Lämnad kvar ensam. En berättelse om Hailie Moses. 1:a generationen

Tänkte försöka mig på att skriva en ff! Det här är min första fanfiction och den kommer säkert att bli väldigt dålig, då jag aldrig varit särskilt duktig på att skriva. Den utspelas under Marodörernas och Hailies sjätte år på Hogwarts. Hoppas att ni kommer gilla den! Lägger ut första kapitlet när jag är klar med det.

Rantning: PG skulle jag tro..
Färdigskriven: Nix


Inledning

Hailie, ett ganska så tjejigt namn. Kanske ville mina föräldrar ha en sådan dotter, en sådan som använder klänningar, leker med dockor och bryr sig om sitt utseende. Jag är ungefär som en sten, grå och har inga vänner. Om jag kunde skulle jag gå tillbaka i tiden, då jag var glad, full av liv och hade min bror. Vi var oskiljbara, även om han var 4 år äldre. Harry var allt som jag inte är, han var snäll, rolig, vacker och alla älskade honom. När det var folk hemma hos oss var det alltid honom de ville prata med istället för mig. Men vem skulle ha valt mig framför honom? Jag, en väldigt klumpig liten tjej med mycket kort svart hår som jag klippte av på egen hand, gröna ögon med svarta påsar under och en röd ständigt rinnande näsa. Allt har jag ärvt av min mamma som lämnade oss med vår pappa för någon annan. Harry har ärvt allt av pappa, hans bruna lite lockiga hår, blåa ögon och humor fast Harry var helt perfekt och det var inte pappa. Harry skulle inte ha vänt mig ryggen vad som än hände, han skulle inte skicka iväg mig till en skola utomlands men det gjorde min, vår pappa. Framtills nu har jag gått på Beauxbatons i 5 år och 1 månad, men äntligen får jag byta till Hogwarts där Harry gick. Han var i Godric Gryffindors elevhem där de modiga var och jag tror inte att någon annan passar där bättre än han. Harry var modig till döden. Det var en varulv som dödade honom, fast den menade egentligen att döda mig. Han dog pågrund av mig, för att rädda mig. Och det är mitt fel att han är död och inte jag. Om jag någonsin träffar en varulv ska jag döda den, riva i sönder den som den gjorde på Harry. För att hämnas.

Wow jättebra! Längtar efter mer!
*Bevakar*

Bra!!!!

Detta Kanske kan vara bra! Bevakar.

Jag bevakar mitt älskade hjärta,
precis lika hårt som du bevakar min ff:n!
SPÄNNANDE DET SKA BLI ATT LÄSA ♥

Super!

Tack så mycket! Jätte kul att du bevakar



Tack!



Hoppas du kommer att gilla den!



Tack, jag blir verkligen glad! Du är väldigt duktig på att skriva ff's

------------------------------------------

Tack så hemskt mycket för era snälla ord och jag är väldigt förvånad över att så många gillade inledningen. Jag opererade ut två tänder och drog en annan tand idag så har inte haft tid att skriva ett kapitel, men förhoppningsvis kommer jag att hinna skriva ett ikväll eller imorgon. Tusen tack för att ni tar er tid att läsa och bevaka! ♥

Hoppas att du inte har för ont i tänderna! Jag väntar ivrigt på första kapitlet!

Oj hoppas det gick bra med tänderna! längtar efter mer!

Det gör inte så ont, mest svullet. Här får du första kapitlet!



Det gick jätte bra! Han som gjorde det var väldigt duktig och trevlig. Här får du mer!

