Three Little Monsters [SV]

Hej!
En liten ficiton som ska förhoppningsvis ska fortsätta

Titel: Three Little Monsters
Ratning: G-PG
Färdigskriven: NO NO
Författare: missy moon
Inspiration: Starkt av Cirkeln-böckerna, men lite här och där.
Handling: Rebecka Tarah har än en gång flyttat, men den här gången till Månviken, en liten stad åtta mil från Stockholm. Staden har ett stort intresse för kultur och bollsporter, som en av de få gymnasier utnyttjar med olika "inriktningar". Rebecka träffar nya vänner och börjar göra sig hemmasatt i staden, då hon och hennes systrar får en uppgift, att utplåna monster med sina speciella förmågor. Hur ska det funka när man inte får berätta för vännerna? Eller att inte explodera ut magin? Får se...


KAPITEL:

Låter jättebra" *bevakar*

Drar ettan direkt nu då O.o

1 20/1

Rebecka öppnade klassrumsdörren. Alla stirrade på henne och för en sekund kände hon sig lite nervös. Hon gick fram till läraren och frågade:
”Är det här klassrum 309 som ska ha svenska nu?” Kvinnan nickade och vände sig mot klassen.
”Det här är Rebecka Tara, hon ska börja hos oss. Rebecka, du kan väll berätta lite om dig själv”, sa läraren och satte sig för att hålla på med pappersarbete. Rebecka kollade snabbt på läraren innan hon började.
”Jag heter Rebecka Tarah, som uttalas på engelska. Jag är nyinflyttad i den här staden jag kommer ifrån Göteborg, jag är född i New York där jag kunde svenska av en tradition av att lära sig språket. När jag var åtta år så flyttade jag, min mamma Ellinore, min (då) nioåriga storasyster Tori och min (då) 10åriga storasyster Vanessa till Stockholm, vi har flyttat runt sen dess. Här i skolan kommer jag gå på inriktningarna fotboll, dans, sång och teater”, hon gjorde en paus. ”Nu bor jag i nordvästara delen av staden i ett radhus med Nessa, Tori, mamma och hunden Boots. Min mamma målar på fritiden, men hon jobbar hos polisen nu. Var kan jag sitta?” Rebecka upptäckte att hon hade babblat på, igen!
”Här!” ropade en mörkhyad tjej nickade mot platsen bredvid sig. Rebecka rykte på axlarna och tog sin väska.
”Jag heter Linn”, viskade tjejen. ”Jag bor ganska nära dig, du vet höghusen vid fotbollsplanen.” Rebecka nickade. Hon gillade den här tjejen redan.
”Vad har du för inriktningar?” viskade hon tillbaka.
”Teater, dans och fridrott.”
”Tysta där bak!” sa läraren som tydligen hette Linda strängt.

”Min farfar och farmor bodde i Irak, de lyckades flytta till Sverige, men farmors syster blev kvar”, berättade Linn. Hon var väldigt söt, tyckte Rebecka, med sina mörka lockar och sådana ögon.
”Där är Frida!” utbrast Linn och sprang mot en tjej med blont, tjockt hår och intensivt gröna ögon. Rebecka kunde inte höra vad de sa till varandra, men Frida och Linn sneglade lite på henne. Frida vinkade och Linn gjorde tecken åt henne att komma till dem. Långsamt närmade sig Rebecka utan ett ord.
”Frida, det här är Rebecka. Rebecka, det här är Frida.” Tjejerna nickade mot varandra som hälsning.
”Så du är ifrån New York?” undrade Frida. ”Coolt!”
”Tack!” Rebecka log lite, hon undrade hur resten på skolan såg på henne.
”Jag har inte fattat en sak”, sa hon för att bryta tystnaden. ”Har jag fotboll med resten av gymnasiet, eller bara med ettan?” Linn och Frida såg på varandra.
”Ärligt talat så vet jag inte…” sa Frida och satte upp det blonda håret i en tofs. ”Jag tror att du har med årskursen, det är ju så många killar i fotbolls-inriktningen.” Rebecka nickade.
”Hej, Ida!” sa en kille bakom Frida och kramade om henne.
”Hej, Danne!” svarade hon och pussade killen som tydligen kallades för Danne.
”Becka, det här är Danne Lindgren, min pojkvän”, sa Frida och såg lycklig ut. Det högg tag i Rebecka, hon hade inte kommit över Simon…
”Kalla mig aldrig Becka”, sa Rebecka och flinade. ”Men, vad kul!”

