Spoiler:
Tryck här för att visa!Kapitel 1
Cassies pov
”Skynda er! Han kan vara där vilken minut som helst nu!”
Tre mörka skuggor sprang genom skogen med huvorna uppdragna. Man kunde se på sättet de rörde på sig att alla var killar. De sprang över vägen mot det lilla bostadsområdet vid skogsbrynet. De stannade vid huskanten av det första huset.
”Vilket nummer var det?” sa den ena killen med en huttrande röst.” Och hur mycket är klockan egentligen. Det är kallt här.”
En annan tog upp en lapp ur sin jackficka.
”Nummer 39, på gatan Lingonbacken i Enköping”, läste han upp för sina följeslagare. ”Och klockan är snart 01:00. Så skynda på lite.”
De gick hastigt in på området.
”35…37…39, här är det.”
De gick in genom grinden till gården. De möttes av en gulrandig katt när de närmade sig den mörka ytter dörren. En av killarna gick fram till dörren och skulle precis sparka in den när han märkte att dörren stod på glänt.
”Han är redan här!” väste han mot de andra och sprang in. Han drog ett svärd som varit gömt innanför hans jacka. De andra följde snabbt efter honom. De drog varsitt svärd de också.
De kom in i ett mörkt hus med endast en liten lampa på väggen tänd.
”Sök igenom huset! Vad ni än gör hitta honom innan han…”
”AHHHHH!” Skriket kom från övervåningen.
PANG!!
Skriket tystnades fort och man kunde höra en kruka krossas.
”Skynda, upp för trapporna!”
En timme tidigare hemma hos Cassandra.
”Jaja mamma, jag går och lägger mig nu”, sa Cassie. ”Ja hon har gått hem. God natt, älskar dig också mamma, ses imorgon.”
PIP PIP PIP!!
Hon låste telefonen och stängde av TV:n. Sedan hoppade hon upp ur den nersuttna, svarta, skinn soffan och gick ut genom rummet och ner för trapporna.
”Mjau!”
”Hej gubben, vill du gå ut?” Hon gick fram mot den gulrandiga katten och satte sig på knä. Tog upp katten i knäet och börja klappa den. Det hördes ett lågt kurrande och katten njöt av den avslappnade stunden. Efter ungefär en minut släppte Cassie loss katten och öppnade ytter dörren. Och katten hoppade glatt ut genom den. Cassie ställde sig klumpigt upp och gäspade stort. Hon gick in i badrummet och tände lampan. Såg sig själv i spegeln ett tag. Sedan tog hon fram sin tandborste och börja borsta tänderna. När hon var klar gick hon ut ur badrummet och släckte lampan. Hon gick in i köket och släckte lampan. Hon släckte alla lampor utom en i hallen. Hon hade alltid den lampan tänd eftersom hon var livrädd för mörker. Hon gick upp igen och in i sitt rum. Bytte om till pyjamas och la sig i sängen. Det tog inte mer än tio sekunder innan hon somnat i en djup sömn.
Hon öppnade sina ögon. Stäckte sig efter mobilen som låg bredvid henne på nattduksbordet. Hon öppnade telefonen och möttes av ett starkt, vitt ljus. Det tog ett tag innan ögonen hann vänja sig men när de gjort det såg hon att klockan var 00.58.
”Ågh!” stönade hon. Låste telefonen och la ifrån sig den. Hon vände på sig och försökte somna in igen. Då! Just då! Hörde hon ett högt ljud. Hon satte sig hastigt upp och stirrade ut genom dörren. Hon kunde höra ytter dörren öppnas.