---------------------------

Kapitel 1
Farväl

Hailie står och kollar ut genom fönstret i sin sovsal på Beauxbatons för en sista gång. Solen var halvvägs upp på himlen och speglade sig i den stilla sjön. Ljuset sökte sig in i sovsalen och kastade långa skuggor efter sig. Sovsalen är ganska så stor med vita väggar och 5 sängar. Bredvid alla sängar stod det en garderob och ett sängbord med spegel i ek. Hailie var en tjej som inte gillade att få uppmärksamhet de andra som tjejerna i hennes sovsal. Hon var inte hysterisk över balerna som brukar dyka upp, pratade inte skvaller eller helt galen i rosa. Svart är bättre, det är inte glatt. Hon har aldrig haft en kille, de blir rädda för hennes ärr. Tre ärr sträcker ut sig över hennes ansikte, ett över ena ögat och ner på näsan, ett annat som startar tinningen och slutar precis över munnen och det tredje över vänstra kinden ner på halsen. Det var samma varulv som dödade hennes bror Harry som gav henne dem. Ärren var det hon gillade mest av sitt utseende. De fick henne att se lite farlig ut och de påminde henne om Harry.

Hailie hade packat färdigt sin koffert för en timma sedan och var redo att åka, men rektor Maxime ville att alla skulle säga hejdå innan hon tar en flyttnyckel till Albus Dumbledores kontor på Hogwarts. Ingen bryr sig om att hon ska åka egentligen, så det kommer bara bli ytterst pinsamt. Hailie tar på sig en svart tjocktröja och ett par svarta jeans. Hennes ögon var redan inramade i svart eyeliner och hennes hår var hopplöst att försöka kamma, det var som ett fågelbo så hon kunde lämna sovsalen nu. Hon tar tag i sin koffert och börjar gå ner mot matsalen där de skulle ta förväl. Beauxbatons hade inte porträtt på väggarna som Harry hade berättat att det fanns på Hogwarts, istället var det handmålade bilder på eleverna utanför sovsalarna och i korridorerna var det saker som har med frankrike att göra. Hailie släpade ner kofferten för en silvermålad trappa ner till matsalen, men vid sista trappsteget snubblade hon på sina fötter och föll framlänges. Några tjejer längre bort började fnittra åt hennes klumpighet innan de började gå vidare in i matsalen. Hailie ställde sig upp och skyndade in till matsalen. Den var nästan helt tom, de få elever var redan där och satt utspridda runt omkring. Det var drygt ett tjugotal bord med 10 platser på varje. Hon skyndade sig fram till det första lediga bordet och satte sig ner. Efter drygt 5 minuter kom ett par emot hennes riktning, men de kollade inte på henne utan bara på varandra. De satte sig ner mittemot henne och på mindre än en sekund började de nästan äta upp varandras ansikten. Hailie som inte visste vad hon skulle göra började stirra runt i rummet. En bild som skulle föreställa henne var på ena väggen, full klottrad med fula ord i pratbubblor. Det var hennes mobbare Kaelynn som gjort under hennes tredje år och de fula orden har kommit dit under hennes 2 senaste år här. Harry skulle vara besviken på henne, för att inte stå upp för sig själv. Men hon var inte modig som honom. Efter en stund märkte paret att hon satt där, dumt stirrande ut i rymden.
“Dy myste vara ‘Ailie, jag är Beatrice.” sade tjejen med ett vänligt leende. Hon var ganska så vacker med sitt bruna hår och blåa ögon. Hailie nickade till svar. Varför gick de inte bara iväg innan de började ha en pinsam konversation där hon inte svarade?
“Det ‘är är Alexandre.” hon nickade mot killen med brunt hår och bruna ögon bredvid henne, som log mot Hailie. De var ganska så söta tillsammans, kanske skulle hon skaffa en pojkvän? Nej, sa en röst i hennes huvud, du lovade Harry att han måste godkänna honom innan. Du skulle göra honom besviken.
“ Är det inte dy som ska slyta?” frågade Alexsandre och såg granskande på hennes ansikte. Hailie nickade igen.
“Hyr fick dy ärren?” Beatrice tacklade till honom med armbågen i revbenen. Det var en fråga hon fick ganska ofta.
