Aily Alpha

Titel: Aily Nott/En ynks liv
Ratning: PG-13 tror jag
Färdigskriven: Nej
Handling: I tre år har hon suttit inlåst på sitt rum längst bort i Nott Manor. I tre år har hennes familj gömt undan henne från familjens släkt och bekanta. I tre år har ingen förutom hennes bror verkligen brytt sig om henne. Bara för att hon är en ynk. Men varför? Hennes far älskade henne. Ända tills den första september för tre år sedan då hennes familj fick reda på att hon vad hon var. Hennes mor dog i en olycka för flera år sedan. En olycka som Aily önskar aldrig hade hänt. Men det finns hemligheter inte ens hon vet om.

Någon som är intresserad av att läsa?

Kapitel:
Kapitel 1
Kapitel 2
Alla hjärtans dag(extra)
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8

Jag vill läsa! Den verkar jättebra! Men ska den inte vara i Fanfiction-forumet då den är en HP-ff? Längtar efter första kapitlet! ♥

Jag insåg det direkt efter att jag postat det. Om en till vill läsa så lägger jag upp första kapitlet.

Jag vill läsa, men du kan ju be en prefekt att flytta.

Kapitel 1. En snäll bror och galna föräldrar
Aily sitter som vanligt på sin säng i Nott Manor. Dörren som leder till korridoren utanför är lika låst som den varit under två års tid. Hennes sovrum består av sängen hon sitter på, ett skrivbord samt en byrå med dom få kläderna hon har. Det finns även en till dörr som leder till ett litet badrum.

Men förutom den låsta dörren så finns det något mystiskt över Aily och hennes familj. Familjen vill inte veta av henne på grund av att hon är en ynk. Nej, inte någon ynkrygg, utan hon kan inte använda magi. För vissa kanske det låter som om det inte är något konstigt, att hon låter som en helt vanlig tjej. Men så är det verkligen inte. Hennes familj är en av dom äldsta trollkarlsfamiljerna i hela Storbritannien. Och då menar jag inte några dråpare som drar fram en kanin ur en hatt utan riktiga trollkarlar. Trollkarlar och häxor som kan få saker att hända bara genom att vifta på en träpinne. Det finns olika sorters trollkarlar och häxor i världen. Dom som inte kan trolla alls kallas för mugglare eller med finare ord för icke magiska. Dom som är födda i en mugglarfamilj men ända kan trolla kallas för mugglarfödda. Vissa kallar mugglarfödda för smutskallar. Det finns även magiker med en mugglare och en trollkarl/häxa till föräldrar och dom kallas för halvblod och dom med båda kallas för renblodiga. Och så ynkar, dom som är födda bland trollkarlar men själva inte kan någon magi. Vissa trollkarlsfamiljer är stolta över att vara renblodiga och om man är en ynk i en sådan familj så blir man för det mesta undangömd eller kanske ivägskickad.

