Noveller-blandat! ( alltså både Harry Potter och annat!)

Här skriver du olika noveller som du kommer på och det kan både vara harry potter och annat så hoppas du har kul här
Mvh dill99 ♥

Låter kul!

Vad bra så görja Järna skriva! Men jag ska försöka sätta in en novell varje fredag, jag ska försöka lovar inget! ♥

Okej, men jag kommer inte riktigt på vad jag ska skriva...

Ok men jag håller på med en novell just nu så den kommer den här veckan! ♥

YAY!!
Ska skriva en lite senare!!

Här kommer en Novell men inte hela......


Sagan om ”snällskolan” (konstigt namn)….

Jag heter Klarice och är 13år, jag och min kompis Tercie –som också är 13år- ska snart börja i sjuan men vi har två problem, vi hamnade inte i samma klass och skolan våra föräldrar har valt att sätta oss i heter Snällskolan! Alltså vilka föräldrar sätter sina barn i en skola som heter något med Snäll i?(alltså något konstigt att någon döper en skola till Snällskolan) Med ”snart börja i skolan” menade jag att jag börjar imorgon.

-Klarice sitter du fortfarande och chattar vid Facebook?
-Nej mamma! Alltså mamma kan vara riktigt jobbig t.ex. hon tror att jag kommer att bli en
zombie om jag inte slutar att sitta vid datorn…

- Godnatt mamma jag går och lägger mig! Ropade jag men jag fick inget svar så jag tänkte hon sitter säkert på toaletten så jag går och lägger mig. Min godnatt rutin är: 1 Först borstar jag tänderna 2. sen går jag på toa 3. jag byter om till nattlinne 4. läser typ 50 sidor i min bok- ” Inatt är Imorgon” och den är skit bra (ällllllllskar att läsa) 5. slutar att läsa och lägger mig på högersidan mot lakanet och sen somnar jag efter typ 10 min.

Nästa dag (skoldags pirigt Jag går upp och tar på mig ett par tajta jeans, en kort tröja och en bh, jag smetar på lite mascara och lite eyeliner, borstar håret och tänderna såklart, jag låter mitt långa och blonda hår vara utsläppt, men när jag synar mig själv i spegeln ser jag en annan person i spegeln en vad jag brukar göra, jag brukar ha säckiga byxor och en stor tröja och håret i en knut men nu, nu ser jag ut som min bästa kompis Tercie, hon har alltid varit snygg och fått alla killar men nu ser jag henne i spegeln när jag tittar och på nåt sätt är jag fin!. Mamma ropar att det är frukost och jag går ner. Mamma bara tittar på mig och rätt var det va sa hon
- Men jag viste inte att du sov hos oss Tercie?
- Men mamma det är ju bara jag Klarice kan du inte se skillnad på mig och Tercie längre?
- Oj men vad fin du är hoppsan du och Tercie ser nästan lika dana ut nu vad gulligt!!
(gulligt, kallade hon mig just gullig? Det är meningen att jag ska vara snygg inte gullig)
- Ok mamma tack men OJ kolla klockan jag missar snart bussen om jag inte skyndar mig!
- Ok gumman ha det så bra på första dagen i skolan men här får du lite lunch med dig så du inte svälter. Så nu skulle hon vara rolig också snacka om pinig mamma!
- JAJA mamma hejdå! Och så gick jag till bussen, men på vägen dit stannar jag upp och kollar in i den blåa himlen, den är aldrig klarblå konstigt men så känner jag en blick i nacken, jag tittar lite försiktigt åt ena hållet och då ser jag att mamma står i fönstret och kollar med en orolig blick. Jag fortsätter gå och jag måste nästan små springa för att hinna med bussen men jag hann precis i tid. Som vanligt sitter Tercie längst bak i bussen som hon brukar göra så jag går och sätter mig bredvid henne. Men det första hon brukar göra är att säga Hej men inte idag, idag synar hon mig från topp till tå men så kommer det glada och snälla hejet.
- Hej Klarice vad snygg du är, jag hade inte tängt på att vi skulle se lika ut första dagen men som vanligt är du ett steg före! Sa hon glatt.
- Hej men nja jag hade bråttom i morse och tog bara på något och så blev det såhär vart det bra?
- Du vart jätte snygg! Sa Tercie.
- Tack, men visst ska det bli kul att börja i ny skola?
- Ja och vet du vad det bästa är? Jo jag fick ett brev igår om en extra ändring i klasserna, du borde också fått det nu men i alla fall så stod det att Tercie Loren ska byta från klass 7 A till klass 7 C och du går väll i klass C???
- VA OMG! Vi ska gå i samma klass ja jag går i klass C så hihi!! Vad roligt!!!
- Jag visste de! Gud vad roligt! Skrattade Tercie.
- Ja eller hur!! Skrattade jag. Men nu stannade bussen och busschafören sa;
- Antingen får ni sluta skratta eller gå av för ni stör dom andra passagerarna!
- OK OK muttrade vi och sa sur gubbe och skrattade tyst.
Bussen började åka igen men bara 10 minuter efteråt stannade den igen och han sa: Första hållplatsen ; Snällskolan alla som ska av går av!. Vi reste oss upp tog våra väskor och gick av, men båda stannade när vi hade gått 3 steg och båda synade skolan. Den var skrämmande men ändå fin, den hade många fönster, många elever och en stor klocka, men den hade även en skolplats med en klätterställning och en gunga (som jag tycker verkar lite fjuttit med typ 300 elever!!) Vi tittade lite på varandra och när jag tittade i Tercies ögon var dem oroliga men jag funderade inte mera på det utan gick vidare med henne istället. Väl inne i skolan var det jätte häftigt, alla hade skoldräckter (vilket vi hade missat) och alla såg glada och snälla ut. Vi gick längs en korridor och då sa jag – kolla Tercie en skylt med alla klassrummen på kom så går vi och kollar vad sjuans klassrum är! – Visst sa Tercie och glädjen var tillbaka i henne!
På kartan stod det: Korridor 3 går till klass 7 A, korridor 5 går till klass 7 B och korridor 3 går till klass 7 C osv. vi gick vidare och kom till korridor 3, vi kollade på varandra igen och sen gick vi in i klassrummet. – Hej kan jag hjälpa er? sa en snäll röst. – Em a e vi ska till klass 7 C vi är nya jag heter Klarice Mansy och hon här heter Tercie Loren…. – Ja just det… vi skulle ju få några nya så varsågoda och sitt där nere bredvid Tim. Hon pekade på en lång och smal och väldigt snygg kille, han hade brunt hår och väldigt fina ögon. Tercie gick före mig men hon lät mig sätta mig bredvid Tim, men han sa inget när vi kom ner utan bara fortsatte att titta rakt fram.


