The 43 hunger games

Hej Typ ny här, men tänkte testa att skriva en ff om The hunger games

Titel: The 43 hunger games

Huvudperson: Clara Wilsone

Författare: Jag

Språk: Svenska

Färdigskriven: Nopp

Utspelar sig: District 10 och arenan

Handling: 13 åriga Clara blir uttagen till det 43 hungersplen. Hon bor med sin familj på en gård i district 10, där de föder upp grisar och kor. Clara är en naturbegåvning på att tala med djur. Hon har inga andra färdigheter med vapen. När Clara blir kär i en pojke från district 1 förvandlas hela spelen till en kamp, om att välja och överleva. För vad skulle hända om hon och pojken blev ensamma kvar, sist?

Det låter bra, kör på!

Jag ville inte vakna, ville inte återvända till verkligheten. Jag ville bara ligga här, för all framtid tills jag ruttnade bort. Det var den här dagen, för precis ett år sedan, som min mamma hade dött. Jag mindes skriken, gråten och skottet. Skottet, som förföljt mig sedan den dagen och blivit mina värsta mardrömmar.
Min syster hade blivit uttagen till det 42 hungerspelen. Hon var bara sju år, det hade blivit ett fel i systemet. Min far hade blivit vansinnig, och attackerat en av fredsväktarna. Som straff hade min mor skjutits framför hanns ögon, innan han själv blev dödad. Mrs och Mr Cottingham hade tagit över gården och mig. En gång i tiden hade jag haft en broder. Han blev sjuk och dog innan han hade fyllt 16. Men det var förlusten av min mor som varit svårast. Hon hade alltid funnits där för mig. När jag hade det svårt var hon som ett stöd för mig. Men man ska inte drunkna i det förflutna, hävdar Mr Cottingham.

Jag steg upp klockan sex den morgonen. Mr och Mrs Cottingham tyckte att det var en bra dag för sovmorgon, slåttern skulle äga runt på torget sex timmar senare. Men djuren skulle ha mat och det var min uppgift. Jag sköt upp dörren till den lilla ladan, och den unkna luften slog emot mig. Med en suck började jag fodra korna. Dom stod där i prydliga rader, blev feta och slaktades. Ungefär som jag, med det undantaget att jag varken blev fet eller slaktades. Jag bodde här, gick till slåttern, blev utvald och slaktades.
-Clara kom nu, du måste göra dig iordning! Mr Cottinghams röst väckte mig till verkligheten. Som om jag skulle kunna glömma slåttern. Jag kravlade mig upp ur höet och gick in till mitt rum.
Där låg en mörkblå klänning med ett par små svarta skor bredvid.

Super, keep going! c:

Kapitel 1 Slåttern
När jag var färdigklädd flätade jag mitt långa hår i två flätor, som jag sedan satte upp på huvudet. Min klänning var lite för liten, urblekt av alla slåttrar som den hade varigt med om. Jag skulle gå själv till slåttern, Mr och Mrs Cottingham skulle titta på den urgamla Tv:n som stod i vardagsrummet. Jag gick med tunga steg ut från huset och mot torget.

Jag strök händerna mot klänningen om och om igen. Det stora podiet stod tomt och snart skulle Savanna Rosille dra upp namnen. Två stora glaskulor stod på varsin sida, och en mikrofon stod i mitten. Överallt stod barn, som väntade på dragningen. Tillslut kom Savanna ut.
-Välkommna, välkommna gott folk, bllah blah blah blah...
Jag orkade verkligen inte lyssna på det långa förräderi föredraget. Savanna hade påsig en enorm gyllengul klänning, och hennes fula stripiga guldgula hår hade lockats. Runt hennes hals hängde ett halsbang gjort av elfenben.
-Som alltid, damerna först! Savannas långa fingrar snurrade runt i glasskålen och fick tillslut upp en lapp.
-Clara Wilstone! Välkommen upp lille vän...
Jag stirrade som i trans på Savanna. De andra barnen granskade mig. Med små, små steg gick jag upp till podiet. Jag stod där och tittade ner på folksammlingen, det var då jag blev arg, riktigt arg. Jag skulle klara detta! Jag hade inte bett om att leva i en sådan värld, och jag skulle vinna. Nej överleva!
-Och nu, till pojkarna!
-Emil Ynsthon! Välkommen upp, lille vän.
Pojken hon hade ropat upp kom fram ur 17 års kategorin. Han hade rött ostyrigt hår och väldigt seniga armar. Has såg rätt svag ut. Vi skakade hand, och gick sedan in i besöksrummen. Som väntat var det ingen som kom och hälsade på mig. Vi åkte sedan till spelartåget, ett silvrigt stort tåg. Jag var kall inuti, för jag skulle klara detta. Jag skulle visa vem jag var. Jag skulle kunna återvända till min gård.

Toppen!

fortsätt!

Meeeer! Clara Malfoy

Fortsätt!

Läser! Du skriver sjukt bra!