Aily rycker till när ett skrammel hörs vid dörren och sedan flyger den upp. Där står hennes bror Theo. Aily reser sig och går fram till fönstret med ryggen vänd mot honom. Theo - som egentligen heter Theodore - går fram till henne.
”Vad vill du den här gången då? Ge mig falska hopp om att jag ska få komma ut härifrån? Och sedan åka iväg och bara glömma bort mig än en gång?” frågar Aily. Theodore fyllde 17 för någon månad sedan och ska snart börja sitt sjunde och sista år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.
”Nej. Jag ville träffa dig” säger Theo och lägger en arm om hennes axlar och Aily lutar sig mot honom. Hon vet att hon borde vara arg på honom för att han låter henne vara inlåst här men hon kan inte upprätthålla den ilskan. Hon behöver honom och hon misstänker att Theo behöver henne lika mycket. Han bryr sig inte om att hon är en ynk utan har fortsatt att behandla henne som en syster.
”Du måste borsta håret” säger Theodore och börjar reda ut tovorna i hennes nattsvarta hår.
”Sen när bryr du dig om hur jag ser ut?” frågar Aily och ser förvånat på honom. Han ler bara ett mystiskt leende. Aily suckar och tar sig loss ur hans grepp och går fram till sängen som hon sjunker ner på. Theodore står kvar vid fönstret och ser på henne. Han ler fortfarande vilket retar Aily.
”Vad är så kul?” fräser hon och blänger på honom.
”Inget” säger han snabbt och kommer fram och sätter sig bredvid henne. Han lägger sig ner och blundar.
”Om pappa ser dig här blir så blir han inte glad” säger Aily men ler ändå. Snart ska han åka och kommer inte hem förrän vid jul. Hon kommer sakna honom. Nu ler han inte längre utan ser riktigt avslappnad ut - som om han sov. Aily böjer sig fram och sveper bort en hårslinga av hans kolsvarta och axelånga hår som har fallit ner i ansiktet på honom. Plötsligt håller han i hennes handled och ser upp på henne. Aily tänker efter och inser att hon aldrig sätt honom lyfta armen men han har väldigt snabba reflexer så hon blir inte förvånad. Det som förvånar henne är kylan i hans kristallblåa ögon. Men så släpper han henne och han ser ut som vanlig igen.
”Gör aldrig om det där igen” säger han. Aily flinar mot honom.
”Skrämde jag dig så mycket?”
”Kanske det” flinar han och sätter sig upp. Aily ler tillbaka och lutar sig mot hans axel. Då glider dörren upp och där står far. Båda ser rasande på dom båda och Theodore flyger upp från sängen som om han bränt sig. Aily kryper ihop på sängen och försöker stänga ute paniken som kommer farande.
”Theodore, skulle du kunna lämna oss ensamma?” frågar deras pappa.
”Nej” säger Theo och Aily ser förvånat upp på honom. Han har aldrig sagt emot deras pappa förut. Han har fått tillbaka den där kyliga blicken i ögonen och hans som vanligt likbleka hy börjar få en ilsken röd färg. Aily inser att han kommer göra något dumt och reser sig på skälvande ben.
”Theo, gå bara” säger hon bedjande och ser på sin älskade bror. Han blänger på deras far utan att svara.
”Lyssna nu på din syster nu när hon för än gångs skull säger något vettigt. Vilket förvånar mig” säger pappan. Kylan i Theodores ögon har nu förvandlats till ilska och Aily går fram till honom.
”Du gör det bara värre för mig om du stannar. Gå!” säger hon. Han skakar på huvudet. Han tänker inte lämna henne igen.
”Nehe, då får han väll se på då” säger deras far och går fram och drar med sig Theodore bort till fönstret. Han har ingen aning om vad deras far brukar göra mot Aily eftersom han oftast är på Hogwarts eller i sitt rum på andra sidan Nott manor. Men sist han kom hem hade han hittat Aily gråtandes på golvet i hennes rum. Han hade inte fått henne att berättat vad som hänt men han har knappt lämnat henne ensam sedan dess. Aily blundar och väntar på att något ska hända.
”Du verkar vilja veta vad som händer din syster. Crucio!” Aily väntar på smärtan som aldrig kommer. Hon öppnar ögonen och får syn på Theo som står framför henne. Smärtan speglas i hans ögon men det är det ända som tyder på att han har ont. Hur hann han fram egentligen?
”Du är fullkomligt galen” morrar han mellan sammanbitna tänder och lägger en arm runt Ailys axlar. Lika mycket som att få stöd som att skydda henne. Pappan tar med sig ut Theodore ut ur rummet och kommer sedan tillbaka, ensam.
”Din bror verkar inte inse att det är dig det går ut på när han gör något dåraktigt” säger fadern. Han höjer trollstaven han har i handen och pekar med den mot henne.
”Crucio!” Den här gången skriker Aily av smärta och hon faller till golvet där hon vrider sig av plågor.

___________________
Sådär, det var första kapitlet. Hoppas att ni tyckte om det!

Jättebra!!!
Pinez 14?