Sådära nu har ni läst men ska jag fortsätta???

ja förtsätt!! Den var bra

Braaa

En liten ”novell” om en av mina påhittade HP-karaktärer:
Inez Malfoy

Del 1

Jag är Inez, det där med Malfoy vill jag inte höra någonting om! Varje gång som någon frågar om mitt namn så säger jag att jag heter ”Inez”. Om någon hör mitt efternamn så tror dem att jag är som till exempel min bror, Draco Malfoy. Men jag är inte alls som han eller min pappa! Ens namn bestämmer inte personligheten! Det förstod jag när jag sorterades till ett elevhem jag inte alls trodde att jag skulle komma i under mitt första år på Hogwarts.

Alla i min familj pratade jämt om när jag skulle sorteras till Slytherin som dem visste alldeles säkert. Min pappa (Lucius Malfoy) kallade mig för hans lilla mörka ängel och han sa hela tiden att han visste att jag skulle bli en lika bra magiker som min bror, Draco. Draco skulle börja sitt tredje år på Hogwarts det året. Och han var även i samma ålder som den kände Harry Potter som min familj alltid talade illa om. Draco berättade även för mig om Harry Potters ”flickvän”, plugghästen Hermione Granger och om den rödhårige, fattigungen Ron Weasley.

I alla fall, så började allt på perrong 9 3/4 när jag och Draco precis hade sagt hej då till våra föräldrar och gått igenom muren (portalen till perrongen). Då gick Harry Potter förbi och Draco ropade:
”- Hey, Potter! Lät dina föräldrar dig verkligen åka tillbaka till Hogwarts när du hade brutit emot en sådan stor regel som att blåsa upp din faster?! Nej just det, du har ju inga föräldrar!! Hahahahaha....”
Draco och hans två vänner, Crabbe och Goyle skrattade så mycket att dem höll på att ramla ihop. Men jag skrattade inte alls. Jag visste inte att Harry Potter inte hade några föräldrar. Alla hade bara berättat för mig om att han besegrade ”mörkrets herre” när han var bebis.

