När lögner blir komplicerade (Next Generation)

Hej du!
Ja, nu är det dags med en till Next Generation-fanfic, för jag är helt och hållet såld för det

Namn: När lögner blir komplicerade.
Rating: Asså, det kan förekomma våld, även fast det är väldigt "milt" (vet inte vad jag ska säga haha), samma med sexscener mm... Ca 11 år skulle jag säga, men det får man bestämma själv.
Ska jag sätta en av mugglis ratings blir det nog PG

Språk: Svenska
Genre: Kärlek, svek, relationer till syskon, familjedrama... Men mest kärlek, haha...

Handling: Det handlar om Bill Weasley & Fleur Delacours tre barn: Victoire Weasley (17 år), Dominique Weasley (15 år) & Louis Weasley (14 år).

Alla de tre syskonen har egna problem, som de själva försöker klara av.
Victoire prövar på distansförhållanden, och märker själv hur paranoid hon blir, utan att hon vill det. Samtidigt så blir Dominique tillsatt en roll som, enligt henne, kommer med alldeles för stort ansvar.
Och Louis försöker bara. Han försöker passa in, han försöker hantera den största hemligheten han har, men också så försöker han ta bort känslorna han får av den personen...

Men när det hemska, det som inte får hända, händer, vad gör syskonen då? Tankarna sätts i perspektiv, och några förstår att livet ibland är för kort för att säga men tänk om...



Jag hoppas att ni kommer gilla det!! Kommentera om ni tycker jag ska börja

Taggar några gamla läsare haha



--Stella

Ahmajgadd mixy har lagt upp en ny ff!!
Du vet att jag bevakar.
Här får du en kaka.

Ahmajgabb Fairy Tale bevakar min fanfic!
Åh, kaka! Mums...

Det skulle vara ännu bättre om du gjorde den på engelska

Naaah, känner lite been there done that... haha, kanske någon annan gång!

Låter jätte bra!!!!

*Bevakar*

Självklart bevakar jag

Läser

Haha tack alla!!
Första kapitlet kommer nu... Enjoy!



Kapitel 1.

Dominique

Genom det öppna fönstret med utsikt över havet hörs vågorna som kastas mot den vita stranden. Solen har gått upp för några timmar sedan, och nu speglas ljuset i vattnet och studsar upp på fönstret och in i rummet.
Louis nynnar tyst medans han viker ihop en till tröja och lägger den på högen som snabbt byggs på av klädesplagg.
Hans blonda hår är som vanligt smålockigt och för långt för hans panna, och han får hela tiden fösa undan hårstrån som envisades med att falla ner och täcka hans ögon.
Min skarpa knackning bryter igenom den idylliska miljön som har skapats i det ljusa rummet, men Louis bara tittar upp och ler mot mig.
”Tjena”, säger han, och jag tar det som ett godkännande att få komma in.
Jag går in och sätter mig ner på hans säng, som redan är överbelamrad av kläder.
”varför packar du redan?” Frågar jag och rynkar på pannan. ”Vi åker inte förrän imorgon”.
Louis sträcker sig över mig, norpar åt sig en mörkröd tjocktröja och flinar åt mig. ”Jag packar, eftersom jag inte är som du. Jag väntar inte till sista minuten, för då glömmer man ingenting”.
Jag himlar med ögonen och ger honom en av mina bästa ”dra-ner-på-kaxigheten-annars-får-du-stryk”-blick.
Han bara ler och klappar mig på axeln muntert.
Ibland känns det som han är storesyskonet till mig, när det egentligen är tvärt om. Även fast det bara är lite drygt ett år mellan oss så är vi på helt olika intelligensnivåer. Jag skulle säga att Louis är boksmart, medans jag är gatusmart. Visst, ibland låter det som om han har svalt en ordbok till frukost, men han skulle aldrig kunna göra en del av grejerna som jag gjort. Han skulle aldrig våga.

”Var är Vic?”
Jag rycker på axlarna. ”Antagligen hos Teddy”.

Louis ger mig ett snabbt ögonkast, och jag ser en road blick i hans ögon.
”Och hon har fortfarande inte sagt någonting till mamma och pappa? Hon är körd”.
Han skrattar lätt åt sitt eget skämt och visar en uppsättning av blänkande, vita och raka tänder. Jag stänger min egen mun, suger in läpparna hårt och drar sedan tungan över mina små, vassa och ojämna tänder som sitter i min käft. Aldrig får jag vara någorlunda vacker, inte när jag har mina perfekta jäkla syskon i vägen.
Som på en beställning hörs det hastiga steg i trappan utanför dörren och Victoire tittar in med huvudet.
”Hej där”, säger hon med en lätt suck och kommer in i rummet.
Många säger att jag och Victoire var väldigt lika, som om vi är tvillingar. Så är det såklart inte, eftersom hon just har fyllt 17 medans jag bara är 15. Jag menar, såklart att jag kan se likheterna, vi har samma blonda, tjocka hår, även fast Victoires är något kortare än mitt. Vi har nästan likadana blå-grå ögon, och samma slanka figur fastän jag är nästan en decimeter längre än min syster. Hennes ansikte är dock smalare, hennes läppar fylligare och hennes tänder rakare, så det känns alltid som om hon vinner när det gäller utseendet. Som om alla glömmer mig, eftersom hon alltid är den bästa och vackraste.
”Hur går det med Teddy?” Frågar Louis, med spelad allvarlighet. Det är bara jag som kan höra skrattet och sarkasmen i hans röst.
Victoire ler lite, helt ignorant i det faktum att Louis bara retas med henne. ”Bra, tror jag. Jag tror han gillar mig, faktiskt”.
Jag fnyser irriterat, innan jag kan hejda mig. ”Hur skulle han inte kunna gilla dig, Vic? Du är en jäkla veéle!”
Victoire ger mig ett ogillande ögonkast innan hon vänder sig om och går ut ur rummet med håret svängande efter henne.
”Var det där nödvändigt?”
Jag stirrar ilsket på Louis, som ser tyst tillbaka på mig.
”Bry dig inte”, snäser jag, och han rycker på axlarna och fortsätter vika kläder.
Med en suck reser jag mig från stolen. ”Stanna inte inne för länge, Lou, du kommer slå rot”, varnar jag min lillebror och rufsar till hans korta, mörkblonda hår innan jag går ut ur rummet.


-Stella♥

Bra, men kolla tempuset i början av kapitlet