”Inbrottstjuvar? ” tänkte hon. Hon kunde inte höra något på en stund innan hon såg en skugga utanför dörren. Sedan kunde hon höra ytter dörren gnissla och steg i hallen. Hon kunde höra mumlanden. Sedan kom en mörkklädd person in i rummet. Hon skrek så högt hon kunde och hoppades på att någon granne skulle höra henne. Hon hörde ett pistol skott och hon sluta skrika. Det gjorde för ont i hennes mage för att kunna skrika. Hade personen skjutit henne? Och i så fall varför? Det sista hon såg innan hon svimma var tre mörka skuggor komma inrusande i rummet. Sedan blev allt svart.
Killarna sprang in i rummet med sina svärd dragna och redo att hugga allt som kom i vägen. Men den mörkklädde personen var redan borta. Som om han försvunnit upp i rök.
”Svartkonst”, sa den ena. ”Jag kan känna det överallt. Hur är det med flickan Oscar?”
Killen som hette Oscar gick snabbt fram till Cassie och lyfte upp henne.
”Inte alls bra”, sa han. ”Hon andas knappt.”
”Då måste vi skynda oss”, sa den första killen. ”Oscar kom hit med er.” Oscar gick fram till killen med Cassie i famnen. Medans tog den tredje killen fram en liten sten som han viskade något till. En stor port av ljus öppnades. Oscar gick in i ljuset med Cassie i famnen och försvann. Tätt efter kom de andra och porten stängdes med ett litet ”poff” och kvar fanns bara ett litet brev där det stod ”Till Cassandra Pendragons adoptivföräldrar, Kristian och Lena Olsen.”
”Hon öppnar ögonen. Fort hämta prinsarna och Oscar!”
Cassie öppnade långsamt ögonen och möttes av ett starkt vitt ljus.
”Är jag död?” frågade hon. Hon förväntade sig inget svar men blev överraskad när en vänlig och mjuk röst svara:
”Nej, nej lilla gumman”, sa den.
”Men var är jag då?”
”Förhasta dig inte nu. Du kommer få veta allt när prinsarna och Oscar kommer. De borde vara här snart.”
Cassie blev förvirrad och försökte sätta sig upp men det gick inte. Det gjorde för ont i magen. Ögonen började vänja sig med det starka ljuset. Hon kollade runt och fick se ett rynkigt, okänt ansikte le mot henne.
”Vem är du?” frågade hon förskräckt. Hon försökte sätta sig upp men det gick inte. ”Aah!”
”Ta det lugnt och ligg still”, sa den gamla gumman. ”Du är i säkerhet nu” Hon tryckte ner henne i sängen igen. ”Du har varit med om mycket den här veckan så du måste ta det lugnt och slappna av. Du ska få veta allt om vad som hänt och vem du är under middagen.”
”Vilken middag?”
”Ditt välkomna hem middag”, sa en röst bakom henne. Hon vände sig hastigt om och såg tre killar komma in. ”Vi måste ju fira att den försvunna prinsessan kommit hem till sitt land igen.”
”Vilka är ni?” sa Cassie oförstående. ”Vilken prinsessa?”
”Jag är Anthony kronprins över Alithien och det här är min bror Jonathan.” Han pekade på en kille med mellanlångt, mörkbrunt hår. ”Och det där är min kusin Oscar.” Han pekade på en kille med mellanlångt, ljusbrunt hår. Cassie såg på dem. Anthony var långväxt med kort, svart hår. Oscar var lång men inte lika lång som Anthony, och Jonathan var kortast.
”Hej, det är en ära att äntligen få träffa dig Cassandra Pendragon, prinsessa över det mysteriska landet Camelot”, sa Oscar. Han gick fram till henne och tog upp hennes han och kysste den.
”Uh… hej”, sa hon oförstående och ryckte till sig handen.
”Det var inte meningen att förolämpa dig”, sa han och bugade sig djupt. Cassie blev tyst och kollade oförstående på alla tre killarna.
”Gör henne redo för middagen Agata”, sa Anthony strängt. ”Det finns kläder på hennes rum.”
”Ja, min prins”, svarade den gamla gumman som suttit i en stol bredvid sängen. Hon ställde sig direkt upp och bugade sig djupt inför prinsen. Sedan försvann killarna ut genom dörren och försvann.
