter 04
Ellaravenclaw
Mr.Lupin
Melody Malfoy
Aia
Hermone
Elsa Gryffindor
Tiramisu
Amaanda
Saga Lovegood
Kim Potter
Roger Davies
Luna_rav
illusionofcool
Rasmus potter
Hermes
Minerva Snape

Nja, såg typ 2/3 avsnitt men gillade den inte så mycket :'/

jag instämmer......>

Skulle gärna vilja bevaka, men bevakar över 40 sidor, så tyvärr

nämen det är klart jag läser B)

Jag har tyvärr inte sett så... Men annars skulle jag gärna. Jag är inte heller jätteförtjust i manga osv. (Överdos av det i skolan tror jag)

Eftersom jag vill komma igång med min fanfiction så lägger jag ut de 2 första kapitlen nu på en gång!

Vindens svaghet

~ You can chain me, you can torture me, you can even destroy this body, but you will never imprison my mind ~


Kapitel 1 - Windy Amano

Mitt långa, ljusblåa hår flög i vinden. Jag slöt mina smaragdgröna ögon. ‘Så detta är hur den verkliga ensamheten känns?’ tänkte jag. Jag kände mig så fruktansvärt liten, men samtidigt så stark. Jag kände smärtan som högg i mitt hjärta med varje slag det slog, saknaden. Saknaden dunkade igenom mig, brände mig. Jag kunde höra vatten slås emot klippan jag stod på. “är det värt det?” frågade en röst i mitt huvud. “Alltid” svarade jag och kastade mig ut ner mot de vassa klipporna.

Jag flämtade och satte mig hastigt upp i min säng. Jag hade haft mardrömmar som den här i flera månader, det började skrämma mig. Jag kollade på klockan på nattduksborden brevid min stora säng. “05.33” stod det. Jag bestämde mig för att det var lika bra att gå upp, det var helg men jag brukade ändå alltid gå upp tidigt, dessutom kunde jag aldrig somna om efter mina konstiga drömmar.

Jag gick in till badrummet som låg brevid mitt rum. Jag ställde mig framför spegeln, mitt långa hår var aprikosfärgat och mina ögon var körsbärsfärgade. Jag tänkte på vad jag kände för att ha för hårfärg och ögonfärg idag, idag kände jag mig vid liv, farlig. Eld, perfekt! Jag koncentrerade mig på mitt hår och jag såg hur den ljusa aprikosfärgen blev mörkare och mörkare tills det var eldrött med orangea slingor. Jag slöt mina ögon och koncentrerade mig på dem. När jag öppnade mina ögon igen var de gula och såg ut att flamma av liv. Ja, ni kanske har undrat, hur kunde jag ändra min ögon och hårfärg? Jag har alltid haft denna förmåga, det är bara något jag kan göra och jag brukar aldrig reflektera speciellt mycket på hur och varför jag kan göra det. Många brukar undra hur jag kan ha en ny hårfärg och ögonfärg varje dag, men jag svarar alltid att jag har kontaktlinser och att jag färgar mitt hår. Min “naturliga” hårfärg var egentligen ljusblått, och mina ögon var smaragdgröna.

Mina föräldrar verkade inte alls chockade över att jag kunde göra detta, egentligen så var mina föräldrar inte mina biologiska föräldrar, jag var adopterad. Min mamma hette Mika och min pappa hette Hisao. De var båda två helt normala föräldrar, som älskade sin dotter över allt annat. Jag älskade verkligen mina föräldrar också, jag brydde mig om mina föräldrar mer än någonting i hela världen.

Jag gick ut ur badrummet och i hallen mötte jag Mika. “Windy, varför är du uppe såhär tidigt?” frågade hon och kollade på klockan på sin arm. “Jag vaknade av en mardröm, och du vet att jag aldrig kan somna om efter mina mardrömmar…” svarade jag. Jag upptäckte att Mika höll något i sin hand, som såg ut som en slags broschyr. “Vad håller du i mamma?” frågade jag. “Åh, detta? haha… det är bara en broschyr om en skola jag fick på jobbet” mumlade hon. “Jag måste fortsätta med tvätten, försök att komma ut lite idag Windy och läs inte bara manga på ditt rum!” sa hon och gick iväg. Jag rynkade pannan, Mika brukade aldrig känna sig stressad med hushållssysslor, såvida hon inte undvek mig… ‘Men varför skulle hon vilja undvika mig?’

