Kreativitetstävling!

Detta är den officiella tråden för Kreativitetstävlingen under Mugglis Halloweenvecka 2017!
Nu är det dags att sätta på oss kreativitetshattarna, för det här vill vi såklart inte missa!

Tävlingen går ut på att du ska i denna tråd, posta bilder eller text på saker du skapat. Det kan vara allt från en Halloweenberättelse, en teckning, en skulptur eller vad du än har skapat, så länge det håller sig till temat Halloween/höst och allt relaterat till detta. Här i denna tråden postar ni ert bidrag (endast ett bidrag per person) och fyller i följande mall:

"Jag har skapat:
Inspiration till skapelsen:
Namn på skapelsen:
Detta har jag gjort: (Här postar du bild/text på det du gjort)"

Den 1 november stänger tävlingen och mellan den 1-3 november har du möjligheten att rösta på de bidrag du tycker bäst om. Röstningen sker via Ugglepost till Emmi. Skicka följande mall till henne:

"Min röst går till följande skapelse:
Av: (här skriver ni namnet på vem som skapat det)"

I titeln på meddelandet skriver du "Röstning till Kreativitetstväling"

Man får bara rösta en gång, man får rösta på MAX 3 st bidrag och man får INTE rösta på sig själv.
Resultatet publiceras söndagen den 5 november och det kommer att väljas ut 5 st vinnare som får fina priser.

Lycka till och låt fantasin flöda!

Jag har skapat:
En Halloween-pumpa, med Lucifer från tv-serien Lucifer

Inspiration till skapelsen:
Tom Ellis som Lucifer Morningstar

Namn på skapelsen:
LuciPumpkin

Detta har jag gjort:

.
Coolt! Hur gjorde du?

vill gärna vara med, men jag vet inte hur man överför bilder till internet

Du går in på tinypic.com och laddar upp bilden där sedan väljer du andra länken och klistrar in den i inlägget.

Tack

Jag har skapat: En teckning
Inspiration till skapelsen: Manga och pumpor
Namn på skapelsen: Pumpkenny hatar skolan
Detta har jag gjort:

Jag har skapat:
En höstig pumpa

Inspiration till skapelsen:
Hösten och de färger jag hade hemma

Namn på skapelsen:
Höstens egna pumpa

Detta har jag gjort:

Jag har skapat:
En skräck historia

Inspiration till skapelsen:
Fick som skoluppgift att skriva en läskig/spännande berättelse.

Namn på skapelsen:
Kvinnan bland molnen

Detta har jag gjort:



Kvinnan bland molnen
Det var en gång en liten flicka som bodde i ett hus med sin mamma och pappa. I det lilla huset så hade det hänt många hemska saker, mord bland annat.
Och varje mord hade varit densamma, ett lik hittas död vid ett ödehus långt in i skogen. Ingen hade någonsin blivit straffad för morden, eftersom bristen på bevis var stora. Så alla morden hade helt enkelt bara blivit en del i det lilla huset i Västerbottens historia.
Men eftersom detta inte var en så bra sak när man skulle sälja ett hus. Så det hade aldrig berättats till de boende. Det blev som en ond cirkel
Så en dag när den lilla flickan skulle vara ensam en kort stund i det lilla huset så började märkliga saker hända.
Det lät som om någon gick runt i vardagsrummet.
Hallå! Skrek den lilla flickan vettskrämt vem är det?
Inget svar.
Den lilla flickan försökte tänka på någonting annat och fortsatte att göra sina läxor. Men hon kunde inte riktigt släppa de mystiska stegen.
Det gick en liten stund och inget övernaturligt eller skrämmande hände. Greta hade precis börjat släppa stegen när hon började höra röster.
-Greta…..Greta…..
Hon hörde en hes kvinnoröst viskandes säga hennes namn.
Nu var den lilla flickan rädd på riktigt, hon ryckte med sig sin nallen och sprang ut i skogen som omringade huset. Hon sprang och sprang och till slut så kom hon fram till det enorma och slitna ödehuset som så många andra oskyldiga barn. Hon ålade in under farstun till huset och väntade, på vad visste hon inte riktigt.
-Greta...Kom till mig…. huset…
Rösten hade börjat kalla på henne och nu fick hon panik! Hon vågade knappt andas och försökte hålla andan. Varför hade hon inte stannat i huset och väntat på henne föräldrar som snart skulle hem. Nu var det enda hon hade kvar sin nallen som hon krampaktigt höll i sin famn. Och som om det inte var nog med rösten som gång på gång kallade henne till sig så började det skymma.

När hennes föräldrar och brodern kom hem så fanns det ingen Greta där så de började leta efter henne. Eftersom huset var litet så tog det inte lång tid innan de kunde konstatera att hon inte var i huset. Så. De började leta runt i den stora skogen, de letade i grottor och under rötter, upp i träden och bakom stenar. De kom allt längre in i skogen och tillslut kom de fram till det enorma ödehuset. Och där låg den lilla flickan omänskligt blå under farstun.
Död.