Den gamla gumman gick fram till Cassie och drog upp henne ur sängen.
”AJ!” skrek hon. Och föll nästan omkull av smärta. Men Agata var snabbt där och fångade upp henne.
”Oj, jag ber så mycket om ursäkt min prinsessa!” sa hon när hon slängde Cassies arm över hennes axel och la sin egen arm runt Cassies axel. Cassie tittade förvånat på henne men lät Agata leda henne ut ur rummet. De kom ut i en stor korridor med en lång, röd matta på golvet. Väggarna var täckta med tavlor av män och kvinnor klädda i fina rustningar och mantlar. I taket hängde stora takkronor med tända ljus. De gick till vänster efter en stor staty av ett lejon och en björn som skakar tass. De fortsatte en lång stund innan de kom fram till en trappa gjord av den finaste marmorn Cassie någonsin sett. De gick upp. Cassie var så upptagen av att kolla runt på allt att hon inte märkte magvärken. När de kommit uppför trappan såg hon en stor hall med stora fönster. De tog till höger och upp för ännu en trappa. När de kom upp för den såg hon en stor tavla av en man klädd i uniform och en lång röd mantel. På huvudet satt en gyllene krona. Under tavlan satt en liten skylt. Cassie kunde precis uppfatta namnet ”Nabal” innan namnet försvann inom synhåll. De hade svängt höger efter trapporna och kom fram till två mörka trädörrar. De gick fram till den högra och Agata öppnade dörren och ledde in Cassie i rummet. Rummet var stort med vitmålade väggar och en stor himmelsäng gjord av trä. Lakanen var röda precis som gardinerna som hängde för de gigantiska fönstren. Agata ledde fram Cassie till sängen och satte ner henne där. Cassie fick syn på en stor garderob och en stor spegel. Bredvid stod ett sminkbord fullt med puder och hårprylar. På ett trädraperi hängde en ljusrosa klänning gjord av siden. Under stod ett par vita låga ballerina skor. Ett skrivbord med papper, fjäderpenna och bläck på stod bredvid sängen på vänster sida. Där stod också ett levande ljus. På väggen intill dörren stod fyra bokhyllor uppradade fulla av böcker. Allt var gjort av ett mörkt träslag Cassie trodde var gran. På de tomma vägarna hängde två stora tavlor med guldramar. Den ena föreställde ett stort skepp som seglade på ett blått hav. Den andra liknade en brunbjörn med lång röd mantel. Samma färg som lakarna på sängen.
”Jag skulle tro att prinsessan skulle vilja ta ett bad?” frågade Agata. Cassie tittade på Agata med en oförstående min. ”Följ med mig.” Agata gick fram till Cassie igen och hjälpte henne upp. De gick mot en dörr bredvid garderoben. De gick in i ett mindre rum med ett stort badkar i ena hörnet och bänkar vid hela långsidan. Bredvid dörren stod en liten potta gjord av det finaste porslin Cassie någonsin sett.
Agata hjälpte Cassie av med kläderna och hjälpte henne ner i badet. Cassie kände sig obekväm i att sitta naken i badkaret medans Agata skrubbade henne med en hård tvättsvamp och med en tvål som luktade rosor. När hon skulle skrubba magen hejdade hon sig plötsligt. Hon bytte till en mjukare svamp och tvättade lite försiktigt runt såret. Cassie fick bita sig i läppen för att inte skrika. Såret var rött och varit. Cassie undvek så gott hon kunde inte kolla på det.
När Agata äntligen var med skrubbningen hällde hon en kana full med kokhett vatten över kroppen på Cassie. Sedan tog hon fram en ny tvål och började tvätta håret.