Jag bestämde mig för att gå tillbaka till mitt rum. Jag ignorerade att Mika hade sagt att hon ville att jag skulle gå ut idag och tog ner Vampire Knight mangan från min bokhylla, satte mig på min säng och började läsa. Jag hade redan läst klart Vampire Knight, men jag läste om ändå. Jag hade också sett om animen fler gånger än vad jag kan räkna. Jag suckade, om ändå Vampire Knight världen vore verklig… Jag skakade hastigt på mitt huvud, vad tänkte jag? Det är klart att jag aldrig skulle önska att den världen vore verklig. Men ändå kändes det som att mitt liv saknade något, spänning. I Vampire Knight-världen hände allt möjligt spännande! ‘Om jag någonsin skulle möta lilla emo-Zero kommer jag gå fram till honom, nypa hans kinder, le och bara säga åt honom att ta sig i kragen och bli lite gladare.’ tänkte jag och fnissade. Jag önskade jag kunde se hans reaktion på det.

Jag satt och läste Vampire Knight i flera timmar, sedan började jag kolla om på animen ännu en gång. Jag kom en bit in i den första episoden och jag kom precis till biten där den blonda och blåögda vampyren Aidou biter prefekten Yuuki i handen. ‘I början av denna serien trodde jag ärligt talat att Yuuki skulle hamna med Zero i slutändan, det känns som att de hör tillsammans’ tänkte jag när Zero dök upp i animen och höll sin pistol bloody rose mot Aidous huvud. Jag hörde en knackning på dörren till mitt rum “Ja?” frågade jag högt så att personen utanför min dörr skulle höra och pausade Vampire Knight. “Vi måste prata med dig Windy, kom till köket är du snäll” ropade Hisao, min pappa. “Jag kommer!” Jag gick ut ur mitt rum och gick med Hisao till köket. Jag kände att något inte var som vanligt, han skämtade inte med mig som han alltid brukade och såg väldigt seriös ut. “Vad händer?” frågade jag när jag kom in i köket. Jag satte mig på en stol brevid Mika.
“Windy, vi har något väldigt viktigt att föreslå, som du antagligen kommer avvisa direkt, men snälla Windy, vi vill verkligen att du tänker igenom detta.” sa Mika väldigt allvarligt. Jag nickade och fortsatte att vara tyst, så att hon kunde fortsätta att berätta. “Vi tycker att det skulle vara bra om du kom ut mer ofta och kanske fick lite vänner att umgås med… Min arbetskamrat Richard gav mig en broschyr på en internatskola i Japan, och den verkar passa dig!” berättade hon. “Japan?” frågade jag förvånat. Jag kunde faktiskt tala Japanska, jag har alltid kunnat det, dock hade jag inte en aning om hur jag lärde mig det. Jag såg en skymt av broschyren, det såg nästan ut som…
“Vad heter skolan?” frågade jag snabbt. “Cross Akademi…” all färg försvann från mitt ansikte och jag stirrade på broschyren i hennes hand. Jag stod fryst i vad som kändes minuter. Cross Akademi, som i Vampire Knight? Mika och Hisao började se oroliga ut, men sedan plötsligt kom färgen till mitt ansikte tillbaka och jag jublade. De utbytte förvirrade blickar. “När åker vi?” jublade jag. “Imorgon” svarade Hisao, forfarande förvånad av min reaktion. “IMORGON?” tjöt jag. “Jag kommer inte hinna packa! Jag måste förbereda mig!” skrek jag i panik. “Så du vill verkligen åka?” frågade Mika förvånat. Jag nickade upprymt. “Du har hela dagen på dig att packa, vi hjälper dig” sa Hisao. Jag kastade mig mot båda mina föräldrar och gav de en stor kram och de var fortfarande helt paffa.