"Jag har skapat: Ett skuggspelsteater med halloween-tema
Inspiration till skapelsen: En lov aktivitet som jag tog hem
Namn på skapelsen: Graven
Detta har jag gjort: 4 figurer, en pumpagubbe som hette Jack, ett skelett som hette Sandra och en vanlig människa som dog och blev en Zombie

"Jag har skapat: En berättelse
Inspiration till skapelsen: Halloween/spökhistorier? xD
Namn på skapelsen: Den som fanns men aldrig försvann
Detta har jag gjort:



De hade bestämt sig för att gå till det öde mentalsjukhuset som låg några hundra meter ifrån där de bodde. Det var Halloween och de tänkte passa på då. Innan hade de mest varit rädda för stället, men nu var de mer nyfikna på vilka hemligheter stället ruvade på. Det var en klar kväll, kyligt dock, men stjärnorna lyste på himlen. De gick förbi ett helt gäng barn som gick bus eller godis. De var för stora för sånt där nu, även om de kunde sakna det ibland.
De hade hört så många historier om sjukhuset. Hur det hade varit många där som lidit ordentligt, som hade dött på väldigt hemska sätt eller folk som kom in men aldrig kom ut därifrån.
Nån hade hört från någon som överlevt, som kommit ut. Den personen hade hållit sig så långt borta från sjukhuset som möjligt. De förstod varför, vem skulle inte göra så om de va tvugna att va instängda på ett sånt här ställe?
De kom fram till sjukhuset. Dörren var öppen. Den hade varit igenbommad för många år sen, men efter att så många unga hade kommit dit för att busa och ha sig och brytit upp dörren, och ingen hade brytt sig om att göra något åt saken, så hade det stått öppet. Många unga hade kommit hit som sagt, men många hade hållit sig långt borta ifrån det.
De gick in i byggnaden. Den var större än vad de hade trott. De möttes av ett enormt rum som måste varit stora entren, där det fanns spår av en reception, några väntstolar och trappor som nog hade lett till avdelningar där patienterna låg.
De splittrade på sig, de skulle skicka ett sms till varandra om de hittade något specillelt.
MIloo gick upp för en av trapperna. Den trapp som var störst. Den borde leda till något större ställe tänkte hen.
Hen kom fram till en dörr som ledde till en lång korridor. På dörren sto det "Avdelning 2". Miloo prövade att öppna dörren. Den gick upp efter ett tag, då Miloo fick kämpa lite för att få upp dörren.
Hen klev in genom dörren och in i korridoren. Det första hen såg var ett stort rum som verkade varit ett kontor. Det stod ett skrivbord i mitten av vänstra väggen, och där fanns även en stor bokhylla full med mappar och kartonger som verkade innehålla papper av alla dess slag.
Minoo tog ner en av lådorna. Hen öppnade locked och såg att där låg en gammal gammal dagbok.
Hen tog upp den ur lådan och började att läsa:

20 April 1903
Han förrådde mig. Han som jag litade mest på förråde mig. Han hade sett till att jag blev inspärrad på det här dårhuset. Jag är inte galen, jag vet att jag inte är galen. Allt jag ser och hör är verklighet. De andra låssas bara inte om att de hör och ser det jag ser.
Jag är inte som de andra här. De går runt och skriker, pratar för sig själv - DE är galna, inte jag!
Nu måste jag sluta - är tydligen medicindags. Jag vill inte, rädda mig någon?

14 Oktober 1903
Jag vet inte ens vem jag är längre, eller var jag är. Var är jag? vem är jag? Något hände, minnst jag, tror jag. Eller? Har jag drömt allihop`?
Jag minns ett rum, en stor spruta. Kan ha funnits något mer där. Något som såg ut som en spik. Men sen minns jag ingenting. Folk säger att de känner mig, att de vet mitt namn och att de träffat mig förut. Men jag minns ingenting.
Hittade denna dagbok under min säng, tror det var jag som skrev i den? Eller?
Vem pratar jag om? Vem förrådde mig?
Tydligen såg jag något okså, och hörde. Men jag kan inte minnas vad det var.
Nu hör jag ingenting, ser ingenting. Jag tror inte ens jag känner någonting längre.
Idag fick jag reda på att jag är gift och har barn. Hah, jag? Tydligen var det de som hade kommit på besök idag. Dessvärre vet jag fortfarande inte vad de heter.

Flera sidor var borta. Det var inte många kvar. Hen bläddrade förbi några sidor som tyvärr inte gick att urskilja vad som stod där. Det hade försvunnit, mest troligt för att det var så gammalt. Kanske hade det förstörts av regn, vatten eller något. fukt kanske.
Sista sidan var däremot hel, Minoo började läsa den:

31 Oktober 1903
Jag sitter i en stor vit stol och tittar ut genom fönstret. Tydligen sa någon att det är en vacker dag, men jag kan inte se det. Jag ser bara mörker, saker som inte borde vara där. Jag är inte blind, däremot ser jag inte det alla andra ser.
Jag är galen.
Kan man leva så här? Kan man det?
Igår frågade jag de röda ögonen om man kunde det. Ögonen viskade nej, det kan man inte.

31 Oktober 1903
Idag hoppade hon mot sin död. På något oförklarligt sätt hade hon fått upp fönstret och hoppat. I fallet hade hon ropat hejdå, till vem eller vad visste ingen.
Kanske var det till livet?
Det fick jag aldrig reda på.
Stackars mamma. Att hon skulle råka ut för lobotomi.

31 Oktober 2016 Klockan 20.34
Jag är fortfarande här, mig blir ni inte av med

Minoo slängde ifrån sig dagboken. Det var dagens datum, och hens klocka stod på 20.35. Det hade alltså skrivits för en minut sen. Hen hade inte sett det först, så det hade kommit medans Minoo läste.
Minoo lämnade rummet fort, hen måste visa detta för sina vänner. Minoo mötte en av dem i trappen, som kallade på resten. Minoo sprang först och de andra kom efter, det här skulle de aldrig tro om hen bara berättade, de måste uppleva det själv.

När de kom in i rummet var dagboken inte där Minoo hade lagt den. Istället stod där en kvinna, med dagboken i handen.
Hon tittade upp på Minoo, och log.
- Vad var det jag sa?