Erik, min Erik [SV]

Jag hade tänkt att skriva en fanfic, som jag faktiskt gråter till själv när jag skriver den Hoppas någon vill läsa!

Titel: Erik, min Erik
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction, tredjeperson, imperfekt
Huvudperson: Minna Jones
Färdigskriven: Nej
Antal kapitel skrivna: 12
Antal kapitel upplagda: 12 + Prolog
Rating: Det beror ju på vad man egentligen klarar av men tio är nog max-gränsen.
Beskrivning: När Minnas lillebror dör i en olycka svär hon på att aldrig glömma honom. Hennes liv förändras, hon känner sig tom utan honom. Men mer förändras när hon får ett brev från en magiskola. Hennes hopp tänds igen. Tänk om magi kan föra honom tillbaka? Och om, är hon redo?

Prolog:

”Mamma, kan du sätta på radion?”
Minnas favoritskiva spelade en glad melodi från bilens CD-spelare. Hennes lillebror satt och dansade i takt till musiken.
Minnas lillebror hade ett slags utvecklingsproblem. Han kunde till exempel inte prata rent, han hade inte hundra procent balans när han gick och han måste ha en annan behandling än andra fyraåringar. Men ingen i den lilla familjen brydde sig särskilt mycket om det. Han var samtidigt den bästa lillebror man kunde ha, tyckte Minna. Även om han var annorlunda från alla andra i hans ålder, var han intelligent, vänlig och hur mysig som helst.
Minna kramade om honom, och han kramade tillbaka.
Erik.
Min fina lillebror Erik.
”’Inna”, sa Erik glatt. Det var så att han inte kunde säga M riktigt. ”’Inna klam!”
Minna nickade. Hon visste att när han sa ”klam” betydde det ”kram”.
Det var då det hände.
Från andra sidan korsningen kom det en annan bil. Den stormade fram i säkert mycket mer fart än vad man fick köra på landsvägen. Den kom framför Minnas bil, den stod i vägen, de skulle aldrig hinna bromsa …
Pappa tryckte på bromsen hårt, hårt, men det var för sent.
Krasch.
Bilarna for in i varandra. Minna flög framåt som en raket, mamma skrek högt, pappa höll om henne, och Erik …
Hans skrik tystnade. Hans bälte hade gjort en djup skåra i hans hals, och hans huvud såg ut att ha dunkat in i bilens plåt.
Väldigt hårt.
Minna brydde sig inte om att det brann bakom henne. Hon kastade sig över Erik, knäppte bort hans bälte, och lyfte upp honom i famnen.
Det får inte vara sant.
Det kan inte vara sant.
Mamma märkte det inte. Pappa märkte det inte. Men Minna slog upp den dörren som inte låg på marken, klättrade upp på taket (som brukade vara sidan) och bara grät. Tårarna sprutade, och Erik låg där, i hennes famn, och rörde inte en min.
Minna kunde inte släppa det lilla hopp hon hade. Hon lyssnade på hans hjärta.
Det dunkade.
Det dunkade!
Han öppnade ögonen. Hans blå, glänsande ögon log mot Minna. Han andades knappt. Han såg ut att kunna … Minna ville inte ens tänka på ordet.
”’I … nna …” andades Erik.
Sedan tog han ett djupt andetag.
Och blundade.
Minna visste att han aldrig skulle vakna igen.
Hon skulle göra allt hon kunde för att aldrig glömma honom.
Erik.
Min Erik.

Här är alla kapitlerna så att man slipper bläddra!


Nytt! Har lagt till lite allmän information om ff:en här!

Neeeejj....

Du skriver så himla gripande. Jag gråter då inte över mycket, men det här var mycket, mycket nära..

Klart jag bevakar!

Why write so sad stories?? :'( Du skriver väldigt bra!!!

