Hellu!
Jag fick något infall om att skriva en harry potter-fic, så nu blev det så också. Har länge velat göra det iofs, men inte vetat exakt vad den ska handla om.
Men nu har jag bestämt mig äntligen
Detta är en Angelina Johnson/Katie Holmes fic, alltså en slash. Det är alltså en berättelse om kärleken mellan de två, och hur de går från vänner till att faktiskt bli kära i varandra. Jag vet inte vad de har för shipnamn men kom på ett eget, Angie
Det kommer att förekomma sexscener, dock inte alls grova på något sätt - de kommer vara mer mysiga och trevliga
Och jag kommer att ändra på historier, händelseförlopp, personligheter och så vidare
Kommer bestämma lite själv hur iallafall huvudkaraktärerna kommer att vara, personlighetesmässigt osv.
Så om det tex. dyker upp att någon råkar ha ett syskon för mycket eller att en händelse inte alls hände just precis det datumet så är det så det ska va, iallafall i min berättelse
Så, hoppas att nån ska vilja läsa den :'D
Prolog:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Vad var det här för något? Hon kände inte igen känslorna. Det var något som inte stämde, men samtidigt var det något som hon kände igen, fast på ett annat sätt. När han hade frågat henne om de skulle gå på julbalen tillsammans hade hon sagt ja utan att tänka, men sen hade hon ångrat sig. Det var ju inte med honom hon ville gå med, egentligen. Hon var lite rädd för dessa tankar, men hon kunde inte låta bli att tänka dem. Det var ju med Henne hon ville gå, Henne som hon hade velat gå med i flera år.
Hon älskade Henne, fast det ville hon inte riktigt erkänna för sig själv. Hon slog bort tanken, nu var det Fred hon skulle gå med, inte med Henne.
Hon visste inte vad hon skulle göra, det här var inte hon. Samtidigt som hon inte ville sluta, på något sätt hade hon hittat hem. Hittat hem i Henne.
Kapitel 1:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Det var en blåsig sommarkväll i slutet av juli. Angelina satt på sitt rum och läste i Quidditch genom tiderna, en skolbok som var en av hennes favoriter. Hon kunde den i stort sett utantill, men läste den ändå om och om igen för att hon hade lust. Hon älskade Quidditch, det var verkligen något hon brann för. Hon var själv jagare i Gryffindors Quidditchlag, och det hade hon varit enda sen hon började med Quidditch när hon var tolv år. Nu var hon femton, och skulle börja sitt femte år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Hon såg mycket fram emot terminen, Hogwarts var verkligen hennes andra hem.
Hon lade ifrån sig boken, något hade väckt hennes uppmärksamhet. Hon tittade upp och såg att det satt en grå liten uggla på fönsterbrädet utanför. Hon log stort för sig själv och öppnade fönstret. Ugglan flög in och satte sig på hennes axel. Fastknytet runt ena benet hade den en pergamentrulle, och hon tog försiktigt av rullen från fågeln och rullade upp den. Det var listan på allt hon skulle handla inför femte året, alla skolgrejer hon behövde. Det blev bara mer och mer för varje år, tänkte hon innan hon lade ifrån sig papperet. På baksidan hade det även varit ett välkomstbrev till den nya terminen, som det alltid kom varje sommar. Hon orkade knappt läsa dem längre, hon kunde dem ändå utantill. De borde verkligen inte behöva skriva det till de som börjar tredje året och uppåt. Det där fick hon ta tag i senare, det var det ingen brådska med. Endast halva tiden av sommarlovet hade gått och de skulle inte fara till diagongränden förns om flera veckor. Ugglan, som var hennes egen som hon fått när hon fyllde 11 år och som hette Rory, flög ifrån hennes axel och satte sig på en av hennes hyllor ovanför sängen. Där satt han och tittade ut över rummet och bevakade varenda rörelse hon gjorde. Hon log för sig själv, det där var så typiskt Rory.
Hon satte sig ner igen på sängen och tog fram pergamentrullen som låg på golvet. Det var tänkt att vara en läxa som de skulle ha över sommaren, de skulle skriva en pergamentsida om pixignomer. Hon suckade tungt, hon hade inte ens börjat och den skulle vara klar om en vecka. Varför kunde de inte få ha sommarlov på riktigt för? Lärarna verkade ha missuppfattat ordet lov, för här var det inget lov att tala om tyckte hon.
Men än en gång lade hon ifrån sig pergamentrullen, hon orkade verkligen inte nu. Det var för sent och hon kunde ändå inte koncetrera sig. Hennes tankar fanns på annat håll, tankar hon försökte att slå ifrån sig. Hon förstod inte vad som hade flugit i henne, hon kunde inte tänka så.
Hon saknade verkligen Katie. De var bästa vänner, och hade varit det sen första året de började på Hogwarts. De hade lärt känna varandra på tåget dit, och efter det hade de hängt varenda dag. De gick till och med i samma elevhem, vilket bara var ännu bättre för då kunde de umgås ännu mer. Av någon anledning var det Katie som stod Angelina närmast, hon var verkligen så glad över att just hon fått lära känna en sån underbar tjej som Katie.