Kapitel 2 - Cross Akademi
“Jag kommer sakna er så mycket” sa jag och lät ett par tårar falla. Jag var just nu på en flygplats i Japan med mina föräldrar. “Vi kommer sakna dig också gumman, kom ihåg att du alltid kan ringa oss och att om du vill hem så kan du ringa direkt! Vi tvingar dig inte att gå på denna skolan, okej?” sa Hisao, jag kunde höra på hans röst och se i hans ögon att han kände skyldig på något sätt. “Jag VILL gå på denna skolan pappa” sa jag, det var en av de få gångerna jag kallade Hisao pappa, jag föredrog att kalla folk vid deras namn även om de var släktingar. “Taxin väntar på mig, jag måste gå nu!” sa jag. Jag gav Hisao och Mika stora kramar och började gå mot taxin. Jag vinkade till mina föräldrar och de vinkade tillbaka. Jag klev in i taxin som började köra mot Cross Akademi.

Snart var jag där, Cross Akademi! Kommer det vara som i Vampire Knight? Med nattklassen och dagklassen. Jag hade läst allt som stod på broschyrerna, och det fanns mycket riktigt en nattklass och dagklass. Jag skulle självklart gå i dagklassen, eftersom jag var en människa. ‘Åhh, jag kommer ha så kul, äntligen kan jag säga allt som jag önskar att folk hade sagt till Kaname! Och dessutom få se Rukas reaktion’ tänkte jag och skrattade. ‘Men tänk om nattklassen inte är vampyrer, tänk om detta är en vanligt skola’ tänkte jag. Plötsligt stannade taxin. “Vi är framme, miss” sa föraren på japanska. “Arigato” svarade jag och steg ut ur taxin med mitt bagage. Hälften av mitt bagage bestod av alla vampire knight böcker. Vadå?, det är klart att jag behöver alla de med mig, jag ska ju trots allt gå på en skola där allt detta kommer ske, jag kommer behöva hålla mig uppdaterad!