Tack!

lääääserrrrr! ♥

Här har ni nästa kapitel! Lite kort men jag hoppas att ni kommer tycker om den.


Kapitel 2. En sorgen Theodore

När Aily vaknar ligger hon på något mjukt. Hon öppnar ögonen och inser att hon ligger i sängen. En snyftning hörs till höger om henne och hon tittar dit. Theo sitter där med ansiktet i händerna. Han har ryggen vänd om henne och hon ser hur hela han skakar av snyftningar. Aily ser förvånat på honom. Theo gråter. Theodore Nott gråter. Hon minns inte ens senaste gången hon såg honom gråta. Aily sätter sig upp och stönar av smärta. Theodore hör henne och vänder sig mot henne. När han ser att hon är vaken drar han till sig henne i en kram. Han begraver ansiktet i hennes hår och snyftar till igen. Aily håller om honom och lutar huvudet mot hans axel. Hon grimaserar när smärtan än en gång går genom hennes kropp men hon vill inte säga åt honom att släppa.

Efter ett tag släpper han henne och hon ler svagt mot honom. Tårarna rinner ner för hans ansikte och hon torkar bort dom med baksidan av handen. Han är blekare än någonsin och är alldeles vit i ansiktet. Hans tårar är röda av gråt och hon börjar le lite svagt.
”Du ser ut som en vampyr” säger Aily och han ger ifrån sig ett litet svagt skratt. Att se honom såhär skrämmer Aily något enormt.
”Du måste härifrån” säger Theodore. Aily ser förvånat på honom.
”Hur då?” Han rycker på axlarna.
”Och vart skulle jag ta vägen?” frågar Aily.
”Jag vet inte. Men jag vill inte att du är kvar här” säger Theodore. Han har slutat gråta nu och ser bara arg ut. Aily svarar inte utan lägger sig bara på sängen och sluter ögonen. Theo skrämmer henne, något han aldrig gjort förut. Hon drar handen genom håret och låter det falla ner över ansiktet. Theodore är genast där och tar bort det igen.
”Får jag fråga varför du får ta bort håret som faller ner i mitt ansikte men jag inte får göra det på dig?” frågar Aily och ser upp på honom. Han ler bara. En hårslinga faller ner i ansiktet på honom. Aily är säker på att han gjorde det bara för att reta henne. Men hon låter sig inte stoppas och tar bort den. Hon låter handen vila på hans kind. Hon har en känsla av att han kommer försvinna om hon inte rör vid honom. Han blundar och hon ser hur ett leende leker på hans läppar.
”Jag vill inte att du åker” säger Aily. Hon tar bort handen och lägger sig ner med huvudet i hans knä.
”Jag ska få ut dig härifrån innan jag gör det” säger Theodore och stryker henne över håret.
”Det gör det inte bättre. Om du lämnar mig någon stans och sedan åker till Hogwarts kommer jag inte överleva. Pappa är hemsk men han dödar mig inte.” Hon ställer sig upp och går fram till fönstret. Varenda steg hon tag gör ont men hon gör allt i sin makt för att hennes bror inte ska se det.
”Kan du inte gå” ber Aily. Hon kommer antagligen svimma och vill inte att han ska se det.
”Nej.” Aily stelnar till. Han står precis bakom henne och hon har inte ens hört att han rört sig.
”Skrämde jag dig?” Aily tvekar men skakar sedan på huvudet. Det får världen att börja snurra och hon känner hur benen ger vika under henne. Theo tar emot henne och går och lägger henne på sängen.
”Gå” mumlar Aily och blundar.
”Jag tänker inte lämna dig nu!” Han låter nästan förtvivlad.
”Theodore, gå!” säger Aily och ser på honom. Han rycker till när han använder hans hela namn. Han ger henne en sorgen blick och går sedan mot dörren. När Theodore stänger dörren reser Aily sig. Världen börjar snurra igen och hon faller medvetslös ovanpå sängen.

Åh, meerr ♥