“Det var trevligt att träffas. Ny måste vi gå till våra kompisar..” de reste på sig och skyndade iväg till ett annat bord på andra sidan av salen. Det var drygt femton elever runt det ena bordet med en flicka i mitten. Hennes långa blonda, nästan vita hår når ner till midjan och ser ut som de flesta andra, men ändå var killarna galna i henne. Hailie skulle kunna känna igen Kaelynn ifrån 1 mil. Det var helt uppenbart att hon var en vilie, hon försökte inte att dölja sina krafter. De flesta killar kom nästan flygande fram till henne och gjorde vad som helst för att fånga hennes uppmärksamhet. Just nu var det en kille som sjöng en kärleks sång och två andra som hade ett slagsmål, men hon struntade i alla tre. Det syntes på långa vägar att hon älskade all uppmärksamhet. När Kaelynn märkte att Beatrice och Alexsandre satt sig vi bordet utväxlade de några ord innan hon lyfte blicken och kollade direkt in i mina ögon med sina blåa, kalla ögon. Ett elakt leende lekte nu på hennes läppar och hon viftade till sig två av hennes vänner. Båda var väldigt långa och hade bruna ögon och svart hår, den ena till axlarna och den andra till armbågarna. De började gå emot Hailie med Kaelynn i mitten. Inga utav lärarna var här ännu så det var fritt fram, ingen skulle stoppa dem nu. Istället för att bli rädd som hon brukade, dök det upp ilska. Allt det hat hon har haft inom sig kom fram, varulven som döda Harry, alla de saker Kaelynn gjort, hennes pappa som vänt henne ryggen och ilskan mot sig själv. Hailie ställde sig upp och började gå emot de tre tjejerna med knyta nävar.
“Är det inte lilla fågel skrämman?” skrattade Kaelynn elakt. Hailie ville slå till henne på näsan med sin knytnäve, men hon gjorde det inte. Det kan vänta till senare. De flesta elever var nu nere i matsalen och bildade en ring runtomkring dem.
“Ska dy äntligen byta skola? Skylle inte dy kynna göra mig en sista kännst innan? Gå och dö!” Nu började flera eleverkratta.
“Dy skylle inte bara göra mig en tjänst utan oss alla.”
“Kan du inte bara sluta någon gång?” Alla tystnade och kollade på Hailie.
“Så fågel skrämman kan prata? Jag som trodde dy var stym .” Kaelynn kollade förvånat på henne.
“Vet du vad? Jag förlåter dig, för det måste ha hänt dig något väldigt sorgligt.” sade Hailie vänligt, men hennes ögon sa något helt annat. De var fyllda med rent hat.
“Jag vet inte vad du pratar om!” Sa Kaelynn med hög röst. Om Hailie bara kunde läsa tankar just nu.
“Har din bror blivit sliten i stycken framför dina ögon för att skydda dig, eller har din mamma kanske lämnat dig? Kanske har din pappa vänt dig ryggen? Blivit mobbad i fem år utav en person som inte vet något om dig eller ditt liv? Inte vet jag, men något förfärligt måste ha hänt.” Tjejerna bakom Kaelynn började vrida sig lustigt tydligt obekväma i situationen. Kaelynn såg rädd ut, nästan skamsen.
“Jag visste inte... Förlåt mig, jag...” Men vad hon skulle säga fick ingen veta. Hailie avbröt henne mitt i meningen med ett knytnävs slag mitt på näsan. Till hennes förtjusning hörde hon hur den gav ifrån sig ett knak. Just i den stunden kom rektor Maxime in i matsalen. Hailie störtade ut ur salen med rektorn i hälarna.
“Ms. Moses, vart ska dy?” Roade hon med sin mörka röst. Hailie vände sig om mot rektorn.
“Till Hogwarts.” svarde hon. “Kaelynn förtjänade det rektorn.” lade hon till när Maxime öppnade munnen för att säga något.
“Okej, hämta din koffert och kom sedan till mitt kontor.” Med det stegade hon iväg mot sitt kontor, förmodligen för att förbereda en flyttnyckel. Hailie gjorde sin väg tillbaka till matsalen. Alla pratade högt men stoppade när hon kom in. Någon började klappa händerna, sen en till och tillslut klappade lite mer än hälften händerna åt henne och några tjoade. Ett par elever kom till och med fram för att skaka hennes händer. De som inte klappade händer såg ut att vilja slå ner henne. När Hailie tagit tag i sin koffert och var på väg ut ur salen, såg hon hur hela Kaelynns ansikte var täckt med blod och hennes tidigare perfekta näsa var bruten.

