Novell; Den fria

Här är min andra novell, jag tycker själv den är ganska bra och jag hoppas att ni ska tycka detsamma! Har skrivit en liten början här nedanför! Läs gärna och glöm inte att trycka på bevaka! Den kommer i kapitel, så tro inte att det första är allt!

Wild Honey puffade mjukt till fölet som var hennes lillasyster. Wildflower, som hon hette, puffade tillbaka med sin lila mule innan hon vände sig om och galopperade till deras gemensamma mor, Wildfire, för att dia. Hela tiden följde Wild Honey Wildflower med blicken. En bit bort betraktade några andra ston Wildflower, hela flocken var nyfiken på vad som fått det vilda stoet Wild Honey att lugna ner sig.
Med några steg hade Wild Honey gått fram till sin mor och lillasyster, sedan sa hon
- Jag kommer lämna flocken, jag vill lära mig mer om världen, jag vill finna kärlek och få ett föl. Det kommer jag aldrig göra här. Wildfire hade inte protesterat utan hållt med, Wildfire sa lugnt
- Min älskade dotter, du har som du vet inget att finna här än en kärleksfull familj. Ge dig ut i världen, finn kärleken och få ett föl. Men innan du gör det vill jag att lyssnar på mig. Det här sa min mor till mig och hennes mor innan dess när jag skulle lämna hennes flock. Ta dig till havet, följs sedan stranden ett tag. Sedan kommer du finna en flock, antingen vid stranden eller längre in. Detta är en tradition, över 100 år gammal. Och om du någonsin får ett sto föl, låt traditionen föras vidare. Wild Honey svarade tyst
- Jag ska göra som du sagt åt mig, jag har ändå alltid velat se det vackra havet, vars skönhet beskrivs överallt och vars vatten man ej kan dricka. Sedan ska jag följa stranden, tills jag vet att det är dags att vända inåt land. Och om jag någonsin får ett sto föl, så kommer vår tradition att leva vidare. Sedan vände sig Wild Honey mot Wildflower och sa tyst
- Förväl älskade lillasyster, du ska veta att jag aldrig kommer glömma dig och jag hoppas att du ska minnas mig. En dag kanske vi kommer träffas igen. Efter att ha sagt det satte hon av i galopp och lämnade sitt hem, allt hon hållt kärt och allt hon kände till.

Åh vilken bra ♥

Tack! Kapitel 1 kommer nu:

Wild Honey såg sig omkring, hon hade kommit till en strand och framför henne bredde sig havet ut. Havet, som hennes mor bett henne att hitta. Hon började sakta skritta, tills hon kom fram till vattnet. En våg rullade in över stranden, men drogs sedan tillbaka igen.
Vad var det som fick havet att dra sig tillbaka igen, istället för att sluka allt land? Varför var havet salt, och inte drickbart som sjöns vatten? Hur stort var havet? Fanns det något bortom det blå? En mängd frågor sköljde genom henne, frågor hon inte fick något svar på. Än en gång rullade en våg in på stranden, denna gången blötte den ner hennes hovar. Hon fnös och tog ett steg bakåt. Sedan lät hon blicken vila på horisonten samtidigt som hon undrade vad som fanns där bortom.
Hon hade gärna undersökt det, som det nyfikna sto hon var, men hon kunde inte. Och även om hon kunnat det, hade hon inte gjort det fast hon velat. Hon ville så mycket hellre hitta kärleken och få ett föl. Det var hennes högsta önskan, att få ett föl. En stund stod hon stilla och såg på vågorna samtidigt som hon drog in den salta havslukten i näsborrarna. Men tillslut vände hon sig om och satte än en gång av i galopp. Ett högt skri lämnade hennes strupe, en varm känsla spred sig inom henne när hon tänkte på att hennes släkt hade gjort så här i över hundra år. Wild Honey var inte det minsta försiktig eller vaksam, vad skulle kunna hända henne denna lyckans dag?
Solen sken varmt och skönt på henne, och det dröjde inte länge förrens små svettdroppar började bildas. Och efter ett tag saktade hon in och vände sig mot havet. Skritten hon saktat ner till ökades snart till trav när hon sprang ut i vattnet. Vattnet steg snabbt, och snart hade hon vatten upp till bogen. Vattnet var ljummet och skönt, och hon hade kunnat vara där hela dagen. Lekfullt slog hon hovarna i vattnet så att det stänkte om henne. En tid gick och hon tröttnade snart på sin ensamma lek och än en gång vandrade hennes tankar till ett föl. Snabbt tog hon sig upp på stranden igen och fortsatte sin färd, denna gången i lätt trav. Hennes våta päls torkade snabbt under solens varma strålar, och snart var pälsen lika torr som innan hon gick ner i vattnet.
Hon frustade efter en stund och stannade till, det var dags för henne att lämna stranden. Snart satte hon av i trav igen, denna gången inåt land. Efter en stund ersattes sanden av kompakt mark växtligheten började ta form runt henne. Hon såg flera blommor som hon aldrig sett förr, och vid varje ny blomma stannade hon och såg på den. Hon vågade inte smaka, då hon inte hade någon aning om vad som var ätbart och vad som inte var det.
Så fortsatte hon en bra stund, tills hungern plötsligt gjorde sig påmind. Sakta saktade hon ner till skritt innan hon gjorde halt. Försiktigt sänkte hon sitt huvud och började beta av gräset. Men hon stannade inte länge för att beta, då hon så snart som möjligt ville fortsätta framåt. Och så fort hon kände att hungern inte var lika påträngande började hon att trava. Hon travade i rask takt och en timme förflöt utan att någonting särskilt hände. Men en halvtimme senare stannade hon, ett högt brus hördes. Nyfiket på vad det var för något satte hon av igen, och snart kom hon fram till en enorm sjö.
Bruset hon hade hört kom från vattenfallet som föll ner i sjön. Hon ägnade några minuter till att betrakta vattenfallet innan hon skrittade fram till sjön. När hon var framme vid vattnet sänkte hon huvudet och började girigt dricka av det svala vattnet och hennes törst försvann efter att hon druckit ett tag. Och när hon tillslut lyfte huvudet droppade några vatten droppar från hennes mule. Hon ruskade snabbt på sig innan hon satte av igen.
Denna gången ändrade hon riktning, och började istället trava mot havet igen. Fast inte i samma riktning som den hon kommit ifrån. När hon sedan, efter vad som kändes som en evighet kom hon ut på sanden igen. Och hon kunde skymta havet mellan palmerna. Snabbt tog hon sig förbi palmerna och fick nu äntligen syn på havet igen. Hon skulle just fortsätta när en doft nådde hennes känsliga näsborrar. Hästar. Hon kastade med huvudet så att den långa vackra manen dansade innan hon såg sig omkring med uppspärrade ögon. Hennes blick fann ganska snart hästarna som gett ifrån sig doften.

Jättebra!♥

Tack! Nästa kapitel kommer snart!