Easier said than done [SV] (1D ff)

Titel: Easier said than done
Författare: Cindy
Språk: Svenska, kanske ska översätta hela på engelska sen
Antal kap hittills: 1.5 xD
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-11/12
Handling: Marley är ensam på rasterna, den enda personen hon faktiskt kan prata med är hennes kusin Jenna, men de ses inte alls ofta efter Marleys mammas död.
Louis är säkert skolans populäraste kille, och enligt många tjejer snyggast också. Eller säkert enligt alla tjejer – förutom Marley.
De har hatat varandra från årskurs sju när Louis och hans kompisar bestämde sig för att börja hacka på henne. Det har bara blivit värre för varje dag, men Marley har vant sig och brukar oftast slå tillbaka med ord. Men vem kunde tro att efter hemuppgiften de var tvungna att göra tillsammans skulle förändra bådas liv, fullständigt.
I den här ff:n är inte 1D kända

Inledning

Mitt liv är komplicerat, många av er skulle nog inte ens kunna föreställa sig mitt liv.
För vem tror att någonstans i England blir en sextonåring flicka bli mobbad i skolan, har en död mamma och en handikappad lillasyster som inte ens bor hemma hos hennes familj.
Det är liksom mitt liv, jag har ingenting mer att säga.
Förutom att det har pågått i ett och ett halvt år nu, mobbningen alltså.
Det var Harry Styles, Niall Horan, Liam Payne, Zayn Malik och Louis Tomlinson som en dag tydligen bestämt sig för att mitt hår och mina kläder var fula, att hela jag var ful och äcklig. Efter det har jag levt med det, utan att säga det till pappa såklart, han skulle stämma hela skolan om han får reda på att jag blir mobbad.
Jag har inte sagt något till min storebror Jake eller min handikappade lillasyster Michelle heller. Inte för att de är mycket till skvallrare, men jag vill vara på den säkra sidan.


____________

Jag skulle tagga mums och sanna1324567 när jag hade gjort den här tråden.... Nu är det gjort! xD

Jag får inte läsa D:
Man aja, strunt i det

VERKAR AWESOME, JAPP

Joo, det får du!
Jag satte mest åldersgränsen som en varning, om man är yngre och känner att man kan eller vill läsa den ändå så går det jättebra för mig. Så länge du inte tycker det är jobbigt med lite svordomar och sådär

Nädå

Nu kommer första kapitlet! Och jag har en läsare!
Yey! 8D
___________________

Kapitel 1
I don’t like the way you treat me, but I guess you have to do it, you don’t want to destroy your reputation, do you?


Marleys POV

Det var en kall vinternatt. Jag och min mamma var påväg hem från stan, när den svarta Volvon dök upp från ingenstans. Mamma försökte bromsa, men det var försent, Volvon hade redan kraschat in i våran bil. Vi slängdes in i något hårt innan det blev helt mörkt.

”Marley!? Du kommer komma försent till skolan!” Min pappa rullade upp min rullgardin med en smäll och drog av mig täcket – som jag sedan drog upp över huvudet igen.
”Kom igen nu!” sa han medan han försökte dra ner täcket från min kropp igen, men jag höll hårt i det.
”Varför?.” suckade jag och lade min kudde över huvudet, men helt plötsligt drogs den iväg från mitt ansikte och jag såg pappa igen.
”Du måste duscha och fixa i ordning dig, plus att du ska börja nian. Sista året innan gymnasiet! Kom igen nu!” Svarade han bestämt och försökte dra ner mig från sängen – vilket han direkt lyckades med.
Jag suckade tungt igen och ställde mig upp.
”Okej, okej, jag ska göra i ordning mig.” Mumlade jag och började långsamt gå till badrummet mittemot mitt rum.
Jag gick in genom dörren och stängde den och klädde sedan av mig. Jag hoppade in i duschen och lät det varma vattnet bränna på min kropp och väcka mig ytligare lite till.

När jag var klar tog jag tag i en enkel ljusblå handduk och torkade mig innan jag lindade handduken om mig. Jag tog även en svart handuk som jag lindade runt mitt huvud, så mitt rödblonda hår snabbare skulle torka. Jag gick in på mitt rum igen och öppnade min garderob.
Jag brydde mig inte om mode alls, egentligen. Jag kunde nästan ha allting på mig. Så länge det räknades som kläder, så därför var min garderob väldigt färglad .
Jag tog ut ett par mörkblåa ganska tajta jeans, och ett lila linne med breda axelband.
Handduken ramlade av från mitt huvud, så jag började borsta mitt nästan midjelånga, vågiga hår.
Jag lät det vara utsläppt, jag orkade ändå inte göra något med det.

”Kan du skicka mjölken, Mar?” frågade min storebror Jake och innan jag hunnit gett honom mjölken hade han tagit den själv. Jag himlade med ögonen och fortsatte äta på min ostsmörgås. När jag ätit halva mackan knackade det på dörren.
”Det måste vara David!” utbrast Jake och rusade till dörren.
An grabbade tag i en jacka och sin väska, satte på sig sina skor och var beredd på att öppna dörren när jag skrek till honom;
”Men du skulle ju skjutsa mig!”
”Fick andra planer, ha en bra dag i skolan, sis.” sa han och med de orden gick han ut med David efter sig och stängde dörren.
Jag vände mig mot pappa och slängde min macka på bordet.
”Dumma Jake, ska alltid förstöra min dag.” Mumlade jag, men högt nog så att min pappa skulle höra.
”Det är lugnt, du kan åka med mig, du börjar halv nio, va?” sa Pappa med ett leende.
Jag nickade och började genast plocka undan. Han började skratta.
”Hey! Jag har inte ätit klart än.”


Pappa svängde upp bilen och parkerade den bredvid skolgården. Jag tog min väska och sa hejdå till honom och såg honom köra iväg innan jag gick in på den livliga skolgården där nya elever förhoppningsfullt stod och väntade på sina lärare och andra klasskamrater, där kompisar samlats och pratade, medan jag bara gick rakt förbi allihopa och in i skolbyggnaden upp till andra våningen där mitt skåp var.
Jag låste upp det och stoppade in alla mina saker i det. Medan jag kämpade med att få in min väska som tydligen inte ville få plats i skåpet – som den alltid har gjort förut – suckade jag högljutt och hörde att de flesta människorna hade börjat strömma in i korridoren och öppnat sina egna skåp.
Helt plötsligt fick jag ett hårt slag i ryggen vilket gjorde att jag flög framåt och slog i huvudet i skåpen. Jag hörde skratt bakom mig, och vände mig om för att se Louis, Zayn och Harry stå där.
”Förlåt, du stod i vägen.” flinade Harry.
”Det gör du också.” mumlade jag högt nog för honom att höra det.
”Ja, kanske det. Men enda skälet till att folk låter oss stå här är för att vi är vi, inte du. Fattar du?” sa Zayn och jag himlade med ögonen, Zayn hade alltid försökt få ut bra kommentarer som skulle skada mig, men han lyckades aldrig.
Innan någon hann säga någonting mer ringde skolklockan och ännu fler elever strömmade in för att hämta sina böcker och sedan gå till sina lektioner.
Jag gav alla tre en varnande blick innan jag tog min historiebok och mitt svarta pennskrin för att sedan börja gå till historielektionen.
________________

Var det bra? 8D

Jag dör.

Awesome

NEJ DÖÖÖ INTEE!! JAG VILL HA DIG KVAR! D8


Tack ^^

Men sluta skriv så bra då Linnéa!

Jättebra!