När vi sedan var ombord på tåget så gick jag för att gå och köpa en paket med ”Bertie Botts ever flaver beans”. När jag gick där så tänkte jag inte så mycket på vad jag gjorde. I ena stunden så gick jag och tittade på en fluga på ett av fönstren, sedan kände jag hur jag flög framåt och slog i någonting hårt, en brännande smärta sved på min mage och jag låg sedan på golvet. Jag försökte resa mig upp och tittade runt mig. Jämte mig låg en kille i tretton års åldern med långa tänder och stora fötter. Han höll i en kittel med en röd vätska som sakta smög sig ner över golvet. Samma vätska brände även på min gråa tröja där det även fanns ett stort bränt hål.
Sedan märkte jag att det var inte bara jag och ”clown-pojken” som låg på golvet. Det låg elever överallt i tåg-korridoren. Tåget hade stannat, och plötsligt kröp en stingande kyla över mig och jag kände en stark rysning över hela kroppen. Sedan dök en mörk, läskig varelse upp i änden av tåget. Varelsen bar en svart klädnad och den gled sakta fram på golvet. Alla var som fast stelnade när varelsen hasade förbi dem. Varelsen andades långsamt och med rysliga andetag. Den stannade sedan vid en hytt ungefär 10 meter ifrån mig. Den tog fram en av sina svarta händer med långa fingrar och öppnade långsamt hytt dörren. Sedan dök det plötsligt upp en till bakom mig. Killen bredvid mig hade svimmat av och varelsen rörde sig emot mig. Jag försökte ställa mig upp trots att brännskadan på min mage sved väldigt mycket. Då svepte en känsla av sorg och olycka över mig och det kändes som om allt hopp var borta.
Plötsligt dök det upp ett ljus bakom mig som jagade bort varelsen. Jag hann inte se vem eller vad det var som fick bort varelsen för jag sprang direkt tillbaka till min hytt där min bror satt. Jag sa ingenting resten av resan.

När vi sedan var framme vid Hogwarts var jag tvungen att skiljas ifrån min bror och alla dem andra äldre eleverna. När dem gick ropade Draco tillbaka till mig:
” Det ska bli skönt att få en till Malfoy i Slytherin nu! Eller hur grabbar?!”

Jag blev sedan omhändertagen av madam Pomfrey (sjuksystern på skolan) som gav mig en len salva på min mage som tog bort brännskadan, det gick så fort att jag knappt han blinka. Jag kom precis tillbaka i tid för att komma in i den stora salen tillsammans med dem andra förstaårs- eleverna
Den stora salen var till och med mer fantastisk än jag hade föreställt mig. Det flög levande ljus i taket, det fanns fyra olika långbord ett för varje elevhem, det fanns ett stort långbord längst fram i salen där alla lärare satt och precis framför alla elevhems- borden stod en liten pall med en brun gammal hatt på, det var där som alla våra öden skulle avgöras!

Proffesor Mcgonagall började läsa upp namn från en lista hon hade och satte hatten på deras huvuden som sedan sorterade in dem i deras elevhem. Jag var så nervös att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.
”Inez Malfoy!” ropade proffesor Mcgonagoll när hon gått igenom ungefär hälften av listan.
Det kändes som om mitt hjärta hade stannat, och sedan nästa sekund kändes det som om det skulle hoppa ur min bröstkorg. Jag gick fram emot pallen och kunde känna allas blickar emot mig. En blick jag fångade upp när jag satt mig på pallen var Harry Potters. Han verkade titta på mig med en bestämd blick, jag antog att han tänkte samma tanke som alla andra tänkte, att jag skulle komma i Slytherin precis som Draco.
Sedan började sorteringshatten tala:
”Hmm, en väldigt annorlunda unge det här. Du känner det som att alla förväntar sig något av dig va, som om alla bestämmer över dig och du har inget att säga till om. Men det finns en självkänsla här inne som bara väntar på att få komma ut! ”
Alla i min familj hade väntat på detta ögonblicket sedan jag föddes, alla pratade om att jag skulle bli den bästa Slytherinaren i världshistorien, men det fanns en del av mig som ville något annat....
Du vill något, men du vågar inte riktigt erkänna det, inte ens för dig själv,” fortsatte hatten, ”nu vet jag, det blir...”
”Jag kommer att komma i Slytherin, jag vet att jag kommer i Slytherin.” tänkte jag.
”...Gryffindor!!!”
Mitt hjärta tog ett skutt. Det blev helt tyst i hela salen. Ingen sa någonting, ingen applåderade. Alla bara tittade på mig. Proffesor Mcgonagoll tog av sorteringshatten ifrån mitt huvud men jag bara satt där och stirrade. Sedan tittade jag bort emot Slytherin bordet där jag såg Draco som såg lika förvånad ut som jag.
”Jag måste ha hört fel, jag måste ha...” tänkte jag.
Sedan kom jag tillslut på vad det var jag höll på med och började gå med sakta steg emot Gryffindor bordet. Alla Gryffindorare började applådera oförståeligt. Jag satte mig ner vid änden av det långa bordet och tittade rakt ner på det. Jag kunde känna att det fortfarande var många som stirrade på mig.

Sorteringsceremonin fortsatte men jag tänkte bara på en sak: Jag är i Gryffindor!!

fortsättning följer....