Den flammande bägaren

Hejsan allesammans! Jag tänkte skriva en fanfiction & jag vet att rubriken inte är påhittig, men denna fanfiction får heta så tills vidare. Detta är min första fanfiction, men jag har ju dock skrivit lite annat ibland. Jag har ändrat en hel del saker och allt som står i boken kommer inte hända.

Titel: Den flammande bägaren - Ronald Weasley
Författare: Godrica
Färdigskriven: Nej
Handling: Det är under Harry och hans vänners fjärde år & tävlingen i Magisk trekamp ska hållas. Ron blir utvald som Hogwarts förkämpe trots att han inte lagt sitt namn där i. Alla blir inte nöjda med förkämpen utan tycker att någon värdig borde få delta, vissa ser det som sin chans och vissa hoppas att han ska överleva. Hur kommer det gå för Ron och de andra två förkämparna? Kommer alla ut oskadda?
Perspektiv: De flesta som ser på trekampen eller deltar.



Resan till Hogwarts - Harrys perspektiv

Jag sprang in genom väggen mellan perrong 9 och 10. Jag längtade efter att få spela quidditch och träffa mina vänner. Nu stod jag bredvid ett rött tåg som skulle gå till Hogwarts och letade efter familjen Weasley. Det var jättemånga elever och föräldrar på perrongen som vanligt så det var ganska svårt att hitta personer som man sökte efter.
Jag såg familjen Weasleys röda hår och jag såg även Ron. Han stod och kramade om sin mamma - eller snarare sagt kramade hon om honom - för att säga hejdå. Lite längre bort såg jag Hermione med sina mugglarföräldrar. När hon såg mig vinkade hon och jag vinkade tillbaks.
Jag började gå fram mot familjen Weasley och hörde svagt en spydig kommentar som Malfoy hasplade ur sig. Utan att bry mig fortsatte jag gå och när Molly fick syn på mig ropade hon mitt namn över hela stationen. Jag började skynda mig ännu mer och fick tränga mig igenom folkmassan. Väl framme hälsade jag på alla. Hermione kom fram till oss och vi hörde signalen som ljöd för att berätta att alla måste gå på tåget. Ron sa hejdå till sin familj och sedan steg vi på.
Hermione hittade en ledig kupé som vi slog oss ned i. Ron började berätta om sin sommar och jag lyssnade bara med ett öra. Jag var inne i en annan värld där jag drömde om quidditch, som jag längtat efter hela sommaren.

Jag vaknade av att Hermione skakade om mig.
"Harry, vi är framme", sa hon men jag reagerade inte. "Vi är framme Harry!" skrek Ron. Då vaknade jag på riktigt och flög nästan upp. Jag hade tydligen somnat. Vi klev av tåget och jag såg Hagrid som försökte få alla förstaårselever att komma till honom. Han vinkade lite åt oss och jag vinkade tillbaka. Vi satte oss i vagnarna som drog sig själva och började prata om allt möjligt. Jag kom på hur otroligt mycket jag hade saknat mina vänner under sommaren.
_______________________________________________

Vad tycker ni? Jag vet att slutet är dåligt. Jag har inte börjat skriva på nästa kapitel än, men jag hoppas att ni vill läsa ändå! Jag skriver ifrån mammas dator, för min fungerar inte och jag har inte alltid tillgång till den, så det kommer inte komma kapitel hela tiden. Hoppas ni förstår. Och sen var detta dessutom bara en seg start, jag hoppas på att jag ska kunna skriva mer och längre texter som är ännu mer utvecklade. Kom gärna med kritik och tips!

Här är fanfictionen - Molly Evans Hope you like it!

WOW! SÅÅÅÅÅ VRA!!!♥ Sa kommentera mera snart ♥

Tack så jättemycket! Det värmer ♥

^^ Super! men harry ser vad som drar vagnarna i femte boken? o.o

oj, jag missade ju det. Jag får ändra. Tack, du ser var ni kan hjälpa

Bra!

Tänk bara på att Harry alltid kunnat se den

Tack, men Harry börjar se testralerna i bok 5. Dock vet jag inte varför, han borde ju ha sett de hela sitt liv för att han såg sin mamma dö. Men i filmen (kommer inte ihåg om det är i boken också) så ser han de först i fenixorden.

Men tack så jättemycket

Men han borde ju det så, ja

Skilla Ravenclaw, jo, som vi sagt borde han det, men jag kommer följa boken.

Ja, gör det Föressten vissta han ju ändå inte vad det var innan