När allt äntligen var klart hjälpte hon Cassie upp från bad karet och öppnade en av bänkarna och tog upp en vit låda. Hon öppnade lådan och tog fram ett nytt bandage och en salva. Hon la ifrån sig det på bänken och tog upp en röd handuk som hängt bredvid badkaret på en krok. Hon började torka Cassie försiktigt och gav henne sedan ett par trosor som Cassie satte på sig fort. Agata tog upp salvan och smörjde försiktigt in såret. Cassie började darra av smärta men när salvan väl var på hindrade den direkt verken.
”Vilken mirakel salva!” tänkte hon. Agata tog upp bandaget och lindade det runt Cassies mage och knöt en liten knut i slutet. De gick ut ur rummet och Agata gav, vad Cassie trodde var, en BH. Hon satte på sig den och kände sig mycket bekvämare helt plötsligt. Agata kom fram med en lång vit morgonrock som hon satte på sig och kände det mjuka tyget mot hennes nästan nakna kropp. Agata visade henne fram till en pall framför sminkbordet och hon slog sig ner.
”Nå?” sa Agata. ”Vad ska vi göra med det här trasslet till hår?” Cassie tittade på henne i spegeln och ryckte på axlarna. Agata tog fram en kam ur en av lådorna och börja kamma genom det tjocka, ljusbruna håret. Det tog ett tag men när hon var klar var håret helt utträtt. Hon gick och hämtade en handduk och började torka det blöta håret. Håret hade trasslat till sig igen när Agata var klar.
”Det är iallafall torrt”, sa Agata och log mot henne i spegeln. Cassie kunde inte låta bli att le tillbaka. Agata började kamma genom det tjocka, ljusbruna håret igen. Cassie kollade på henne i spegeln och kunde inte låta bli att fråga henne om:
”Hur kan ni veta att jag är den försvunna prinsessan?” Agata slutade direkt att kamma håret och tittade försiktigt upp på henne.
”Ehh… ”, sa hon. ”Som jag sa tidigare ska du få veta allt under middagen.” Hon sänkte blicken igen och började kamma. Cassie förblev tyst under tiden Agata kammade igenom hennes hår.
”Så”, sa Agata efter ett tag. ”Nu är det dags för uppsättningen.” Agata tog fram en massa hårnålar och en tofs. Sedan gick hon in till badrummet och kom tillbaka med en skål med kokande vatten och något som stack upp ur skålen. Agata ställde ner den på sminkbordet och Cassie kunde se att det var en rund pinne av metal med ett hantag av något som liknade plast.
”Ursäkta”, sa hon och kollade på Agata i spegeln. ”Men vad är det där?” Hon pekade på skålen.
”Åh, det där”, svarade Agata. ”Det är den senaste modellen av locktången.”
”Jaha”, sa Cassie och kollade bort. Agata satte upp hennes hår i en lös hästsvans och tog upp locktången. Hon snurrade en liten del av håret runt den och släppte sedan. Lockar av hår dinglade ner och la sig som en fjäder på ryggen. Agata fortsatte och snart var hela håret lockat och låg ner på Cassies rygg. Hon snurrade upp håret till en bulle, men lät lite av håret hänga ner. Hon böjde sig ner och öppnade en av de nedersta lådorna i sminkbordet. Hon tog upp ett vitt hårband med vita musselpärlor på. Hon bad Cassie vända på sig och Cassie ställde snurrade runt på stolen som gnisslade. Agata träde bandet över huvudet på henne och drog sedan upp det på huvudet på henne. Sedan tog hon en sprej från bordet och spreja håret med en rosenluktade luft. Hon hjälpte Cassie upp och ställde henne bakom draperiet och tog upp kläderna som hängt över det.
”Kan du vara så snäll och ta av dig morgonrocken?” frågade hon och bugade sig lite smått. Cassie knöt upp knuten runt magen och tog av sig rocken. Hon gav den till Agata som la den på pallen vid sminkbordet. Agata kom fram igen och gav henne en ljusrosa korsett med en liten rosett på toppen. Agata la ifrån sig de andra kläderna och kom fram till Cassie igen.
