Lärare-elev-romans

OBS!!!
Kan vara olämpligt för personer under 18 år om de tycker att romantik och erotik är obehagligt. Är inget naket och inget våld, men i senare kapitel mycket hångel. Skriver varningar innan dessa kapitel. Kan innehålla tydliga beskrivningar av ångest ibland.

Antal kapitel
Om Ellinore: 40
Om Sofia: ?

Jag och min lillasyster fick en idé. Hon skulle skriva en fanfic om "mig" och min älskling Snape. Jag skulle skriva om henne och hennes favorit Lupin. Det är en extremt oseriös romantisk komedi. Se det inte så allvarligt
Det är mycket, typ allt, som inte stämmer med böckerna. T ex Harry och Voldemort är döda, de dog natten Voldemort försökte döda Harry.
Snape och Lupin börjar jobba på Hogwarts samtidigt, och det är senare/tidigare än i böckerna.
Ellinore och Sofia (som endast är väldigt löst baserade på mig och Jessica) är tvillingar i berättelsen. De har precis börjat i årskurs fem.
Jag vill be om ursäkt i förhand för dålig grammatik, stavfel, byte dåtid/nutid, jag/hon osv. Allt är skrivet från våra mobiler.

ELLINORE

Kapitel 1
Ellinore såg sig själv i spegeln. Blont hår ramade in ett blekt ansikte med havsblå ögon som alltid förde allt fokus till sig. Hon var nöjd med sitt utseende förutom att håret var för lockigt, det borde varit rakt. Hon tar några sista tag med hårborsten och slänger sedan sin väska över axeln. Dags för första lektionen i försvar mot svartkonster för denna termin.
Hon har precis börjat sitt femte år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Det är flera nya lärare, bland annat i just försvar mot svartkonster. Hon har hört från andra elever som haft honom tidigare i veckan att han tydligen är väldigt trevlig och sympatisk och väldigt populär bland eleverna.
Hon går med sin syster Sofia genom korridorerna. De kommer i god tid till lektionssalen och står utanför och snicksnackar en stund med de andra eleverna medan de väntar på att professorn ska anlända.
Ellinore leker lite med sitt trollspö, snurrar det mellan fingrarna. Hon skrattar åt någon av Sofias dumheter och råkar tappa trollspöt som rullar iväg en bit.
Hon skyndar sig för att hämta det. Men innan hon hunnit fram har en man i slitna kläder kommit och böjt sig ner för att plocka upp den. Ellinore saktar in.
Mannen reser sig upp och möter hennes blick. Han är en rätt stilig man, men ser samtidigt ganska sliten ut. Det är svårt att avgöra hans ålder, hn ser trött ut och har rynkor kring ögonen men nånting säger henne att han inte är så gammal ändå. Trettio, fyrtio, kanske?
Hn ler och det spritter till lite i hennes mage. Det är ett varmt och vänligt leende.
"Var försiktig, trollspöt vill du inte förlora. Varsågod."
Han sträcker fram trollspöt till henne. Hon rodnar lite och tar emot det.
"Tack, Sir"
Hon går tillbaka till sin syster och sina vänner.
Mannen går fram och låser upp dörren till lektionssalen. Han vänder sig sedan till eleverna och ber dem stiga på.
/Så det är han som är den nya läraren i försvar mot svartkonster? Vilket underbart första intryck han måste fått av mig/ tänker Ellinore bedrövat.
De slår sig ner på sina platser och väntar med spänning på att professorn ska presentera sig.
Professorn ler vänligt mot dem och viftar lite slött mot svarta tavlan med sin trollstav. Bokstäver dyker upp.
"Goddag kära elever! Mitt namn är Remus Lupin och jag är er nye lärare i Försvar mot Svartkonster" Han presenterar kursen och vad de ska gå igenom under året, sedan förklarar han vad dagens lektion ska handla om. Han går igenom teorin för formeln lamslå medan eleverna antecknar. Hans blick vilar en stund på Ellinore.
"Nu ska vi träna på stavrörelsen"
Han visar och klassen härmar. Han går runt och kollar varje elev i tur och ordning och korrigerar där det behövs. När det blir Ellinores tur sväljer hon nervöst innan hon visar rörelsen. Hennes hand darrar lite. Professor Lupin lägger handen på hennes.
"Stadig"
Ellinore försöker igen. Lupin ler. "Perfekt".
Professorn ger order om att flytta alla bänkar till sidorna av rummet. Sedan ställer han fram en måldocka i mitten.
"Ni ställer er i position, säger formeln tydligt och var noga med trollstavsrörelsen. LAMSLÅ!"Dockan far omkull. Han ställer upp den igen.
Var och en av eleverna får testa att lamslå dockan. Det är svårare än det sett ut och det krävs flera försök innan någon lyckas. Så blir det Ellinores tur.
/Nej nu ska jag visa att jag inte är någon liten mes som tappar trollstavar omkring sig/ tänker hon och går bestämt fram och ställer sig mitt emot dockan. Hon tar ett djupt andetag och andas ut.
Hon höjer trollspöt. "LAMSLÅ!!!" Vrålar hon och det sprutar röda gnistor. Hon träffar dockan mitt i prick och den flyger flera meter. Det är tyst några sekunder sedan börjar hela klassen applådera och jubla. "Bravo! Snyggt jobbat. Riktigt bra gjort, miss Dunhill!" Berömmer professor Lupin och ler igen.

