De Lärdas slut (divergent fanfic)

Titel: Erudite's End
Språk: Svenska
Rating: G
Typ av text: Fanfiction
Handling: Tris beger sig till De Lärdas förläggning för att få tag på sin bror men stöter istället på Jeanine. Hon ljuger för Jeanine och säger att hon ska förstöra hela De Lärdas kvarter. Tris samlar ihop alla i De Tappras förläggning och startar ett stort krig. Många hon älskar dör och allt går snett i början. Tris blir döende många gånger men överlever varenda gång pågrund av hennes divergens. Hon har även lite problem med kärleken Uriah...

----------------------------------
Hoppas många vill höra den ♥ Första kapitlet kommer när någon kommenterat.

Låter bra!
Skulle gärna vilja läsa ;D

Kapitel 1

Ljuset tränger sig in i mina ögonlock. Jag öppnar ögonen och hoppas på att det första jag ser framför mitt ansikte är Uriahs skarpa kindben och hans fylliga läppar som ler mot mig. Men så blir det inte. En pistol riktas mot min panna och tanken slår mig att jag inte vaknat upp i De Tappras förläggning. Jag misstänker att det är en av Jeanines vakter som siktar pistolen mot mig men ser inte riktigt om det är det eftersom att det fortfarande svartnar för ögonen på mig.
Jag sätter mig upp.
"Ligg ner." säger vakten.
Jag lyder ordern. Han laddar pistolen och är redo att skjuta, men skjuter aldrig.
Efter något som känns som en kvart tar vakten ner pistolen. Han går iväg och smäller igen dörren efter sig själv. Runt omkring mig är det blåa väggar. På en av väggarna finns en röd knapp. Borde jag klicka på den? Jag hoppas på att den inte är något farligt och trycker försiktigt på knappen. Ett högt tjut bullrar till i den lilla cellen. Jag sätter händerna för öronen och sjunker ner på golvet.
Min största fiende kommer in i rummet. Jeanine. Hon klickar på knappen igen och tjutet slutar. Sedan skuttar hon ut ur rummet som om ingenting har hänt. Jag lossar händerna från öronen och ställer mig upp. Jag vill så gärna slå ner henne men vet att det säkert finns massa vakter runt denna cellen. Jag tänker prata mig ut ur cellen.
"Jeanine." ropar jag.
Jeanine vänder sig om och höjer ögonbrynen mot mig.
"Beatrice."
"Så vad hjälpte det med att ha den där knappen där?" frågar jag misstänksamt.
"Åh. Lika nyfiken som alltid, Beatrice." hon flinar. "Det var bara en liten lek. Jag ville se dig göra något dumt för en gång skull. Du var osmart och tryckte på knappen."
"Jag är trots allt divergent. Vilket betyder att jag också passar in hos De Lärda. Så osmart är jag inte." säger jag. "Men jag är även tapper, och vågar därför ta risker."
"Jaja. Min tur att fråga." Jeanine låter nästan som ett barn. "Varför kom du hit igår kväll?"
Igår? Hade det gått en hel natt? Jag kom hit för att jag behövde min bror. 3 soldater dog i De Tappras förläggning igår. Sorgligt nog var Zeke en av de. Han och två flickor som inte ens hade fyllt 13 tog självmord. De var med i en av Jeanines simuleringar igen. Zeke stod vid Gropen och höll en kniv i handen. Han högg sig själv med den i bröstet och ramlade ihop. Likadant hände med de två unga flickorna. Jag kom hit för Uriahs skull. Han sörjer sin bror rejält nu.
Men sanningen är ingen bra idé att berätta så jag ljuger helt enkelt. Det skulle verka fegt och löjligt att komma hit bara för Uriahs skull.
"Jag kom hit för att förinta De Lärdas högkvarter." Lögnen slänger sig ut ur munnen på mig.
Jeanine ser allvarligt på mig och sedan faller hon långsamt in i ett skratt. Det låter inte särskilt trevligt.
"Du, Tris, som varit döende minst hundra gånger tänkte alltså besegra oss själv?"
Jag nickar. Sedan sparkar jag henne i magen och trycker ner den röda knappen igen. Tjutet vrålar över cellen. Jag springer genast ut ur cellen förföljd av massa vakter. Jag stannar, boxar en av vakterna hårt i höften så att han faller ner på golvet och tar hans pistol. Nu är jag iallafall beväpnad. Jag skjuter ner några vakter och fortsätter sedan att springa.
Jag springer förbi Calebs kontor och får syn på min bror som sitter vid en tjock bok och läser.
"Caleb." flåsar jag. "Spring!"
Han släpper genast ner boken och springer efter mig. Vi rundar ett hörn och stannar. Vakterna måste ha tagit en annan väg eftersom att man inte hör några fotsteg längre.
"Simuleringarna startades igen." Jag kippar efter luft.
"Åh nej. Vilket sorts den här gången?" frågar Caleb.
"Självmord. Uriahs bror är en av de döda."
Caleb hade blivit mycket bra vän med Zeke nu och jag visste verkligen inte att han skulle reagera så ledsamt.
"Zeke..." snyftar han.
-
Så där. Den blir lite lång. Nästa kapitlet kommer imorgon tror jag ♥ Hoppas ni gilla den.

Bra

Tack tack

awesome!

Tack polarn

No prob ♥

När kommer mera??

Imorgon om ni vill det