Apache-Serien

Hej alla mugglisar som kollar in på den här tråden!
Jag tänkte skriva en berättelse som handlar om Indianer. För jag är väldigt besatt av indianernas seder, bruk och sånt så jag har skaffat jättemycket information för att skriva den här berättelsen som handlar om indianer. Så hoppas ni tycker den här serien blir bra!

Rating: PG
Färdigskriven: Nej
Antal kapitel färdiga: 7
Språk: Svenska

Här kommer det lite vad boken börjar att handla om:
Han föddes under ett våldsamt åskväder och för att hedra ovädrets makter gav hans föräldrar honom namnet Åskans Son.
Liksom de andra pojkarna i stammen får han lära sig att jaga och delta i
strider. Men Åskans Son tycker inte om att slåss. Då får han höra att
mexikanska soldater anfallit ett läger och dödat alla- män, kvinnor och
barn- fastän de lovat indianerna fred. Hur ska hann kunna hjälpa sina
stamfränder?

Tummar är tilllåtna!

låter bra jobba på

Låter bra Är du verkligen bara 10 år? - Du verkar så... Typ, mogen, haha.

Jag bevakar, kör på!

Jag lägger ut första kapitlet nu


1. Åskans Son
Den natten som åskvädret for fram över diné-indianernas land, födde Lilla Örnen sitt första barn. Hennes make, Snabba Hjorten, stod i lä under ett utskjutande klippblock och stirrade bort mot sin hydda byggd av grenar. Bredvid Snabba Hjorten stod hans svärfar, gamle Älghjärta. Regnet piskade i marken och våldsamma vindkast slet skoningslöst i buskar och träd. Blå blixtar rev mörkret i trasor, och ekot från åskskrällarna rullade mellan bergväggarna. Älghjärta såg ängsligt upp mot natthimlen och bad tyst: - Hör min röst, Farfar Blixt. Var snäll mot oss stackars människor när du drar förbi. Skrän inte den nyfödde och skada honom inte. Låt allt vara väl hos oss när du försvunnit.
Mellan åskskrällarna hörde Snabba Hjorten de späda skriken från den nyfödde i hyddan, och då slog hans hjärta extra hårt. Han hade varit gift med Lilla Örnen i många år, men detta var deras första barn.
Snabba Hjorten var glad för hans svärfar bad. Älghjärta var en klok man, och alla visste att han stod på god fot med gudarna.
Snabba Hjorten var lite över medellängd, senif och stark.
Hans kläder var av skinn och på fötterna hade han ankelhöga mockasiner. Det långa, svarta håret hölls borta från ansiktet med hjälp av pannbandet av ljus hjorthud.
Plötsigt lyfte dörren framför grenhyddan åt sidan, och den gamla jordemodern Varsamma Handen kom kravlande ut i mörkret. Hon reste sig och kom gående genom regnet. Hennes ansikte lystes upp av blixtarna och Snabba Hjorten såg att hon log. Hon stannade framför de båda männen. De våta håret var långt och grått. Hon var liten till växten, och ansiktet var fullt av rynkor och fåror. På vardera kinden hade hon en bleknad tatuering, ett svagt, blått märke. Hon mötte Snabba Hjortens frågade blick.
-Gratulerar, Snabba Hjorten, sa hon högtidligt. I natt var Lilla Örnen fått en son åt dig. Han är stor och välskapt. Vi sjöng och bad till åskfolket att de inte skulle göra honom illa utan ge honom en stark kropp och ett långt liv. Lilla Örnen är trött nu, men allt står väl till med både henne och pojken.
Då slog Snabba Hjorten armarna om den gamla kvinnan och tackade henne. Så lycklig hade han aldrig varit förut.
-Det är inte min sak att bestämma, sa Varsamma Handen när han hade släppt henne, men om pojken var min skulle jag hedra de makter som är ute i natt och kalla honom Åskans Son.
Snabba Hjorten såg frågande på sin svärfar, och Älghjärta nickade.
-Åskans Son är ett bra namn, sa han.
-Åskans Son är ett bra namn, upprepade Snabba Hjorten. Så ska han heta.






Var kapitlet bra? . Har redan ett nytt kapitel färdigt men först vill jag att fler ska läsa det här kapitlet och sen kan jag lägga ut

Skitbra! Häftigt historia

Tack så mycket!





Mogen? Nej, nej jag har bara fått väldigt bra inspiration från en bok min mamma förut läste upp för mig

Jo, du verkar äldre

Jag? Nä, jag är exakt 10 år och 4 månader. Men aja jag förstår att du tycker att jag är STOOR! Ja, i verkligheten är jag ganska lång... 160 centimeter...

Ok, fyller 13 om en månad+en dag Är 176 typ