Att växa i HP

Jag har svårt att skriva detta eftersom det täta en del på mig och river upp en del minnen men jag behöver få skriva detta eftersom jag funderar så mycket på det. Jag skrev ju inlägget "De döda lär de levande" och på något sätt bottnar de känslorna i mycket mer än bara HPfanatism. Jag har läst böckerna sen jag var ca elva år gammal. I skolan lådsades jag och mina HP kompisar att vi.gick på hogwarts och döpte om lektionerna efter HP lektioner. Det gjorde skolan roligare och lättare att ta sig igenom. På rasterna pluggade vi formler och rollspelade. Vi hade jättekul.

När jag var femton växte jag in i quidditchintresset och skapade på hogwarts.nu laget Reagels. Det var ett Ravenclawlag och namnet var en mix av Ravenclaw och Eagles. Laget växte och bytte medlemmar när jag bytte användare och vi blev Vratsa Vultures. Ett gäng som var oskildaktika. Vi ringde varandra på nätterna och sa god natt till varandra. Det va ett underbart och i tre år fram spelade vi mugglarquidditch och hade superkul.

Med åren insåg jag likheten mellan mig och Sirius Black då har dömts oskyldig. Jag vill inte berätta allt om detta eftersom det kan skapa oro och eftersom det finns många yngre på sidan men så mycket kan jag säga. Det har varit mycket strul och jag har under de senaste åren förlorat flera nära anhöriga. Harry Potterfilmerna och böckerna har hjälpt mig igenom så mycket känslor. Sorg, ilska, oro, glädje. Jag har växt med hjälp utav dessa berättelser och jag vet att det hjälpt många andra också. Tack J K Rowling.

Jag har via HP världen lärt känna underbara människor och mina närmaste vänner jag har idag har jag träffat i olika HPsammanhang. Det är underbart för mig att kunna säga detta och jag är stolt över att säga att jag är en nörd. Självklart håller jag min fandom på en sund nivå och kan leva ett normalt liv i verkligheten med ett jobb etc men det är så härligt att veta att jag kan drömma mig in i fantasins värld tillsammans med er andra. Tack för att ni finns.

De som undrar ang domen, jag besvarar inget i tråden och känner ni att ni verkligen måste veta så ta det i uggla.

Ni är alla viktiga för dem ni är. Tack för att ni finns och vågar vara dem ni är och vågar älska HP utan att bry er om vad andra tycker och tänker. Det är eran personliga lycka som är viktigast för er själva. Var stolta ...nu öser vi mer HP fandom och ser till att det aldrig dör ut bara för att filmerna och böckerna är slut. Så länge det finns fantasi så finns det magi.

Kram till er alla.
Finns alltid här för er.

/§irius

Wow, You should be proud! Väldigt starka saker du tar upp, kan bara häpna över hur fint det lät

Tack gumman ♥

Brist på ord.

HP har varit en del i så många olika människors liv. Hp är min nostalgiska snuttefilt som jag aldrig slänger och alltid finner tröst hos.

Gamla blogginlägg kring HP: http://elinpihl.blogspot.com/2011/07/langealltid-leve-hp.html

http://elinpihl.blogspot.com/2011/07/en-nostalgisk-snuttefilt.html

Gud så fint Remus, du är så bra på att skriva ^_^

Det här gjorde sannerligen min dag. Du målade upp en speciell plats i mitt hjärta med dina ord och kan stolt medge att jag blev tårögd. Tack

Men gud. Varsågoda verkligen. Vill inte göra folk ledsna men som sagt. Skönt att finna folk som känner lika dant. ^_~

Detsamma! Känns så skönt att veta att vissa känner likadant som en själv!

Glad att jag lärt känna dig verkligen.

Vilken härlig styrka det är från inlägget §irius! Så himla fint skrivet verkligen.

Jag glömmer aldrig när jag fick förfrågan om att få vara med i Vratsa Vultures. Jag hade väl egentligen inte kontakt med särskilt många förutom §irius men det var en härlig tid och laget gav mig ändå en go styrka i den jobbiga tonårstiden. Det var en av många delar från Hoggy-tiden som jag burit med mig och är tacksam för att ha fått vara med om.

...insåg att det blev mycket text nedanför: lägger den i spoiler-ruta bara därför.