Kapitel 2
Efter en hel kväll med läxor känner Ellinore att hon måste få lite frisk luft och rensa hjärnan.
Nattluften är sval och skön mot hennes varma hud. Hon tar stigen ner mot sjön. Det börjar mörkna ganska snabbt. Hon nynnar lite för sig själv där hon går. En sång om ett spöke som längtade efter gräddtårta men inte fått känna dess ljuva smak på 200 år.
Hon tänker på den nye läraren i försvar mot svartkonster. Han var rätt trevlig. Han verkade snäll. Och pedagogisk. Hon minns hans blick mot henne. Och hans ord när hon lamslagit dockan. Hon kan inte låta bli att känna sig lite glad och stolt. Hon tittar ut över det mörka vattnet och njuter av stillheten. Hon leker lite med trollspöt utan att tänka på det. Det har blivit lite som en dålig vana för henne.
"Godkväll miss Dunhill". Hörs en röst från skuggorna lite längre fram.
Ellinore hoppar till och blir så överraskad att hon tappar sitt trollspö som rullar iväg och försvinner i mörkret. Hon kisar genom mörkret och ser en otydlig kontur av en skepnad som sitter under ett träd längre fram. Skepnaden ställer sig upp. Även om hon inte ser vem det är känner hon igen hans röst.
"Professor Lupin?"
Han kommer närmare och nu ser hon hans ansikte. Hn ler. Som vanligt.
"Hur kunde du se att det var Jag? Sir."
Leendet blir större.
"Jag har extraordinär syn, miss Dunhill" hans ögon är varma och Ellinore kan inte slita blicken från dem.
"Men vad har du gjort av trollspöt nu igen?" Frågar han.
"Åh, eh, jag råkade visst tappa det igen..." Hon ser sig omkring men det är så mörkt så hon kan hitta spöt.
Lupins ögon glimmar roat.
"Jag ser det, vänta." Han går några steg och plockar upp nånting från marken, det är hennes trollspö. Han räcker det till henne. Deras fingrar snuddar vid varandra men Lupin drar snabbt bort handen och backar.
"Ja, du verkar verkligen ha bra syn, professor Lupin." Säger Ellinore"Tack, förresten."
Lupin ler. Igen.
"Varsågod, det var så lite. Vad gör du här ute den här tiden på kvällen?" Frågar han.
"Bara tar en nypa frisk luft. Och måste pausa lite från alla läxor. Tycker det är avslappnande att promenera ute själv på kvällen..." säger Ellinore.
"Jag håller fullkomligt med dig. Det är något alldeles särskilt med skymningen. Jag är själv ute bara för att ta det lugnt och få tänka ifred. Men om du vill får du göra mig sällskap?"
De sätter sig vid det stora trädet som har en så bred stam att båda kan luta ryggen mot den. De pratar en lång stund om allt och inget.
Lupin tänker att Ellinore är en ovanligt mogen och klok 15-åring. Livfull och Glad, med en särskild utstrålning som han inte kan sätta fingret på. Och hans extraordinära näsa lägger märke till att hon luktar väldigt gott också. Rent och lite blommigt.
Ellinore tycker det är trevligt att prata med Lupin. Trots att han är vuxen känns det helt naturligt och samtalet flyter på som om de varit vänner hela livet. Hon känner sig trygg i hans sällskap, hans närhet får henne att känna sig lugn och behaglig till mods. Hon får en impuls att luta sig mot honom, det är lockande att se om han är lika varm som hans personlighet antyder. Men sedan inser hon vad hon tänkt göra och skrattar inombords åt sin dumhet.
"Klockan börjar bli mycket. Du borde gå tillbaka till ditt elevhem." Säger Lupin. Ellinore nickar.
I skolan ska de gå åt olika håll.
"Tack för en trevlig pratstund. Sov gott, miss Dunhill" säger Lupin och ler. Igen.
"Tack detsamma, professor Lupin"

Jag läser!
Verkar jättebra!

Bra!!!

Jättebra. Vill läsa mer!

Sofias perspketiv!

Kapitel 3.

