Close your eyes and dream (Sv, One Direction)

Prolog:
Linda ska flytta till London med sin familj i ca ett år, kanske mer. Hennes pappa hade fått ett jobberbjudande i London, och han tackade ja. Då fick sedan hela familjen åka. Det hade varit särskilt svårt för Linda, eftersom hennes bästa vän Lily skulle vara kvar i Sverige.


________________________________________

Jag var riktigt förväntansfull och hoppade där jag satt. Idag ska min familj till London! Jag hade packat och packat om mina väskor säkert tusentals gånger. Vi skulle flytta till London i ett år och sen skulle vi se om vi skulle flytta dit permanent. Det hade varit mycket tårar när jag sa hejdå till min bästa vän Lily. Det hade varit jättejobbigt att säga hejdå till min klass som jag hade gått med i hela lågstadiet och mellanstadiet.
”Linda! Är du klar? Vi ska åka på fem minuter. Ställ ut väskan i bilen så kan du prata med Lily i telefon sen hela tiden”, sa mamma.
”Ja, jag är klar”, ropade jag tillbaka. Jag kånkade ner väskan och pappa hjälpte mig med att lägga in den i bilen. Jag hade klumpar i halsen och jag ringde till Lily. Det hördes i luren att hon grät. Då brast det för mig, och tårarna rann.
”Snälla Lily, fråga om inte ni kan följa med till flygplatsen!”
”Okej”
Jag hörde hur hon gick med tunga steg. Det hördes ord i bakgrunden.
”Vi följer med!”, sa hon överlycklig.
”Yes!”, sa jag.
”Jag kommer om fem minuter!”, lovade hon.
Tre minuter senare stod hon flämtandes på vår gårdsplan. Cykeln låg slängd i buskarna bredvid henne. Jag kastade mig om halsen på henne. Vi föll skrattandes in i buskarna och min bror kom ut ur huset med hörlurarna i öronen. Trots att han var fyra år äldre var vi riktigt bra kompisar.
”Hörru Jack, ska du inte lägga undan hörlurarna?”, retades jag. Han visste det, och ignorerade mig totalt. Jag och Lily brottades på gräset om hennes ena sko som hon hade tappat. Jag hade tagit den och sprang iväg och Lily kastade sig över mig.
”Vi ska åka nu Linda!”, ropade mamma.
Jag och Lily gick med tunga steg mot bilen. Vi hoppade in i vår bil och Jack hoppade in i deras bil som hade kommit. Där var Dan som var en av Jacks bästa vänner. Under hela bilresan pratade jag och Lily om vår barndom och minnen och hela tiden förstod vi att det skulle dröja länge tills vi såg varandra ansikte mot ansikte.
Vi kom fram till flygplatsen efter ungefär en timme. Vi skulle strax gå till dit den där porten är som man går igenom. Då fick inte Lily och hennes familj följa med. Jag och Lily kramade varandra.
”Lova att du kommer nästa lov!”, bad jag Lily.
”Jag svär”, svarade hon allvarligt. Hennes klarblåa ögon tittade in i mina gröna.
”Jag kommer sakna dig”, sa hon tyst.
Vi gick in och nu var det ingen återvändo. Nu skulle jag lämna alla jag älskar i Sverige och nästan börja om på nytt. Mamma hade varit väldigt irriterande och sagt ”Du kommer snart få nya vänner” men jag ville inte det. Jag ville stanna här i Sverige, där jag vet vad som finns och där jag kan prata utan att tänka efter. Min engelskalärare hade sagt att jag var en av de bästa i engelska i klassen, att jag skulle klara mig fint. Jag vände mig om och såg att Lily tittade på mig med blanka ögon. Utan att tänka mig för, kastade jag mig genom spärren och sprang fram till Lily och kramade henne hårt.
”Hejdå Linda”, sa Lily tyst.
”Du med”, svarade jag och gick igenom spärren igen. Jag vinkade till henne och sedan gick vi till gaten.
________________________________
Whatcha sayin'? Är det bra? Ska jag fortsätta?

Fortsätt, det är bra!