Gymnastiksal 3 Fotboll.
Rebecka såg på schemat och sedan på dörren igen. Det borde vara här, tänkte hon och öppnade dörren och sedan gick hon in i tjejernas omklädningsrum. I rummet var det några svart/vita skåp längst väggarna som hade målade mönster med fotbollar, skor, mål och pockaler i samma svart/vita färg som skåpen. Några bänkar stod i mitten av rummet där sex tjejer knöt skorna, pratade eller höll på med mobiler.
”Hej”, sa Rebecka försiktigt. Några tittade upp och mumlade något tillbaka som hon tolkade som svar. Enligt schemat hade hon skåp med kod 4863. Rebecka öppnade skåpet och fick syn på matchställ, träningsställ och overall. När hon började byta om, hördes en släpig röst bakom henne.
”Så, här har vi den nya tjejen.” Rebecka vände sig snabbt om. En tjej med stirrigt blå ögon och blont hår uppsatt i en tofs uppe på huvudet. Enligt hennes tröja var hon den kvinnliga kaptenen över laget.
”Du är från New York va?” sa hon och log ett litet leende i mungipan. Rebecka nickade.
”Var är din pappa?” undrade kaptenen. Rebecka blev stilla. Inte den frågan, tänkte hon men ryckte på axlarna.
”Kvar i New York…”
”Varför?” sa den mer och mer jobbiga tjejen.
”Vet du”, började Rebecka. ”Jag känner dig inte alls. Och jag vill inte svara på det.” Hon smällde igen skåpet och gick för att knyta skorna.
”Alice Fridman, en riktig bitch…” viskade en tjej bredvid henne. Rebecka vände huvudet från skorna och såg på viskaren.
”Jag heter Sally”, sa en tjej med blont, axellångt hår och gråa ögon. ”Rebecka va?” Rebecka nickade. Ingen sa något mer och snart blev det träning.

Det här blev väldigt mycket en prolog, men enjoy!

SUPERBRA!!!

super ♥

Bra!!

Tack alla! Mer kommer imorgon eller idag

DUMMA DUMMA DUMMA!!!!

Förlåt så hemskt mycket men här är det:


2 20/1

”Hur var första dan för er då?” undrade Tori och satte på tv:n. Vanessa tittade upp från en av hennes skvallertidningar, la den på soffbordet och tittade på Rebecka, som tog det som en signal.
”Jag har fått två kompisar som heter Linn och Frida och träffat en frågvis bitch.” Tori studerade henne en sekund innan hon sa:
”Elin Fridman?” undrade hon. Vanessa flinade.
”Eller hennes lillasyster?” Rebecka nickade och vände sig mot Tori.
”Hurdan är Elin då?” frågade hon. Tori rättade till kragen på sin skjorta och tog på sig en allvarlig min.
”Men Victoria, oj, Tori, du måste säga repliken med känsla. Vadå? Jag säger min replik med känsla. Vadå? Är inte Hamlet glad att hans mamma dog? Hon fattade ju inte honom? Det är orättvist att jag måste vara en kille!” Rebecka skattade till, och såg på sina systrar.
”Hur var det för Nessa i skolan då?” undrade hon. Men Vanessa svarade inte, utan stirrade ut i korridoren med skräck i blicken.
”Nessa?” sa Tori oroligt.
”Bra”, svarade Vanessa och flackade med blicken. ”Jag måste… gå.”
”Nessa!” ropade Tori och gick efter henne.
”Jag måste plugga!” fräste hon och gick in på sitt rum.
”Någon är störd”, sa Tori och satte sig i soffan igen. Rebecka nickade, hon orkade inte ha ett bråk med åsnan Tori. Plötsligt så vrålade Vanessa borta från hennes rum.
”Du lämnade mig när jag var sju år, och nu kommer du tillbaka och säger att jag är en kind of monsterjägare?!” Tori såg på sin Rebecka.
”Vem fan pratar hon med?” väste hon och nickade mot Vanessas rum. Rebecka ryckte på axlarna, men hon hade bara ett namn i huvudet. Justine… Justine hade varit Vanessas låssaskompis för länge, tills det stackars barnet blev sju år. I flera månader var Vanessa deprimerad och sa lika lite som hon åt och sov. Det var så tills familjens pappa pratade med henne, och undrade allt om Justine.
Tori hade hört ett samtal mellan föräldrarna och spred det vidare till sin äldre syster. De hade planerat att Vanessa skulle börja gå på psykologmöten.
När Vanessa fattade allvaret, så låssades hon att allt blev bra igen. Hade synerna kommit tillbaka?

Dagen därpå så gick Rebecka tillbaka till skolan. För första gången skulle hon ha teater.
”Hej!” sa någon bredvid vid henne. Rebecka sneglade åt sidan och fick se tjejen från fotbollen. Hon som hade skvallrat på om Alice Fridman. Det morotsfärgade håret – som såg långt ifrån att vara en naturlig hårfärg – var inflätat i en fiskbensfläta som hängde över axeln. De blåa ögonen var ganska stora och var överdrivet sminkade runt med över tre omatchade sorters ögonskuggor runt om.
”Hej.” svarade hon kort och gick därifrån men tjejen följde efter.
”Minns du mig? Jag är Sally, hon från fotbollen, du vet.”
Mer än väl, tänkte Rebecka.
”Uhu.”
”Bra, för jag bara måste säga det här: det ryktas om att en tjej ifrån tvåan som heter typ Tori, har kastat en stol mot en lärare och…”
Mer hörde inte Rebecka, hade Tori gjort det igen? Neeeej…

”Victoria Evelina Margret Tarah, jag är såå, trött på det här!” skrek Alison Tarah så att hela huset skakade.
”Men jag gjorde inget!” skrek Tori tillbaka. ”Det måste varit något eller någon annan!”
”Som vem?” Alison stannade vid diskbänken och suckade. ”Eller vad?”

Kort, men alltid något C;

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
*bevakar* Hur bra som helst. Vem är Alison? Deras mamma?

SUPERBRA!

jätte bra!!