2076 [SV]

Titel: 2076
Språk: Svenska
Genre: Spänning, fantasy?
Antal kapitel skrivna: 2
Färdigskriven: Nepp
Rating: Beror helt på hur känslig du är, G skulle jag nog säga ändå
Beskrivning: Sarah hit och Sarah dit... Stella har alltid varit sneppet sämre än sin tvillingsyster. Hon har alltid gått i Sarah's fotspår. Nu är det slut på det!
Året är 2076 och världen styrs av en enda man. Deras pappa. Sarah och Stella är bortskämmda, de får allt de ber om.
En dag kommer en familj tillbaka från 2013. Sarah och Stella tycker att familjen är fjantig, de har fula kläder och ser allmänt fula ut.
I deras tid så är det mordärnt med glittriga kinder och lila linser i ögonen.
Men Stella vill egentligen lära känna familjen, men tvillingarnas liv förändras helt när Stella och Sarah bryter ut i ett stort gräl och familjen splittras elt, både de från 2013 och tvillingarnas egna familj.

Someone wants to read?

Sandy Potter
Selma...
chokladgrodan
Lida
Ida Ginny Lovegood
???????????

Sätt er framför datorn med chips oc njut av denna ff! ♥

Värkar jättebra Bevakar!!

*Bevakar*

ohmajgawhd jag bevakar!!

Kapitel 1

”Det är inte roligt.”, säger jag kort.
Sarah flinar större än någonsin.
”Du låter ju som om du kommer från 2015 eller något!”, skrattar hon.
Jag tittar ner i marken. 2015? Jag ska allt visa henne att allting inte bara är hon, hon och mera hon. Jag menar, jag finns också, visst jag är fyra minuter yngre än hon, men jag måste också få lite uppmärksamhet ibland! Pappa, nej just det (vi får inte säga pappa till honom) TI-ministern behandlar alltid Sarah som en prinsessa! Sarah kommer också alltid med spydiga kommentarer, hela tiden!
”Just det! Hör vad TI-ministern säger till dig Stella!”
Jag hatar båda två, jag vill liksom inte bo med dem hela mitt liv. Jag måste skaffa kille, så att jag kommer ut ur den här hålan.
Att bo i New York nu för tiden är plågsamt. För sextio år sedan, på 2010-talet så var gatorna i full gång, hela nätterna. Men pappa, förlåt, TI-ministern har bestämt att det inte får köra några fordon efter åtta, så han har inte orkat lägga pengar på gatubelysning och lampor. Snart bestämmer han väl att man inte får köra fordon alls.
TI-ministern är en typisk glädjedödare. Varje gång jag hr fest så går han alltid in i mitt rum och hittar på ursäkter varför alla gäster ska gå.
När de har gått så säger han alltid:
”Du ska inte vara uppe vid den här tiden på dygnet!”
”Men klockan är tio och jag är sjutton!”, brukar jag alltid säga, samma visa varje gång.

”Sluta bara.”, säger jag tyst, vänder ryggen till min syster.
”Är du surpppa idag? Du är det varje dag, ha kul, släpp loss som jag och TI-ministern.”, skrattar Sarah.
Jag måste spy… Sarah och TI… Nej nu orkar jag inte mer! Jag tänker verken kalla honom TI-ministern eller pappa! Låt oss kalla honom Greg.
I alla fall, Sarah och Greg skulle aldrig få för sig att ens kliva in på en nattklubb eller liknande.
”Du är helt dum i huvudet, sis.”, muttrar jag och går med försiktiga steg upp mot mitt rum.
”Ses vid middagen?”, hör jag Sarah, men jag bara rycker på axlarna utan att vända mig om.
”Vi får väl se.”, säger jag tyst.
Men egentligen vill jag inte gå ner till middagen klockan sex. Jag har inte lust att befinna mig i ett rum fullt med nonchalanta och tråkiga idioter som bara klagar på mig hela tiden. Jag måste göra något åt det, vi kan inte hålla på så! Men just idag gör jag inte det, inte i morgon heller… Kanske i januari, om sju månader. Ja, det blir bra.

”Inte armbågarna på bordet!”, skriker Greg. ”Herregud, är du åtta eller femton?”
”Jag är sjutton Greg.”
Sarah flinar åt oss. Hon känner sig stolt över att slippa ta del av det jag och Greg håller på med.
”Nej, nu räcker det! Jag står inte ut längre! Ni två är små idioter som bara bryr er om makt, pengar och säkerhet. Ni kanske skulle prova att ta risker någon gång, eller åtminstone låta mig vara för en liten gång skull! Jag har stått ut med er två i fjorton år! Mamma var alltid på min sida. Men du dödade henne!”, jag pekar på Greg. ”Det var ditt fel! Ibland undrar jag hur ho stod ut med dig, Greg!”
Jag rusar upp för trapporna, tårarna rinner när jag tänker på mamma.

