Fantasyrollspel, privat

Corriiz, here we go! (Om någon ännu vill med så får man fråga )

Ekaros och Amerat har aldrig varit vänner, trots att de är grannländer. Minnen av krig som utkämpades flera århundraden tidigare lever än och trots en bräcklig fred som varat efter det är det åter dags för krig.
Ekaros, som farar en förlust, skickar ut två förkämpar till Amerat för att stjäla något som skulle ge Amerat vinsten: två drakägg.
Men förkämparna, vars uppdrag kan liknas med självmord, tror att de är ute efter magiska stenar, som förstärker Ekaros magikers styrkor. Det blir en därför en stor chock då äggen på vägen hem kläcks, och de två förkämparna blir ovilligt drakryttare.

Link till karta på länderna. De röda prickarna är huvustäder, de orange städer det svarta sträcket är gränsen mellan länderna, där en stor mur har byggts.
(Skippa till slutet ^^)

_____________________________________

Vi lagar mallar och så börjar vi ^^

Namn:
Ålder:
Bakgrund:
Personlighet:
Yrke, talanger:
Utseende:
Övrigt:

Min mall:

Namn: Tsyr av svarta fjädern
Ålder: 23
Bakgrund: Föddes i en liten by på Huggtändernas brantar, döpt till Arvid. Då han var sju år attackerades hans by av banditer, och alla andra dödades. Gamlingen, ledaren av Svarta fjäderns klan, hittade pojken och tog honom med till den hemliga borgen i Huggtänderna. Enda sedan dess har Tsyr, namnet han tog, tränats i att döda ljudlöst.
Personlighet: Är tystlåten, smart och bestämd. Hans personlighet är den han har blivit skolad till: en hänsynslös, perfekt mördare. Han har svårt att lita på någon eller släppa någon nära; den enda som känner honom är Gamlingen.
Yrke, talanger: Lönnmördare, en av de bästa. Han är stark, vig och snabb, skicklig med vapen av alla slag.
Utseende:
Övrigt: Blev fasttagen av Ekaros kejsare då han var på uppdrag i huvudstaden och hyrd för uppdraget till Amerat. Assasinerna i svarta fjädern tror på dödsguden Hoshu, döderna är offringar; den sista är deras egen.

Tamburlaine bra mall

Jag är inne på mobilen, men ska försöka skriva ändå. Säg till om det är något jag ska ändra på

Namn: Penelope Malago
Ålder: 22
Bakgrund: Hon har vuxit upp vid ett hus i skogen med sin far Edgar. Men en dag så brann det i en lada och hennes far hade sprungit in för att försöka få ut djuren. Han omkom. Penelope började åka omkring i landet och har lärt sig massa.
Personlighet: Penelope är pratglad och har ett väldigt bra minne. Hon är pålitlig. Hon är väldigt misstänksam. Hon litar inte på de flesta. Hon kan bli riktigt arg. Men det händer inte så ofta. Hon är envis.
Yrke, talanger: Hon har inte direkt ett yrke, hon är vdigt bra på att simma och klättra. Hon är ganska snabb och är även smidig. Hon är ocksåbra på att ljuga.
Utseende:
Övrigt:

[Oukkej ^^ jag börjar med ett överdrivet långt inlägg för att få en bra inledning, så don't panic]

Tsyr vaknade tidigt, satte sig upp på den hårda sängen och drog fingrarna genom sitt hår några gånger innan han reste sig. Han gick till sin dörr och försökte öppna den, men den var låst, så som varje morgon.
Det var en vecka sedan Tsyr hade fångats. Han kunde knappt tro att han misslyckats. Han hade aldrig förr misslyckats. Det hade varit en ära att ges ett så svårt uppdrag, att få skicka en så högt uppsatt person till Hoshu. Tsyr hade slängts i en fängelsehåla, han hade försökt ta sitt liv som en sista offring åt dödsguden.
Men i stället för död hade kejsaren betalat åt honom. Han skulle på ett uppdrag, vart och varför visste han inte. Tsyr log inombords. Fast han fick ett nytt uppdrag tog den förra först slut då personen han hyrts att döda var död.
En rapp knackning mot dörren väckte Tsyr ur sina funderingar. Han hörde lås knäppa och en vakt skuffade upp dörren. Han höll ett spjut framför sig, och Tsyr hade lusten att rulla ögonen. Trodde vakten att ett spjut skulle rädda honom från en av Svarta fjäderns lönnmördare. Mannen var en idiot.
"Följ med, kejsaren vill se dig", beordrade vakten bryskt och tog ett steg åt sidan. Tsyr gick mot honom med självsäkra steg. Han sov alltid påklädd, speciellt då han var på ett uppdrag. Hans kläder var alla svarta, för då var han svårast att upptäcka i mörkret. Kejsaren hade tagit bort hans vapen, men Tsyr kunde döda med sina bara händer.
Eskorterad av sex vakter leddes Tsyr ut ur Den kungliga kasarmen, där landets finaste soldater höll hus, och till en vagn. Vagnen körde genom den stilla staden till tempeldistriktet. Tsyr fick syn på det höga tornet där översteprästen bodde genom fönstret, den stigande solen färjade kupolen gyllene.

