[PRS] Allt är tilllåtet i Krig, Kärlek och Magi

Igga titeln. Dock kom jag inte på något annat. xD Detta är ett privat rollspel mellan mig och Corriiz. Vi kan handlingen så det är onödigt att skriva den här.

Namn: Alex Dress
Ålder: 23
Utseende:
Familj: Familj blev mördad av banditer.
Styrka: är skicklig tjuv och stark,snabb
Svaghet: han faller ibland lätt för folk
Övrigt:__

Namn: Scott Middlebrook
Ålder: 22
Utseende:
Familj: Hans pappa blev tillfångatagen vid krigets början och hans mamma lever fortfarande och tar hand om hans lillasyster.
Styrka: Han är väldigt smidig och kan förflytta sig snabbt och tyst. Han är bra på att läsa av situationer.
Svaghet: Han är lite seg och är inte speciellt bra på att läsa av personer, trots hans skicklighet att läsa av situationer.
Övrigt: -

((Super bra mall jag kan börja))

Alex suckade då vakterna
kom in i rummet och ställde sig på varsin sida.
"Kungen vill träffa dig" sa dom och förde med honom.

Ett svagt klackade ljud lät från hans skor där han vankade fram och tillbaka i sitt rum. Scott suckade, varför var han så orolig? Inget kommer att ha hänt. *In genom näsan ut genom munnen*, tänkte han för sig själv och konstentrade sig på sin andning. Han var så otroligt trött på det kriget som på gick mellan de två länderna. Han kom så väl ihåg känslan han fick när de berättade att deras pappa hade försvunnit. Det värsta var nog inte det utan det var att Scott's lillasyster, Angelina, hade blivit så upprörd. Han klarade inte av att se sin lillasyster upprörd. Det gick bara inte. Det var en av hans svaga punkter. Om något hände hans lillasyster visste han inte vad han skulle ta sig till.
En lätt duns och ett knakande ljud hördes när Scott satte sig ner i sängen igen. *När skulle de komma tillbaka?*, han var orolig. Scott's mamma och lillasyster hade gått ut för att fixa något i morse.
"'Vi är snart tillbaka' sa de. Bullshit" muttrade Scott. Det var snart lunch och de var fortfarande inte tillbaka. Vad de skulle fixa var sedan länge borta från hans minne. Scott lytade sig bak mot madrassen och sirrade upp i taket. En slinga av det kopparbruna håret föll ner i ögonen på honom. Med en tung hand förde han bort hårslingad från ansitet och körde handen igenom håret. Han lät armen ligga där på kudden bevid honom, lite ovanför själva huvudet. Men de mossgröna ögonen stirrandes upp taket flöt hans tankar bort från verkligheten. Trots att han inte tänkte på något speciellt utan han bara låg där och väntade på att tiden skulle passera och att hans mamma och syster skulle komma hem. Scott kunde inte fungera utan att veta att hans lillasyster är hemma och i säkerhet. Bara inget hänt dem, tänkte han.

Kungen satt mitt emot Alex.
"som du redan vet så är det krig. Vi vill att du och en annan person som du sedan ska hämta upp ska stjäla boken som trollkarlen har." omöjligt tänkte Aalex.
"om ni lyckas så belönas ni mycket" Alex log.
"visst" sa han.
"jag ger dig adressen." Han skrev pp en bit papper och skickade den till honom.

Alex red in hästen på gården. Visst var det rätt adress. Han
gick och fram mot dörren och knackade.

Scott flög upp ur sängen och rusade mot dörren. Äntligen!, tänkte han. Han drog handen genom håret och öppnade dörren.
"Ange...." Han avbröt sig. Det var inte Angelina och mamma som stod där utanför. Det var en relativt ung man, kanske något år äldre än honom själv. Scott kände igen honom men kunde inte placera ett namn på honom.
"Hej.." Scott's röst var misstänksam och rätt trevande, visste liksom inte vad han skulle säga. Vad gjorde han här vid Scott's port? Och var tog Angelina och mamma vägen?

Alex tittade på han som öppnat.
"Hej. " säger han sedan och suckar.
"du har blivit antagen av kungen att stjäla en speciell bok tillsammans med mig." han tittar undrande på honom.
"är du med?"

Scott ryckte till.
"Du s vad?!" frågade han förskräckt. Vad var detta nu då? Scott som helst ville hålla sig undan kriget och de två ländernas konflikter. Han ville stanna och se till att Angelina hade det bra. Hur skulle han kunna göra det när han letar efter en tradigt gammal bok?

Alex tittade på honom.
"om vi lyckas belönas vi" sade han och suckar.
Han är inte så bra på att övertala folk.
"Följ med bara" sade Alex kort.