Nejmen vad kul, redan läsare! Bara för det laddar jag upp första kapitlet nu ♥

Kapitel ett.
Väntan på paketen blir en väntan på ett brev

Minna satte sig upp ur sängen. Hon hade drömt att Erik dog i en olycka. Hon fällde en tår. Vilken tur att han …
Hon lyssnade i huset för att höra hans skratt. Eller skrik. Eller gråt.
Men inget hördes.
Hon kom på en sak. Det hade inte varit en dröm.
Erik var borta.
Då började hon storgråta. Hon kom inte ens ihåg att det var hennes födelsedag i dag.
I sju år hade hon haft Erik vid sin sida. Det var helt otroligt. Det fanns inget värre.
Hon tittade nedanför sängen. Hon hade inte berättat för mamma och pappa att han var … ja, ni vet. Hon hade sagt att han bara svimmat av chocken, och de tycktes gå på det.
Hon hade sparat kroppen i en låda av sammet, som hon hade gjort på syslöjden. Den var vackert smyckad med diamanter som hon hade köpt på en hobby-affär, så det var den perfekta lådan för en perfekt Erik.
Erik …
Minna öppnade lådan. Där låg han, med ögonen slutna så att det skulle se ut som om han sov, handen öppen eftersom han hade hållit i Minnas finger, och munnen öppen. Såret på halsen hade Minna täckt med ett plåster, och den enorma bulan tycktes ha försvunnit.
Hans fina T-skirt dränktes i tårar. Tårar, som strilat nerför Minnas kinder, och landat på hans numera tysta hjärta.
Då hörde Minna steg ifrån köket. Hon hade glömt bort att det var hennes födelsedag i dag! Hon stoppade snabbt ner Erik igen (efter att ha smekt honom en sista gång) och lade sig i sängen för att låtsas sova, med gråten i halsen och röda ögon.
Ja må hon leva ekade det mellan väggarna, och dörren till Minnas rum öppnades. In kom mamma och pappa, med en tårta som det stod Grattis Minna, elva år på. Minna låtsades vakna, och skyllde på dålig sömn när de frågade om hennes ögon.
”Men var är Erik?” frågade pappa efter en stund. ”Minna, du sa att du lade honom i går?”
”Eh … Ja, det gjorde jag!” Minna nickade frenetiskt, men mamma såg misstänksam ut.
”Han låg inte i sin säng vad jag vet”, konstaterade hon.
Minna orkade inte mer. Hon rusade ut ur rummet, och sprang ut i trädgården.
Hon borde vara glad över att mamma och pappa åtminstone överlevt. Hon borde vara glad för att ingen kom till skada. Men Erik hade betytt allt för henne.
Äppelträdet blommade. Det var ju snart höst. Kändes det som. Trettionde juli är väl lite som höst? tänkte Minna. Bara för att tänka på något annat än Erik.
Hon sneglade bort mot den stora eken. Det verkade sitta en uggla där. Minna kunde inte låta bli att beundra det. Hon hade aldrig ens sett en uggla på natten.
Ugglan kom närmare. På så här långt håll såg det ut som om den var på väg till Minna. Minna kisade, och såg att den faktiskt VAR på väg till henne.
Så kan det inte vara.
Ugglan landade på hennes arm, och hon skrek till. Men ugglan rörde sig inte ut fläcken.
Först då såg Minna att den hade med sig ett brev. Ett snyggt skrivet brev, där det stod hennes namn och adress på. Fast det kanske stod lite väl noga.

Miss M Jones
Sovrummet till höger
115c, Baker Street
Centrala London
London

Minna förstod först ingenting. Sedan förstod hon ännu mindre när hon såg symbolen på brevet.

Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, det här måste ju vara ett skämt. Minna öppnade brevet, föga förvånad och en aning rädd för vad som skulle stå där.