När Hailie kom in till rektorns kontor gav Maxime henne en halv penna, sa hejdå och sedan kändes det som att hon blev ivägdragen av en krok som satt fast i naveln. Innan hon visste ordet av det stod hon inne i Dumbledores kontor på Hogwarts.
“Välkommen Hailie, jag hade inte väntat dig på ett tag timmar. Du kom precis i tid till frukosten.” Dumbledore satt på en stol vid sitt skrivbord med ett par halvmånsformade glassögon på nästippen, de blåa ögon var vänliga och hon kände genast hur hennes respekt för honom växte. Istället för att nicka svarade hon.
“Det kom lite förhinder, professor Dumbledore. När ska jag sorteras?”
“Nu under frukosten, sen kan du tillbringa din dag i din sovsal eller utforska skolan.” Han log vänligt mot henne. De var först nu hon lade märke till de konstiga prylarna i rummet. Innan hon kunde ta en närmare titt reste han på sig och hon följde efter. De gick igenom korridorer med porträtt på väggarna precis som Harry berättat. När de kom fram till stora salen tappade hon nästan hakan. Det var spöken som svävade runt, pratade med varandra och olika elever, det fanns inget tak, ljus svävade runt i luften. Över de fyra borden hängde det en flagga, en orm, en grävling, en örn och ett lejon.
“Stanna här så säger jag till dig när du kan komma fram.” sade Dumbledore medan han gick fram till lärarbordet och höll upp händerna så att eleverna skulle bli tysta.
“God morgon! Det ska börja en ny elev i årskurs 6. Hon har flyttat hit ifrån Beuxbatons och jag är säker på att ni kommer att bli mycket goda vänner. Ms. Moses, du kan komma nu så ska du sorteras!” När Dumbledore tystnat kollade alla upp mot Hailie som skyndade sig fram mot lärarbordet. En kvinna med håret hårt uppsatt på huvudet och ett mycket strängt utseende höll en väldigt gammal hat i handen. Hon visade med handen mot en stol som Hailie satte sig på. Kunde inte alla sluta kolla? Kvinnan satte hatten på hennes huvud.

Det var på tiden att jag får sortera dig Hailie! Du är modig precis som din bror, Harry. Dog en mycket tapper dröm. Gryffindor skulle passa dig bra, precis som honom. Du skulle också passa väldigt bra i Ravenclaw, du har hjärnan som din mamma. Så frågan är, vart ska jag placera dig? Men innan jag gör det så välkomnar jag dig hem.



´I've finally made it
I've hoped and I've waited
and for the first time in my life, I don't feel so
alone

My heart starts to heal
to know this is real.
This is how it must feel
to have a home!´

[[To have a home - A Very Potter Sequel]]




Förlåt att det kom ut lite sent, men kunde inte skriva igår. Blev det bra? Om ni har några ideer vad som kan hända är det bara att skicka en uggla! Vart tror ni att hon kommer hamna, Gryffindor eller Ravenclaw? Om ni har några tips på hur jag skulle kunna skriva bättre är det bara att säga till så ska jag göra mitt bästa i att komma ihåg det. Tusen tack för att ni kommenterar, det gör min dag. Hoppas ni har haft ett bra sommar lov och en bra fortsättning!

Kram Frida. ♥ ♥ ♥