Angelina kom på sig själv med att le och hon kände hur det brände i kinderna, som om hon rodnade. Nej, nu fick det vara nog. Det här året var det julbal igen, det skulle vara någon slags trekamp på hogwarts, där två andra skolor var inbjudna för att hejja fram sin kämpe som skulle tävla i olika grenar och den som vann vann både äran för sig själv och för hela skolan. Hon hade själv aldrig varit med om den, så det kändes verkligen jättespännande att få se hur det egentligen gick till. Hon hade endast läst om det i böcker och hört lärare berätta om det för dem. Hon såg verkligen fram emot terminen, hoppas att Katie gjorde detsamma. Hon rodnade igen, vad var det här?
Hon slog ännu en gång bort tanken, och samtidigt ropade hennes mamma på henne nerifrån köket att det var mat. Hon lade ifrån sig allt och gick ner för trappen med Rory hack i häl, ja han följde alltid med henne vars hon än gick om han var hemma (om han inte var ute på jakt eller levererade ett brev till någon). Hon älskade sin uggla, hon klappade honom försiktigt på huvudet där han satt på hennes axel.
Kapitel 2:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Katie låg i hängmattan och sov. Det var en härlig dag. Gårdagen hade varit extremt blåsig och det hade varit sånt oväder att det hade blivit en innedag, så nu var hon väldigt glad över att äntligen kunna få vara utomhus igen. Hon älskade sommaren, och hon njöt av dagarna så mycket hon kunde.
Hon väcktes plötsligt av att något lät. Hon tittade sig omrking yrvaket och i litte smått panik. Hon såg ingenting först men plötsligt kom en stor vit uggla flygandes mot henne och satte sig på hennes mage. Ugglan hade en pergamentrulle fastsatt runt ena benet. Hon log stort, äntligen kom Missy med posten.
Hon klappade sin uggla på huvudet och sa vilken duktig uggla hon var. Hon hade saknat Missy, som hade varit borta i flera dagar nu. Men det tog sin tid att flyga till Hogwarts och tillbaka.
Hon lösgjorde pergamentet från ugglans ben, och väcklade ut det. Det var precis som hon trodde, brevet från Hogwarts. Först var det välkomstbrevet, som hon knappt läste längre för hon kunde det utantill, och sen brevet med allt hon måste köpa till sitt femte år. Alla böcker och saker, och listan blev bara längre och längre för varje år.
Hon rullade ihop papprerna igen och lade det i sin ficka, hon behövde inte tänka på det där nu. Det var många veckor kvar.
Hon lade sig ner igen i hängmattan, och hon måste ha somnat för när hon kom tillbaka till verkligheten hade det blivit mycket kallare och solen hade gått ner. Hon huttrade till och undrade varför ingen hade väckt henne. Hon gick in och såg sina föräldrar och sin lillebror sitta vid teven och titta på något frågesportsprogram. Mugglartv, tänkte hon suckandes. Det var typiskt hennes föräldrar. De älskade mugglartv, det var något med att de tyckte det var så roligt när mugglarna gjorde saker som blev helt fel och inte kunde fixa det senare med hjälp av magi. Hon hörde dem skratta högt där inne i vardagsrummet. Hon förstod nu varför ingen väckt henne, de hade väl fastnat i tvn och glömt bort henne. Hon gick förbi dem utan att de märkte och in i köket. Hon öppnade kylskåpsdörren och tittade in. Hon kände sig hungig och ville ha något gott att äta. Hon hittade en chokladkaka och lite kakor. Perfekt. Hon gjorde sig även en kopp varm te och gick till sitt rum som låg på övervåningen.
Hon hade hela övervåningen för sig själv, och hon älskade det. Det var enormt, tyckte hon och det var en dörr just vid trappans slut, sen var allt egentligen ett enda stort rum bakom den dörren. Hon gick till sin säng, tog fram sin bärbara cdspelare, la sig i sängen och tog fram en bok. Hon älskade böcker och just nu höll hon på att läsa någon av alla de mugglarböckerna hon lånat på biblioteket. Hon var inte förtjust i tv:n men skriva böcker, det kudne de allt de där mugglarna. Just nu läste hon en bok som hette Sagan om ringen. Hon älskade den. Hon hade tappat räkninge på hur många gånger hon läst den, och hur många gånger hon läst de andra två i serien. De var hennes favoritböcker.
Det märktes även utanpå, sidorna var lösa och pärmen hade lossnat och var väldigt stött i kanterna. Men det struntade hon i. Så länge hon kunde läsa orden som stod på bladen så var hon nöjd.
Hon slog upp boken och började läsa, hon försvann in i boken lika fort som hon hade börjat läsa den. När hon kom tillbaka till verkligheten hade det blivit riktigt mörkt ute.
Mugglarportalen