”Jag som trodde att du inte skulle ha en korsett eftersom din skada”, sa hon. ”Men det är nog bäst att göra som kronprinsen Anthony vill.” Hon tog korsetten från Cassie och ställde sig bakom henne.
”Tryck in magen så mycket som möjligt och håll i draperiet om du måste.” Cassie tryckte in magen och Agata satte korsetten runt överkroppen på henne.
”Oj, Jag höll nästan på att glömma”, sa hon plötsligt när hon knutit korsetten löst runt överkroppen på Cassie. ”Du kan ju inte ha BH på dig under korsetten.” Hon knäppte upp Bh:n bakifrån och Cassie drog bort den och la den på pallen där morgonrocken låg. Agata började spänna åt korsetten hårdare och hårdare. Till slut satt den så hårt att Cassie knappt kunde andas och brösten var så hopklämda att de nästan gjorde ont.
”Så, då var det besvärliga klart”, sa Agata. Cassie nickade försiktigt, men Agata såg inte för hon var så upptagen att hämta klänningen. Hon kom fram med den ljusrosa klänningen som hon bad Cassie kliva in i. Cassie vände sig om och tog tag i draperiet. Hon klev in i klänningen och Agata drog upp den över kroppen på henne. Cassie vände sig om och Agata snörade fast den. Klänningen var ljusrosa i en perfekt ton som passade hennes hudfärg. Den hade långa hängande ärmar och en lång hängande kjol med flera lager av tyg. Hela klänningen var gjord i mjukt siden och kändes lent mot huden. Den var som gjord för henne. Den var perfekt lång och snuddade precis vid golvet. Agata gick bakom draperiet och hämtade de vita ballerina skorna med en liten klack och vita roseter på som Cassie innan. Cassie tog ett steg in i skorna och kände sig som en helt ny människa. Hon hade aldrig i hela sitt liv haft på sig en klänning eller kjol. Han hade vart den tjejen i klassen som varit med killarna. Hon sminkade sig aldrig, brydde sig inte så mycket om hur hon såg ut. Hon brydde sig inte heller om vad de andra ”populära” tjejerna i klassen sa om henne. Men hon var också den som aldrig hade haft någon pojkvän och den som inte hade haft så mycket pengar. Hon bodde i ett litet radhus med två våningar med två sovrum, ett kök och vardagsrum och ett badrum. Men hon brydde sig inte mycket om det. Hon hade sin bästa kompis Malia. Hon var den enda kompis hon haft sen dagis. Malia var populär men den snällaste på jorden.
”Sådär”, sa Agata och tittade på henne. ”Du är nog den sötaste prinsessan jag någonsin sett.” Cassie log till henne och kände att hon rodnade. ”Om du väntar här ska jag säga till kronprinsen Anthony att du är klar för middagen.” Hon försvann bakom draperiet och Cassie kunde höra dörren öppnas och stängas med en svag smäll. Hon kunde inte fatta att det var sant. Hon stod i ett slott och folk sa att hon var en prinsessa. Var det bara en av hennes knasiga drömmer eller? Hon nöp sig hårt i armen men ingenting hände. Hon vände sig om och såg sig själv i spegeln. Hon kände inte ingen sig själv. Hon hade klänning! Hon var lika snygg som Brittney om inte snyggare. Brittney var den populäraste och snyggaste i skolan som alla såg upp till. Hon vände och vred på sig framför spegeln och kunde inte sluta stirra på den nya flickan hon blivit. När hon var klar gick hon runt i rummet och kollade på allt som fanns där. Hon fastnade framför de enorma bokhyllorna och tog en bok som verkade intressant. Hon hittade en fåtölj av vitt läder. Hon sjönk ner i den mjuka fåtöljen och öppnade första sidan av boken.
Långa kapitel så jag lägger upp de i spoilers!!
Mugglarportalen