Svenskar, ett asocialt folk?

Man hör ju ofta att svenskar är asociala, pratar helst inte med främlingar och klarar inte av mänsklig kontakt.

Men jag har börjat undra om det här verkligen stämmer. Visst, vi sitter väll gärna så långt ifrån varandra som det går på pendeltåg och bussar, men jag tycker då inte att vi är asociala och främlingsskygga.

Går jag ut för att ta en runda i centrum så är det alltid någon, ofta fler, som kommer fram och säger något snällt åt mig, som att jag har fin klänning eller som i förrgår när det gick förbi en man och frågade om jag var en ängel (haha). Och detta är oberoende på om jag har 50-tals stilen på eller om jag känner att jag bara ska gå ut för en kort stund och slänger på mig en trikåklänning och bara foundation för att jag ska få en unison färg på ansiktet.

Och jag är inte helt främmande för att prata med folk jag inte känner heller för den delen.

Så nu undrar jag vad era erfarenheter är? Tycker ni att vi svenskar verkligen är så asociala och gråa, och tar ni själva kontakt med främlingar?

Jag tycker inte att svenskar är asociala, men att vi har en väldig typ respekt för var persons personliga space, och typ antar att man inte vill ha något med personen att göra.

Alltså, att man stör inte på bussar, ute på stan, restauranger osv eftersom det är "oartigt". Jag har också haft väldigt sociala möten när väl isen är bruten eller vad man ska säga, och man fattar att det är "ok" att man kanske säger hej eller inleder en diskussion, men det är inte enligt normen att göra det. Därför avstår de flesta. Tror jag i alla fall!

Jag har alltid haft den känslan av att svenskarna har en egen bubbla. Alltså jag tror att det finns asociala människor bland de svenska folket och dom som är sociala. Jag är rätt så asocial bland människor jag inte känner Det stör mig för jag vill prata med folk men är så rädd att dom ska ogilla mig så jag säger inget.

Jag brukar inte prata med främlingar. Meb är jag ute och mötter någon så säger jag hej. Jag vet inte varför det sägs att svenskar är så, i USA hälsar man på varann oh pratar har jag hört. Vissa svenskar är så, Jag är så ibland vet inte varför, jag börjar inte prata med främlingar, men jag har blivit uppfostrad så, att man inte ska prata med främlingar, så det kanske är därför många svenskar är så vi blivit uppfostrar så.

Som ni båda säger så tror jag också att vi absolut har en större respekt för den personliga sfären, tillskillnad från vad t.ex sydeuropéer har. Vi har italienare i släkten och de har aldrig riktigt förstått det här med att man inte kindpussar folk man träffar för första gången i Sverige x)

Jag tror också att det är skillnad beroende på vart man bor. Det är enorm skillnad om jag är här i förorten eller inne i Stockholm jämfört med hur det är när jag är i Gävle. I Gävle så nästan kräver busschafförerna att man hälsar till exempel, medans SLs chafförer mest verkar tycka att det är obehagligt.

Jag har tänkt på det ibland när jag är ute och går med mina systerdöttrar (6 och 5 år) när de börjar prata med folk vi möter.

De får såklart ett charmigt leende och ett snällt svar då de är små och söta. Men får ofta höra orden "Man ska inte prata med främlingar" och "Det är inte snällt att störa folk sådär" efteråt.

Så det har nog till stor del med uppfostran att göra också.
Jag är inte uppfostrad till att prata med folk jag möter på gatan, och då anser jag att det kan vara oartigt.

Och jag tror att något som utmärker svenskar (om jag nu får generallisera en aning) är att vi är väldigt artiga.

Vi lever ju lite efter Jante-lagen, och försöker väl generellt sätt inte sticka ut för mycket.

---

Sen är det som du säger skillnad från var man bor.
Jag är uppväxt på en liten by på landet. Min mamma ägde affären och ALLA i hela byn som bott där minst 10 år vet vem jag är. Och då hälsar man ju på alla man möter. Men man känner de ju..

Tycker inte nödvändigtvis att vi är asociala, däremot så är vi ju inte den socialaste typen heller.

Även utomlands får man sådana trevliga kommentarer, och nu syftar jag inte bara på länder som Egypten osv där de vill gifta sig. Jag menar övriga Europa, Nordamerika, syd osv.

Sedan är det ofta så att andra människor från resterande delen av världen som tycker att svenskar är otrevliga pga den ton vi pratar med. Vi skiljer oss lite ifrån våra grannar Norge om vi säger så

Jag har inget emot att folk har respekt för varandras space/att folk är asociala (beroende på hur man väljer att se det). Jag trycker det skulle vara extremt pressande att förväntas vara social bara för att man råkar befinna sig på en plats där man är fler än en person. Men man kan ju ändå vara trevlig liksom, även om man inte för några längre samtal med någon.

Absolut, börjar man en lång konversation med en främling så uppfattas man nog som konstig. Men att slänga en komplimang till någon uppfattas väll sällan som stötande hoppas jag? Visst, jag har råkat ut för en 40-åring som kom fram och sagt "vilka sexiga ben du har!", och DET är stötande (speciellt eftersom att det var tre år sedan och jag då var 16) men att berömma någon för dennes kläder är ju ändå inte någon laddad komplimang.



Definitivt. Storstadsmänniskor är efter min erfarenhet ganska otrevliga på det stora hela. Och det vet jag att jag själv också blir om jag befinner mig på någon av Stockholms mest befolkade gator, just för att det är så mycket folk och trångt och stressigt.

Det skiftar enormt tror jag, i småbyar och sådana samhällen pratar alla med alla och alla känner alla, så sägs det iallafall vara och så var det förr i tiden. Nu vet jag inte, dock så är överlaget av befolkningen i Sverige väldigt blyga, men jag var i Bosnien förra veckan och blev väldigt förvånad för allmänheten var faktiskt lika "tråkig" där...