Till mig själv om - år

Jag satt och skrev lite och fick en idé till att skapa en ny tråd. Jag tänkte att man kan skriva ett "brev" till sig sig själv om x antal år. :-) Själv har jag skrivit ett riktigt brev - det vill säga ett jag har lagt undan som jag har planerat att spara, och det som jag kommer skriva under är bara små bitar av det, för texten är väldigt personlig och därför väljer jag att inte skriva ut alt.

***
Till mig själv om 20 år.
Om du redan har fyllt år när du läser det här är du 35 år. Du måste ha genomgått mycket. Jag hoppas att du har tagit hand om ditt hjärta efter alla år som har gått. Det har du väl? Jag trodde på dig då. Jag tror på dig fortfarande.

Du var så stark när du var yngre, med dina prickiga klänningar och röda diadem som glänste i ditt hår. De sa att du var en mänsklig sol och kanske var du det. Du var alltid på topp. Mamma berättar fortfarande om de gångerna du fick läsa åt dina klasskamrater i tvåan. Hur ni satt i personalrummet, i soffan och hur du läste ord för ord med ett leende på läpparna. Du visste inte så mycket om livet då, men det gör du i sekunden du läser det här. Det vet jag.

En sak tonåren lärde dig: att livet inte är lätt. Det är motgångar, stormar och mörker - det är nätter där man bara gråter och hjärtat är ihopskrynklat. Du var rädd då, men du stod på dig. Du öppnade ögonen och såg att det fanns ett ljus längst bort i tunneln. För bakom smärta, ilska och frustration finns det fyrverkerier, exploderande lyckliga känslor och saker och ting som bara faller på plats. Har du nått dit nu, till ljuset? Jag hoppas det.

Jag hoppas att du har hittat pojken som du vill dela resten av ditt liv med. Kanske är han brunhårig med mörka ögon och ett snett leende, eller så kanske hans ansikte är inramat med blont och ögonen gröna. Jag hoppas att han lagar ihop dig när du går sönder, att han finns där, liksom att du finns där för honom. Jag hoppas att han kompletterar dig. Jag vet att du alltid drömde om en egen Ronald Bilius Weasley, och kanske har du skaffat dig en. Du förtjänar det.

Jag hoppas också att du fokuserar på dig själv. Som tonåring hade du problemet att lägga alldeles för mycket kraft på andra så att du glömde bort dig själv. Snälla, gör inte det nu. Fotografera. Skriv. Dansa. Nå ut till dina drömmar. Hjälp människor. Men glöm aldrig bort dig själv. Du förtjänar att må bra, liksom alla andra.

Framför allt hoppas jag att du är lycklig. Att allting är som det ska vara, i dina ögon. Att du mår bra. Att du vet vad du ska göra. Att du inte är vilsen, liksom försvunnen och att du inte kan hitta dig själv igen. Jag befinner mig där just nu, Jasmin, men jag tror på dig. Det gör jag.

Till mig själv om tio år:

Hej där. Ville bara påminna dig om hur livet var innan du blev mamma. Jag hoppas att du inte har förlorat dig själv. Ditt liv är ju inte över bara för att du är mamma. Jag hoppas att dina intressen fortfarande finns kvar och att du inte blivit en av de där ansiktslösa föräldrarna jag är så rädd för att bli i dag.
För vilken förebild är du för dina barn om du förmedlar att livet är över när man blir förälder? Barn skall berika livet, inte förhindra det.
Jag hoppas verkligen att du fortfarande tänker på det här och tar hand om både dig själv OCH din familj. Man måste inte välja.

Till mig om ett år: May the force still be with you!
Till mig själv om tre år: Don't forget to be awesome!
Till mig själv om fem år: NU TALAR DU BRA JAPANSKA, OKEJ?! För det satte du upp som mål för fem år sedan. Men jag litar och tror på dig!
Till mig själv om tio år: NU BOR DU I JAPAN ELLER RESER DIT OFTA, OKEJ?! ♥
Till mig själv om femtio år: Hoppas du fortfarande förstår svenska efter alla år i Japan för i skrivande stund kan jag inte formulera mig på japanska och engelska är inte min grej. SÅÅÅ. FORTSÄTT VARA DEN SPRUDLANDE OCH GLADA BRUD DU ALLTID VELAT VARA! :'''D ♥

Glöm aldrig låten som du tagit fram många gånger när humöret svikit (du får japanska versionen ♥ ) :
http://www.youtube.com/watch?v=4OtreVKoxtA&feature=related

^ VAD FINT

Kommer inte på något att skriva till mig själv :C Känner mig efterbliven .__.

Åh jag har ett sånt här dokument på datorn någonstans, skrev det för ett halvår sen... ugh jag vågar inte öppna och läsa xD *har förträngt vad som egentligen stod där*

Hihi, vad fint ni skriver till er själva ♥

Ida, nu har det gått 25 år...
... och jag hoppas att du är frisk, mår bra, är glad och lever livet på någon annan kontinent än den jag befinner mig på när jag skriver detta.
Jag hoppas att du har fått tid till att göra allt det du ville göra som tonåring! Jag hoppas att du har uppfyllt dina gamla drömmar och hittat nya.
Förhoppningsvis är du också även lyckligt kär: antingen i din nya spännande hemstad, ditt nya skrivprojekt eller kanske personen du vill dela resten av ditt liv med.
Om det sistnämnda är fallet så hoppas jag att han känner likadant för dig.

Du har min tilltro. Kram.

För elva månader sedan skrev jag ett brev till mig själv, som jag får öppna om snart en månad. Jag har även ett som jag skrev för ett och ett halvt år sedan, som jag ska öppna när jag är 34. Någonstans har jag nog ett till mig själv när jag är typ 20 också...

Detta kan ta en stund :I

Hej Maja om 20 år. Nu är du gammal, HUR KÄNNS DET?!
Förhoppningsvis är du polis, som du alltid drömde om att bli. Eller så bor du i USA, som du alltid så gärna ville. Det hoppas jag, för din skull.
Kanske har du barn? Och är gift? Döpte du barnen till Nellie, Olivia, Sabrina Robin eller Liam? Eller hittade du andra namn på vägen? Gifte du dig med Johnny Depp?
Jag skulle gissa på att så mycket har förändrats. Men glöm aldrig att den 15-åriga, lilla fangirls-flickan finns fortfarande inuti dig. Och jag är helt säker på att du fortfarande plockar fram henne ibland. Kanske lyssnar du på Tokio Hotel ibland?
Eller har du helt glömt bort Tokio Hotel? Det där bandet som du avgudade så länge. Visst har du inte glömt?
Kommer du ihåg hur speciell du var som yngre? När de andra hade snygga märkesjeans och jackor för flera tusen kronor så gick du runt i ett par slitna jeans från H&M och en tjocktröja. Kommer du ihåg Ed Hardy-tröjan som du bodde i?
Kommer du ihåg alla minnen som du som 15-åring värderade så högt? Tokio Hotel konsetern, när du träffade Jedward, kramen av Alexander Rybak, första gången du kysste honom?
Nej, det har du säkert glömt. Du har nya minnen nu. Studenten, första egna lägenheten, kanske bröllopet och barnen?
Om du har barn, berätta för dem om det 15-åriga du. De kommer att se upp till henne, för att hon var så speciell.
Och snälla, tvinga inte din dotter att ha rosa kläder och din son att ha svarta/blåa kläder. Det var du totalt emot för 20-år sen.

Och en sista sak, don't forget to be awesome!

^ AH vad fin text älskar slutet