Längtar tills 1D kommer med i bilden ♥

tackkkkkkk ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

skriver på word när jag har tid så det kanske inte kommer hela tiden

Synd för mig,

Kram ♥

Här kommer en till del!
****************************


Flygresan var utan några problem. Snart var vi… hemma, antar jag. För tillfället. Jag ringde Lily som hade fått mig att lova att ringa när vi kom fram, hur sent det än var. Jag rusade fram till en telefonkiosk på flygplatsen. Det var Lily som svarade efter en halv signal. Hon svarade andäktigt. ”Hallå?
”Hej Lily! Vi är framme i London nu”
”Okej.”
”Jag ringer dig imorgon, okej?”
”Okej Linda. Saknar dig”
”Jag saknar dig med”
Vi sade hejdå och la på. Pappa hade vinkat till oss en taxi och pappa bar in väskorna i kofferten. Vi åkte till vårt hus och vi hade ju bara sett det på fotografier, så det blev alldeles… jättestort. Jag hoppade upp och ner.
”Får jag välja rum först? Snällasnällasnälla!”
”Okej”, sa mamma leende.
”Pax för att få ett rum”, sa Jack dystert. Alla skrattade.
Jag valde ett av de två rum som hade en balkong. Min vette mot trädgården och mamma och pappas balkong var mot gatan. Mammas och pappas balkong var störst, men min hade klart finast utsikt. Jack hade sitt rum på den nedre våningen, det tredje största rummet. Det absolut största rummet i huset var vardagsrum och det andra stora rummet var matsal och kök. Flyttgubbarna hade ställt upp allt så som mamma och pappa hade planerat. Det jag hade med mig bland annat, var mina One Direction – posters. Jag hängde upp alla mina tjugo stycken vi sängen och skrivbordet. Jag lade upp min dator på skrivbordet.
”PAPPA!”
”Ja gumman, jag kommer”
”Vad?”, pappas huvud stack in genom dörren.
”Lösenordet till Internet”, sa jag och pekade på datorn.
”Ska kolla”, sa han och försvann. En stund senare kom han tillbaka.
”JJYB4789Hkfk72259hai”
”Snälla, kan du skriva det på ett papper eller något?”, bad jag. ”Jag kommer verkligen inte ihåg det där”
”Ska ske”
Han kom tillbaka med en lapp med lösenordet och jag skrev in det. Nu kunde jag äntligen gå in på internet igen. Jag gick in på twitter och såg att Liam hade twittrat.
’Is back again, really nice’ och en massa svar på det han hade skrivit. Sakta insåg jag att One Direction bor i London. Jag googlade snabbt på vart One Direction bodde i England. Jag kollade runt lite på hemsidorna jag fick fram och såg med glädje att de bara bodde några kvarter ifrån mig! Jag fangirlade lite och tittade ut genom fönstret, som om jag trodde att Zayn eller någon annan i bandet skulle stå där. Självklart var det inte så att de gjorde det. Jag vände blicken mot datorn igen.

”Linda! Dags att sova!”
Jag tittade på klockan och såg att den var tolv.
”Okej”
Jag stängde av datorn och gick och la mig.

Bibo99, Bombarda bevakar tråden, lägg upp kap 3, NU!

♥ (har blivit beroende av 1D-fanfics nu, haha)

Awesome fanfic, du skriver jättebra! men får man fråga vilka pairings det kmr vara längre fram? x]

Aaaawww tack MonsterCookie
Ärligt talat så vet jag faktiskt inte :3 det kommer nog fram så småningom
Den här delen vill jag ge åt Shaunee för att hon har gett mig massor av reklam i sin profil ♥ puss
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥



Morgonen var solig och klar. Trädgården var vacker och prunkande av blommor och buskar, och det fladdrade omkring fjärilar. Jag såg att det fanns en liten damm i hörnet av trädgården. Orangea fiskar simmade omkring och det var vackra näckrosor på ytan. Jag gick ner till köket där mamma hade dukat fram juice och mackor. Jag åt snabbt.
”Mamma?”
”Ja Linda?”
”Kan jag se om jag hittar några billiga utemöbler till min balkong?”
”Javisst. Men du får betala det själv”
”Okej, tack mamma”
Jag dukade undan och sökte efter utemöbler på internet. Jag hittade några fina billiga bord och stolar som behövde målas om. Men jag frågade pappa och jag fick köpa dem. Jag skrev in min kod och beställde frakt. De skulle komma om cirka en vecka.
”Mamma, får jag gå ut på promenad i området?”
”Ja”
Jag satte på mig en liten tunn kofta eftersom det var så varmt och gick sedan ut i den härliga sommarvärmen. Jag tog en sväng dit killarna bor och jag ansträngde mig för att inte se ut som ett galet fan, och gick förbi och kollade. Plötsligt öppnades porten. Jag vände mig om, och höll andan. Nu skulle min önskan bli sann – jag skulle få träffa någon i One Direction ansikte mot ansikte. Men bakom mig stod en gammal tant med en ful hund och glodde på mig.
”What are you smiling about? I have feelings you know!” sa hon med näsan I vädret och hunden trippande efter henne. Jag stod kvar någon sekund, förstummad över hur otrevlig kvinnan var. Jag hann ju inte ens förklara! Jag fortsatte gå och tänkte inte mer på det. Jag tittade på en särskilt fint hus med ett torn och råkade krocka med någon. Jag tittade upp och fick se tanten som tittade ilsket på mig.
”Leave me alone!” fräste hon.
“Chill”, sa jag och satte upp händerna. Hon fnös och gick snabbt iväg.

När jag kom tillbaka hem kom jag på att jag skulle ringa Lily. Jag ringde och berättade om min promenad och hon gapskrattade i luren.
”Lily! Det är sommarlov!”, insåg jag.
”Och?”
”Kom hit! Snälla! Jag bor bara några kvarter ifrån One Direction!”
”Ska fråga, kommer strax”
”Jag fick! Ahhhh!”
”Hahaha men jag måste sluta, vi ska äta lunch nu”’
”Okej puss”
”Puss”
Jag satte mig vid bordet och såg att det serverades köttbullar och makaroner.
”Men Linda lilla, ska du kanske sluta ringa till Lily varje dag? Annars blir det så hög räkning”
”Okej”, sa jag lugnt. Jag fortsatte: ”Hon ska få komma hit någon gång. Hon frågade sina föräldrar”
”Okej”
Vi fortsatte äta under tystnad. Det var Jack som hade ätit upp först. Alla ställde undan från bordet och sedan försvann jag och Jack till oss. Jag la mig på sängen och tittade upp i taket. Jag hade precis fyllt 18 och var tvungen att söka nytt jobb här. Jag tog upp en Harry Potter – bok och min stora gröna kudde och la den på balkongen och la mig och läste lite i eftermiddagssolen. Jag var på balkongen och läste till middagen, då pappa ropade på mig.

*************************
Okej mah ladies ♥ +4 kommentarer från olika användare tills nästa kapitel ^^ (mest för att jag måste skriva ett nytt också )

Super ! har nt kommenterat de andra kapitlena med denna ff:n är super

Hahah, okej, jag får vänta och se då