[Tamburlaine bra inlägg ^^. Jag ska försöka göra ett inlägg. Dock inte lika långt, som ditt.]

Penelope skakade lätt på huvudet. När hon hade varit och besökt en by
hade två vakter kommit fram till henne och sagt
att kejsaren hade ett uppdrag åt henne och att det även fanns ett rum ledigt. Hon hade
tackat ja.

Hon suckade tungt och när en vakt kom in.
"Kejsaren vill träffa dig" sa han.
Penelope nickade snabbt och följde med vakten.

Tsyr leddes upp för de ringlande trapporna av en lärling i en grå kappa, ännu följd av de sex soldaterna. Kejsaren litade uppenbarligen inte på honom.
Soldaterna och lärlingen stannade utanför en dörr, så Tsyr steg in utan dem. Rummet han kom till var halvmåneformat och det stod redan två män i rummet. Om Tsyr varit en simpel bonde hade han kippat efter andan av att vara i det sällskapet. Mitt i mot dörren stod Ekaros kejsare Damario, med händerna knäppta bakom ryggen och den bärnstensgula blicken som gick i den kungliga fmailjen fäst på Tsyr. Det mörka håret hade redan börjat gråna vid tinningarna, men kejsaren stod rak i ryggen, ännu med all sin livskraft kvar.
"Sätt er, Tsyr av Svarta fjädern", sade han kort och nickade mot ett simpel bord i rummet. Tsyr satte sig med ryggen mot väggen och granskade den andra mannen i rummet.
Ekaros högpräst var klädd i en mörkblå kappa med rikliga broderingar. Mannens ansikte var redan fårat av åldern, men hans blick var skarp.
Tsyr hade inget över för prästen, han brydde sig inte om solguden och hans fru. Det var som om märket som bränts in i Tsyrs hy över hans höft framtill värmdes av högprästens närvaro. Tsyr påmindes om smärtan som bränmärket osakat då det förevigats i hans hy. Men hans smärta var för guden, och han hade inte släppt ett ljud.

[Tamburlaine bra ]
Dörrarna öppnades och Penelope fick syn på en man, vilket Penelope snart fick veta var kejsaren. Hon rörde inte en min när hon fick syn på flera vakter.
Penelope visste inte så mycket om kejsaren.
"Sitt, Penelope Malago" hon höjde blicken mot honom och tittade sedan ned på sina händer. Penelope började pilla på en sårskorpa.
Hon suckade tyst och öppnade munnen för att säga något.
Men hon stängde den igen och bet sig i läppen.
Hon tittade inte upp från sina händer förutom att se på
kejsaren och se om han skulle säga något.

En kvinna steg in i rummet, och först då talade kejsaren igen. Tsyr granskade henne uttryckslöst. Han hade aldrig sett henne förr, men hon var vacker.
Kejsaren bad alla soldater lämna rummet, och då endast de och högprästen var kvar talade han.
"Det som sägs här får aldrig upprepas", började han allvarligt, och lät sin stränga blick svepa över dem. "Ekaros och Amerat är på gränsen till ett krig." Om kejsaren hade förväntat sig utrop av förfäran, blev han besviken. Tsyr hade inte vetat om detta, det var inte hans sak att veta. Men vad brydde han sig om länder? Kungadömen hade fallit och uppstått, men assasinerna var kvar.
"Amerat har skapat vapen som ger dem vinsten", fortsatte högprästen motvilligt, som om han inte önskade dela med sig av informationen. "Magiska stenar, som förstärker deras magiker. Vi har inte lyckats skapa något liknande, men vi behöver dem."
"Ni ska ta er till Röda furstens borg i Amerat, och hämta två av dessa stenar hit. Ifall ni lyckas, kommer ni att belönas rikligt." Tsyr hade uppfört liknande uppdrag förr, men aldrig något lika svårt. Borgen där de här stenarna hölls var ointaglig, det var känt i världen.

Penelope höjer blicken. Hon ser sig om och får syn på en man som sitter ned vid bordet.
Penelope vänder blicken mot kejsaren.
Magiska stenar
Hon suckade och lutade sig bakåt och lät orden sjunka in.
Det skulle vara omöjligt. Hon slängde bak sitt
hår och bet sig i läppen.
Hon slängde en blick mot den andra vid bordet.

[Tamburlaine super bra C: ]

(^^)

Tsyr mötte kvinnans blick kort. Han hade inget att säga åt kejsaren, han hade redan accepterat uppdraget.
"Ni ger er av idag. Väskor har blivit packade åt er och ni får hästar till lån, lämna dem i byn vid floden. Kom ihåg, ju snabbare ni är tillbaka, destu bättre är det." Med de orden nickade kejsaren kort åt dem och lämnade rummet, åtföljd av högprästen.
Tsyr ställde sig upp och gick fram till fönstret. Solen hade knappt stigit än, de skulle lämna staden utan att väcka uppståndelse.

Penelope reste sig upp och kollade sig omkring.
Hon började undra hur många gånger hon gjort det.
Ett leende spred sig i hennes ansikte.
Hon gick fram till mannen och kollade ut genom fönstret. Hennes blick for omkring.

[Tamburlaine, du är jätte bra på att skriva :-)]