HOGWARTS SKOLA FÖR HÄXKONSTER OCH TROLLDOM, Rektor: Albus Dumbledore (Innehavare av Merlin-Orden av första graden, Storhäxmästare, Överstetrollkarl, Högste Storpamp i Häxmästarnas Internationella Samfund).
Käre miss Jones,
Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom. Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.
Terminen börjar den första september. Vi förväntar oss er uggla senast 31 juli.
Er tillgivna, Minerva McGonagall - Biträdande rektor

Minna tog fram det lilla papperet som bifogades. Hon anade att det var där allt man skulle ha stod.

HOGWARTS SKOLA FÖR HÄXKONSTER OCH TROLLDOM

UNIFORM

Förstaårselever behöver följande: Tre ombyten av enkla arbetsklädnader (svarta), En enkel spetsig hatt (svart) för dagsbruk, Ett par skyddshandskar (drakskinn eller liknande), En vintermantel (svart, silverknäppen). Var snäll att observera att alla elev-kläder ska vara försedda med namnlappar.

KURSLITTERATUR

Alla elever ska ha ett exemplar av var och en av följande böcker:
Grundhandboken om förtrollningar (1:a graden) av Miranda Goshawk
Trolldomskonstens historia av Bathilda Bagshot
Magisk teori av Adalbert Waffling
En nybörjarguide i förvandlingskonster av Emeric Switch
Ett tusen magiska örter och svampar av Phyllida Spore
Trolldrycker och magiska brygder av Arsenius Jigger
Fantastiska vidunder och var man hittar dem av Newt Scamander
De mörka krafterna: En vägledning i konsten att skydda sig själv av Quentin Trimble

ÖVRIG UTRUSTNING

1 Trollstav eller 1 Trollspö
1 Kittel (tenn, standardstorlek 2)
1 uppsättning glas eller kristall flaskor
1 Stjärnkikare
1 mässingsvåg
Elever får även ta med sig en Uggla eller en Katt eller en Padda.

FÖRÄLDRAR ERINRAS OM ATT FÖRSTAÅRSELEVER INTE FÅR HA EGNA KVASTKÄPPAR.

Varför skulle Minna vilja ha en egen kvastkäpp? Vad var ens allt det här? Hon läste vidare och fick reda på att en man kallad Hagrid skulle komma och hjälpa henne nästa dag.
Okej, var det första Minna tänkte. Och hur i all världen skulle hon klara sig? Var det här ens på riktigt?
Nej, allt detta är en dröm. Hon blundade.
Erik lever, det finns inget som heter Hogwarts, hon fyller elva år och är förväntansfull, hon drömmer, det här är bara en dröm …
Men innerst inne visste hon att det inte var en dröm. Hon visste att det där Hogwarts var en lögn. En stor, fet lögn som någon eller något hade hittat på för att få henne att må bättre.
Men hon kommer aldrig må bättre.
Erik fanns i hennes hjärta.
Och med några stilla tårar bad hon ugglan att flyga tillbaka dit den kom ifrån. Hon skulle inte åka till Hogwarts, om det nu fanns.
Nej, aldrig.

---

Jag är ledsen för att det blev kort, men jag är trött
Genny1, du ville läsa?

Naw, stackars minna.


Superbra skrivet!

Bevakar och jätte bra

BEVAKAR MED STORT B!
MER MER MER!!!!!! ♥

Nejmen tack! Jag vet, det är så synd om henne :'(

En till bevakare! Va kul! Tack så hemskt mycket!

Och ännu en! Såhär fort trodde jag aldrig att det skulle gå! Men det är ju bara bra! Och eftersom du är en av de bästa mugglisförfattarna jag vet, tänker jag svimma nu. *svimmar*

Men guu, tack! Men du skriver minst lika bra som jag gör fina du!! ♥ Så himla målande och otroligt gripande redan nu, så jag vill ha MER MER MER MER!!!

SUPER!!! Asså jag kan inte gråta till böcker/filmer , men det här var på gränsen, det lovar jag!!! Bevakat stenhårt, och längtar verkligen efter mer! ♥