Jag gick fram till de välkända grindarna in till skolan. Jag kände igen omgivningen väldigt väl. “Det är skymning, nattklassen borde gå ut ur sina sovsalar snart…” mumlade jag för mig själv. Mycket riktigt, när jag närmade mig skolan och gick förbi huvudbyggnaden kunde jag höra de avlägsna skriken av fangirls av nattklassen. Jag suckade, om de bara visste vad de var. “Detta får jag inte missa”. Jag gick mot mån-sovsalarna, nattklassens sovsalar.. “GÅ TILLBAKA TILL ERA RUM” hörde jag en tjej desperat skrika till den stora gruppen av fangirls. “Du vill bara ha nattklassen för dig själv Yuuki, det är så uppenbart!” skrek en fangirl till Yuuki. “PRECIS” instämde en annan fangirl och Yuuki fortsatte sina desperata försök att knuffa undan alla elever från grinden. Jag log, stackars lilla Yuuki. Ingen hade märkt att jag hade kommit. Jag kollade runt och BINGO, där såg jag Zero stå och blänga på alla fangirls, som höll ett gott avstånd ifrån honom. Jag började hoppa emot honom. “Inte ett steg till” sa han plötsligt till mig. Några fangirls vände sig om. Jag bara log och tog ännu ett steg mot Zero. “Kom igen, så säger man väl inte till sin syster?” sa jag och log sött. Zeros arga blick försvann och hans ansikte var uttryckslöst. Mitt hår var grått och mina ögon lila. Jag hade fått denna idéen på flygresan, alla sov och jag tänkte att ingen skulle lägga märke till om mitt hår och mina ögon förändrades. Jag sprang fram till Zero och kramade honom och jag kunde höra alla kolla på oss och flämta. Jag lossade mitt grepp om Zero och kunde inte hålla tillbaka mitt skratt längre, Zero såg så förbluffad ut! Jag brast ut i skratt och skrattade högre än jag någonsin skrattat förut. Jag rullade runt på marken och skrattade och alla stirrade på mig som om jag vore galen. “HAHAHA, DU SKULLE BARA SE DIN MIN ZERO” jag fortsatte att skratta okontrollerbart “Jag HAHAH sko...HAHA...skojade bara med dig HAHA” jag fortsatte att rulla runt på marken och skratta “Känner jag di…” Zero avbröt vad han höll på att säga och jag kunde höra hur grinden till mån-sovsalarna öppnas. Alla vände sig bort ifrån mig och började skrika på natt-klassen “IDOOOL-SENPAI” “WILD-SENPAI, JAG ÄLSKAR DIG” “IDOL, GIFT DIG MED MIG” jag låg fortfarande på marken och stirrade på natt-klassen. De var lika vackra som alltid, men, jag är inte en galen fangirl. Okej, vem försöker jag lura, jag är precis som alla andra fangirls av vampire knight. Dock vet ju inte dessa fangirls vad nattklassen är... Jag reste mig från marken och vrålade högre än alla fangirls “AIDOU-SENPAI ÄR FÖRLOVAD MED RUKA-SAN, LÄMNA HONOM I FRED” Alla fangirls blev plötsligt tysta och alla i nattklassen stirrade på mig. Den blonda blåögda vampyren började gnälla “Jag skulle aldrig gifta mig med RUKA, ALDRIG” han rös. Jag fnittrade sockersött och tog upp ett par röda rosenblad från min ficka. Jag skuttade förbi alla fangirls som fortfarande stod som fastfrusna. Jag kunde höra Yuukis protester men jag valde att bara ignorera dem. Jag kastade rosenbladen över Ruuka och Aidou. Ruka såg ut att vilja strypa mig med sin blick och Aidou hade en rodnad på kinderna och såg rosenrasande ut. Akatsuki, som stod brevid Aidou blängde på mig och jag höjde mina ögonbryn åt honom, jag visste att han tyckte om Ruka men kom igen, det var ett skämt! Jag hoppade tillbaka till gruppen med fangirls, men på vägen sprang jag förbi Kaname och rufsade honom lite håret. Jag kunde höra Ruka skrika “RÖR INTE KANAME-SAMA DIN LILLA...” Alla fangirls i dagklassen började springa emot mig, och på vägen välte de omkull stackars Yuuki. Kaname dök genast upp framför Yuuki och räckte fram en hand åt henne, som hon tog emot samtidigt som hon rodnade. Jag fnittrade och hoppade förbi alla fangirls, som såg ut att vilja mörda mig. Jag började springa iväg i riktning mot Kaien Cross kontor, jag behövde få mitt rum, schema och uniform och det skulle i princip vara självmord att fråga Zero. Jag skulle inte kunna fråga Yuuki, eftersom Zero är med henne. ‘Det är nog bäst om jag håller mig borta från prefekterna, iallafall nu i början’ tänkte jag samtidigt som jag började springa fortare. Plötsligt kände jag en hand ta tag om min handled, det var Zero. “Följ med oss” mumlade han och blängde på mig. “Jag skulle precis till Kaien Cross kontor, vart ska du ta mig Zeeroo? Snälla döda mig inte, jag har hela mitt liv framför mig” gnällde jag, men han ignorerade mig och började dra mig mot kontoret. “Zero, släpp henne, jag tror inte precis hon kommer springa iväg om du släpper henne!” sa hon samtidigt som hon sprang ikapp oss. “Det kan du aldrig veta…” mumlade jag för mig själv. Zero släppte greppet om min handled och jag sprang fram till Yuuki. Jag gav Yuuki en kram och över axeln på henne log jag mot Zero, mina ögon förändrades och var färgade röda i en millisekund. Zero hade uppe sin anti-vampyr pistol bloody rose snabbt som ögat och pekade den mot min panna. “Vad gör du Zero?” frågade Yuuki förvånat. Jag skrattade. “Hon är en av dem!” sa Zero hetsigt. Yuuki spärrade upp ögonen. “Är hon en vampyr?!” frågade Yuuki. “Men Zero-kun, vad pratar du om? Och Yuuki, vad för vampyrer pratar du om? Vampyrer finns väl inte, eller hur?”” frågade jag och log oskyldigt. Zero sänkte sin pistol, men fortsatte att kolla på mig misstänksamt, han antog väl att det röda i mina ögon var en inbillning. “Ehh.. NEJ..NEJ HAHA… Vampyrer HAHA, gick du på den? hahaha…” skrattade Yuuki nervöst.

