Förbannelsen ~ SV

Det var länge sedan jag höll i en berättelse (speciellt på mugglis) och alla mina andra berättelse har kind of dött så har försökt att få igång ett skriv projekt.. Japp

Titel Förbannelsen (men om allt går som planerat kommer det bara vara första delen *^*/) )
Genre Fantasy, vänskap (om det nu är en genre? xD)
Åldersgräns? PG/G? Det kommer INTE innehålla NÅGOT snusk alls, men det kan komma lite läskiga grejer o.o
Färdigskriven? Nää
Kapitel? Um inga än men, de kommer! xD
Handling Alex har precis fyllt 13, och ska flytta till en ny stad och börja på en ny skola. Hon har alltid känt sig utstött, annorlunda, konstig, fast hon har bara ignorerat det och fortsatt med sitt liv som om ingenting.
Men allt förändras när hon får reda på stadens mörka hemligheter, om sina nya krafter och att hon måste hålla ihop med 3 andra personer som hon knappt känner för "att rädda världen", men kommer hennes nya vingar lyfta henne från det tråkiga liv hon levde förut, eller kommer de svika henne halvvägs och låta henne falla i mörkrets händer?

Den är lite inspirerad av Cirkeln, men annars så är den "helt min" xD

Tagg:
(Förlåt om ni inte ville bli taggade! Dx )
Queen Boo
Safir
Anne Potter
Trädkatten
Choppa
Isabelle Granger
ThePrettyGirl

Återigen, förlåt om ni inte ville bli taggade ^^'

Prologen kommer efter några bevakare cx

Låter sjukt spännande! Läser

Läser gärna!

Läser ofc gmn ^-^

Låter jätte bra! *bevakar stenhårt*

Bevakar C:

Prolog - år 1935, den 18 september

Lukten av rök stack i näsan och elden slickade stugan. Hennes förut så graciösa, svarta hår låg matt över de spända axlarna. Hon tog varsamt ut innehållet från den lilla tygpåsen och la den på golvet.
Stenens ljus bländade henne, men tiden var knapp, det visste hon.
Hon tvekade, undrade om det var värt att ens göra ett försök.
Men då tänkte hon på hans ord.
"När tiden är kommen och bandet är som svagas kommer De att slå sig fria, de kommer härja denna planet ni kallar jord ända tills det inte finns något annat än aska kvar av den!"
Hennes överläpp darrade till och tårarna rullade ner för hennes kinder medan hon mumlade förtrollningen.
"Ur de fyra element, fyra barn ska födas, de ska strida mot Deras krafter och kriga för världens frihet", avslutade hon. Stenen skimrade till en sista gång innan den försvann i tomma intet.
Just då rasade den lilla stugan ihop.

Men förbannelsen kunde brytas.
Tyvärr brändes hoppet bort tillsammans med den lilla stugan utanför skogen, och häxor och trollkarlar från hela världen fick reda om förbannelsen, de starkaste av dem försökte, försökte och försökte att bryta den, men inget bet på den.
Åren gick, och ingenting hände.
Ja, inte fören 80 år senare - 2015 - då en mystisk aura började att kretsade runt fyra 13 åringar..

((Haha omg lite halv dåligt men >.< Stressade lite då jag måste gå och rida, men ville verkligen skriva prologen :33))

Ååh, vad spännande! Vill ha meeer, nu, skriiiiiv! cx

Kapitel 1 - nu tid.

Väckarklockans höga toner skar i tystnaden och jag satte mig mödosamt upp. Helst av allt ville jag klicka på "snooze", men det var viktigt att komma i tid på första dagen. På den nya skolan. Jag hade haft ångest kvällen innan, men nu kände jag mig bara tom.
Jag kastade en snabb blick mot spegeln. Där såg jag en flicka, en flicka med vitblont hår, stora blåa ögon under de silvriga glasögonen, blek hy och en väldigt späd och skör trettonårig kropp. Tja, tretton idag.
Självklart var det mig själv jag tittade på, men ibland undrade jag om det var någon annan egentligen.
"Alexandra?", ropade mamma nedanför.
"Klä på dig och skynda dig ner, frukosten är framdukad!"
Efter att ha funderat ett tag satte jag på mig jeans, en vanlig vit t-shirt med något katt-tryck på och en svart kofta, inget märkvärdigt.
Det utsläppta håret fick vara som det var, men jag kammade snabbt igenom det.
"Kommer, mamma!", skrek jag sedan och joggade nerför trapporna.
Huset kändes inte riktigt som mitt, typ som om jag sov över hos en kompis. Men mamma envisades ändå med att kalla det "hem", fast hon visste nog lika väl som jag att vårt riktiga hem låg cirka sex timmar härifrån.
När jag väl kom ner satt mamma och pappa redan där. Mamma uppslukad av något på hennes mobil och pappa med näsan i skånska dagbladet.
"Hej då", sa jag kort och började dra på mig några stövlar då regnet vräkte utanför och jag inte ville förstöra conversen.
"Men, ska du inte äta?", pappa höjde blicken från tidningen.
Jag suckade och tvättade ett äpple innan jag drog på mig jackan och mössan.
"Jag klarar mig", sa jag när jag väl var fullt på klädd.
"Är du säker? Vill du inte ha skjuts?", mamma verkade inte gilla att jag var så ivrig att komma iväg
Egentligen var jag inte säker, och det skulle vara jobbigt att gå i spöregnet i kanske tjugo minuter, men om mamma körde mig skulle jag säkert bryta ihop på vägen.
"Nej då, hej då och puss", sa jag hastigt, greppade tag om väskan och sprang ut genom dörren. Jag stängde den bakom mig och kände hur jag kunde pusta ut. Vattnet letade sig in under jackan och piskade mig i ansiktet vilket fick mig att ångra att jag tackade nej till att bli skjutsad, men det var försent att gå tillbaka nu.

När jag väl såg den gula byggnaden som jag och mamma hade kört förbi så många gånger under den sista veckan av höstlovet knöt sig en knut i magen.
Tänk om alla hatade mig? Tänk om jag inte skulle få några vänner?
Jag drog ett djupt andetag och tryckte ner dörrhandtaget, då jag plötsligt fick en obehaglig känsla i bröstkorgen.
Jag vände mig om och där, på ett träd satt en stor korp - den störta jag någonsin sett. Korpens svarta, blänkande ögon iakttog mig några sekunder till innan den lyfte och flög därifrån.
Jag skakade på huvudet och gick in i skolan, tänkte "det kan väl inte vara något", men känslan i bröstkorgen vägrade att släppa..

((Woop, woop! :3 Ni får gärna komma med förslag hur jag kan bättra mig, tbh så blev det här kapitlet ganska tråkigt - men det blir mer spännande c: {hoppas jag}, iaf, jag har inget emot om ni pekar ut att jag bytt tempus eller glömt punkt eller något sådant ^^))



Edit: Trädkatten Safir Queen Boo Anne Potter Isabelle Granger Bevakar ni fortfarande?

Jättejättebra !