Året var 2062 och Aira Greenwold och Greg Greenwold var på väg till en bio.
Greg bad limousinchauffören att svänga in på McDonald’s innan showen började, så att han inte skulle behöva köpa så mycket när de skulle komma fram till biografen.
Aira tyckte det var en dålig idé, men tänkte att, visst, det tar bara några minuter.
När de svängde ut från Drive In så satte sig Greg på en bänk och började på att öppna sin hamburgare och sina lökringar.
”Ta det lugnt, raring, bion börjar inte fören s om en timme och tre kvart.”, hade Greg sagt.
Aira log, nickade och satte sig i bilen igen, hon orkade inte med sin make längre.
När hon öppnade limousindörren körde precis en mörkgrön bil ut från Drive In och Aira hann inte flytta sig.
Hon blev påkörd och begravningen hölls två veckor efter att hon förklarades död.

Jag hatar honom, det sinnessjuka monstret. Om han inte hade velat ha den där dumma burgaren så hade antagligen min mamma varit vid liv. Och jag hade varit lycklig med henne. Nu har jag ingen, bara min bästa vän, men han bor i Washington DC. Jag brukar inte gå utanför huset, så jag har inte träffat honom på tre år.
Jag tar fram min iPhone 63 ur fickan och slår in Rent’s nummer.
”Jao hallå?”, svarar han.
”Hej, det är Stella, kommer du till West Lain’s ikväll?”
”Nattklubben?”
”Ja.”
Han funderar en lång stund.
”Hur ska du kunna smita ut?”
”Bara kom dit vid elva, jag kommer på något.”

Super!

omg vad spännande!!! FORTSÄTT, kära du ♥

AWESOME kapitel och jättebra skrivet ♥♥

Kapitel 2

Klackan är tio, hela huset sover. Vad kan man säga? Party hard?
Jag tassar upp ur sängen och tar sakta av mig pyjamasen. Jag sträcker mig efter en vit topp och en persikofärgad kjol. Jag stoppar in toppen i kjolen och tar ett par svarta nylonstrumpor. Jag tar mina svarta Anna Field-pumps i handen och smyger ner för trappan. Från sovrummen hör man Sarah och Greg snarka. Ett ganska fridfullt läte, med en bister eftersmak.
Jag tar en nyckel och låser upp de fyra låsen och smyger sedan ut ur den gigantiska dörren. Bär jag försöker stänga den tyst så smäller den igen med en duns. Tvärdrag...
Men det gör ingenting, för jag kommer vara långt borta när, om de hittar mig.

Jag ser Rent stå utanför klubben och väntar på mig.
"Tja.", säger han.
"Hej.", ler jag och slänger armarna om hans halls.
"Jag har saknat dig. Det var så länge sedan vi sågs.", ler jag.
Han nickar och kramas tillbaka.
Jag tar hans hand och går bort till VIP-ingången.
"Han är med mig.", ler jag mot vakten som gör en välkommen-gest.
Jag släpper snabbt Rent's hand.
I alla tider så har alla trott att jag och Rent har varit ett par. Men svaret är nej. Men däremot så har jag älskat Rent i en evighet. Men han ser nig inte mig på det sättet. Rent är mer cool än jag, jag är mer på. Jag vågar visa hur jag känner, men inte just nu. Nu med Rent så är det tvärt om. Jag vet inte hur länge jag har gillat honom på det sättet, men länge är det.
"Stella!", hör jag Gab.
Gab är tre år äldre än mig. Han har varit tillsammans med min bästa kompis Denise. Jag och Gab blev riktigt tighta, men vi har glidit isär nu när Denise inte längre gillade honom.
"Han är en idiot. Bryr sig bara om 'brudar' i omgivningen.", brukar Denise säga.
"En öl?", frågar Gab Rent. Han vet att jag inte dricker.
Rent tackar ja och jag vinkar till mig Gab.
"Kan jag få en?", frågar jag. Han nickar till mig, och jag äcklas av tanken att ens smaka.
Men har man gett sig in i leken får man tåla steken, eller hur?

Allting är suddigt? Suddigt? Det är ett ganska roligt ord.
Jag skrattar tyst för mig själv.
"Hej Rent!", ropar jag och lunkar fram till honom.
Jag lägger armen om honom.
"Vad håller du på med, Stella? Ska jag följa med dig hem?", säger han allvarligt.
Jag nickar. Jag har en fruktansvärd huvudvärk och illamående.
Rent tar min arm och leder ut mig till dörren.
"Du är inte riktigt nykter, Stella. Vi åker hem nu.", säger han, tittar rakt in i mina ögon.
Sedan slocknar jag.

"Bye Rent!", ropar många på klubben. Jag nickar tillbaka till dem och går ut genom dörren.
Jag tar upp Stella i famnen och går längs med gatan för en taxi.
"Hur mycket för Lane Street?", frågar jag.
"Elva.", säger chaffören.
Jag nickar och sätter mig i bilen. Det här blir bara jobbigt...

Superbra!