Vi fortsatte gå mot rektorns byggnad. Jag bestämde mig för att inte retas med rektorn Kaien Cross, jag tyckte om denna ex-vampyrjägaren, han hade mycket goda avsikter med det mesta han gjorde, trots att folk ogillade honom menade han aldrig något illa. Vi kom fram till hans kontor och Yuuki knackade på dörren. “Koom in” sa en hög, glad röst. Jag suckade och vi gick in i kontoret “Windy Amano! Välkommen till Cross Academy!” sa rektor Kaien med sin höga och lyckliga röst “Kom, sitt” jag satte mig i stolen framför hans skrivbord och Zero och Yuuki ställde sig bredvid mig. “Kaien, denna nya eleven orsakade trubbel vid månsovsalarna!” Sa Yuuki och pekade på mig. “HEY, Yuuki, jag trodde du var en godhjärtad människa” sa jag och fejkade en tår ut ur mina ögon. Yuuki kollade förvirrat på mig. “Jag tror inte att en ny elev kan ha orsakat speciellt mycket trubbel Yuuki, hon måste helt enkelt ha flippat ut när hon såg nattklassen för första gången, det är inte precis som att det inte hänt förut” sa rektorn och log mot mig. Zero muttrade något och blängde på mig.

Kaien förklarade de viktigaste reglerna, pfft, som om jag inte redan hört dem. Jag lyssnade inte speciellt uppmärksamt. Han gav mig en svart dagklassuniform och bad Yuuki att visa mig till min sovsal. “Du kommer ha en egen sovsal, eftersom du kom in mitt i terminen” berättade Yuuki. Jag hoppade av glädje och Yuuki stirrade på mig. “Ditt rum är bredvid mitt och min kompis Yoris” sa Yuuki. “Oh” sa jag och hostade “Jag ser fram emot att få träffa henne!” sa jag glatt. “Ja, hon är en riktigt bra vän”. Vi kom fram till mitt rum och Yuuki gav mig nycklarna “Vi ses imorgon Amano-san” sa Yuuki glatt. “Du kan kalla mig Windy” sa jag till henne. Hon log “Okej, Windy!” Hon sprang ut ur sol-sovsalarna, antagligen för att gå på patrull på natten som vanligt, och jag gick in i mitt rum. Mitt rum var mycket mindre än det jag hade hemma, det var dock inte så konstigt eftersom jag bodde på en stor herrgård. Jag packade upp mina saker och såg till att gömma all Vampire Knight manga under mina kläder i garderoben, jag kunde inte riskera att någon såg dem eller ännu värre - läste dem. Jag satte mig ner på sängen. Efter en lång resa borde jag känna mig trött, men jag kände mig förvånansvärt inte trött över huvud taget. Jag kollade ut genom fönstret och såg stjärnhimmelen, så vacker. Stjärnhimmelen var mystiskt mörk blå, den stora månen lyste upp marken och stjärnorna tindrade i sin distans. Så långt borta. Stjärnorna påminde mycket om mig, man kan se mig, men ändå inte veta vem jag är. Det var väldigt sällan jag visade mitt verkliga jag inför någon, jag litade på väldigt få människor. Man kan se mig på avstånden och beundra mig, och ibland få glimtar av vem jag är, men den mesta av tiden gömmer jag mig själv under dagens ljus som en rolig person som skrattar åt allt och som älskar att retas med folk. Men jag ska inte ljuga, det är ju trots allt otroligt kul. Jag fortsatte att titta på den mörka himmelen och blundade, jag förändrade tonerna i mitt silverfärgade hår så att det blev näst intill identiskt till natthimmelen, mörkt och gnistrande. Jag förändrade mina ögon så de blev lite mörkare lila och sedan provade jag på mig uniformen. Jag fnös, egentligen hatade jag kjolar, och speciellt kjolar som är såhär korta! Vem kom med den idén? Jag smög ut igenom mitt rum och ut mot skogen. ‘Nu behöver jag bara se upp för Zero och Yuuki, hmpf, så svårt kan det inte vara’. Jag gick runt i skogen och beundrade omgivningen. Cross academy hade en otroligt vacker omgivning, genom skogen gick en bäck och man kunde höra vatten rinna. Det var väldigt mörkt, men jag satte mig ner längst ett träd och slöt mina ögon...