Idag skulle vi få träffa vår nya lärare i trolldryckskonst. Hans namn var Snape.
Alla elever viskade om honom medan de väntade på att klassrummet skulle öppnas. Jag höll mina trolldrycksböcker i famnen och väntade spänt. Jag hade alltid tyckt om trolldryckskonst. Plötsligt öppnades dörren och en man med svart hår, krokig näsa och gulaktig hy symtes vid andra sidan.
"Gå in och sätt er.", sa han kort. Hans röst var låg och raspig. Jag kollade på honom och mötte hans svarta, kalla ögon innan jag fort gick in och satte mig.
När alla hade tagit sina platser så smällde han dörren och gick fram med bestämda steg fram.
"Mitt namn är professor Snape och jag är er nya lärare i Trolldryckskonst. Idag ska ni göra en återställningsdryck. Slå upp sida 287 i era böcker. Ni har alla ingredienser och allting annat ni behöver på era bord. Om ni har några frågor så får ni läsa i boken och försöka förstå själva. Om ni fortfarande är tröga får ni räcka upp handen. Ni ska inte prata med er bänkkamrat och ni ska inte göra oljudd. Den som stör får avdragspoäng. Har ni förstått?", sa han kallt och betonade varje ord.
"Ja professor Snape.", svarade vi. "Sätt i gång då!", sa han och satte sig ner vid sitt och tog fram en fjäderpenna.


Kapitel 4.

Jag blev snabbt klar med min dryck. Drycken var klarblå och det kom rök ur den. Jag hällde upp den lilla drycken i en flaska. När jag gjort det läste jag snabbt igenom stegen och kollade att allt var rätt. Bilden visade tydligt vilken färg drycken skulle ha och jag hade precis samma nyans. Jag slog ihop boken och räckte upp handen. Snape reste sig snabbt och gick med raska steg mot min plats.
"Tror du att du har lyckats få fram den rätta drycken?", frågade han och kallade på mig. "Ja det tror jag.", sa jag bestämt. Han kollade ner på min lilla flaska tog upp den med sina långa fringrar och gick tillbaka till sitt bord.
"Alla slutar med drycken! Miss Dunhill har gjort klart uppgiften.", sa professor Snape. Alla i klassen tittade upp. "5 poäng till...Gryffindor.", mumlade han. Nu tänker jag gå runt och kolla hur emdet har gått för er andra. "Men om man inte är klar.", frågade mr Dufour från Ravenclaw.
"Om man inte är klar så kniper man igen, håller tyst och ser vad som händer. Det blir 5 poängs avdrag från Ravenclaw, för att du pratade utan att räcka upp handen. Mr Dufour tittade surt ner på golvet.

Snape gick runt och bedömde från vad de hade hunnit göra. Jag var så glad att jag var klar och faktiskt hade gjort den rätt.
(Bara så ni vet är allt jag skriver väldigt oseröst.)

När lektionen var sluta gick jag till Stora Salen för att äta lunch. Jag satte mig ner vid Gryffindor bordet.
"Har du mött professor Snape än?", frågade en kille som var ett år äldra än mig.
"Jag hade precis trolldryckskonst.", svarade jag. Jag log bistert.
"Stackars dig... Jag trodde aldrig vi skulle få en sån läskig lärare. Han skrämmer livet ur mig.", sa han.
"Han är helt okej!", svarade jag snabbt. "Jag menar, han är bestämd och så men han är inte läskig.", svarade jag.

TACK Gabrielle, Zendra och Lona! ♥

ELLINORE

Kapitel 5
Månaderna gick.
En rolig incident hände på en trollformellektion. De skulle öva på uträtningsbesvärjelsen på krokiga spikar. En elev missade dock sitt mål brutalt och träffade istället Ellinore i huvudet... Vad som hade kunnat sluta illa slutade istället oväntat lyckligt! De förfärliga lockarna på Ellinores huvudet rätade ut sig... och plötsligt hade hon rakt hår! Som hon alltid längtat efter! Professor Flitwick erbjöd sig att fixa till hennes hår så att det blev lockigt igen, men Ellinore tackade vänligt nej. Hon såg fram emot att visa håret för Lupin och att berätta om händelsen. Han tyckte iofs att hon var fin vare sig hon hade lockigt hår eller rakt, men ändå.
Det var nämligen så att Ellinore och Professor Lupin fortsatt att ses lite då och då efter sitt första möte på stranden. De brukade ta en eller två kvällspromenader i veckan. De vandrade över markerna och satt ibland under trädet vid sjön och pratade i timmar. De verkade alltid ha saker att prata om. Samtalsämnena tog aldrig slut. Men de kunde också sitta tysta och bara njuta och känna sig helt bekväma med det, det blev aldrig en obehaglig tystnad.
Lupin tyckte att Ellinore var en spännande och annorlunda person. För hennes unga ålder så hade hon ett ovanligt sätt att tänka, och de kunde diskutera allt från himmel till jord. Han trivdes väldigt bra i hennes sällskap trots att hon bara var en elev.
Ellinore höll av Lupin som en nära vän. Hon måste erkänna att han faktiskt var den trevligaste person hon nånsin träffat. Han var mogen och såg på världen med andra ögon än henne, och hon älskade att lyssna på hans funderingar, när han delade med sig av sina erfarenheter och alla äventyr han varit med om. Hon hyste varma känslor för honom. Fast som en vän, såklart.

Superbra kapitel!

Super bra kapitel gulit♥

Hahahahahhahaha XD

Ny läsare. Jättebra!!!