De vuxnas Utopi

Jag har lagt märke till en sak. En sak som jag tycker är väldigt störande. Det finns så många vuxna nu för tiden som tror, och vill, att världen ska bli perfekt. I världen ska det inte finnas hårdhet. Allt ska vara perfekt.

Vi hade en diskuterade skolhierarki med vår svensklärare i onsdags. Hur de äldre eleverna mobbar de yngre. Och hur ”fel” detta är. Alla lärare går på en var sjuttonde minut om hur fel och dumt det är. jag tycker inte det är det. Det är klart att det finns gränser för vad som är okej och inte okej. Och det finns väldigt tydliga gränser. Men alla vuxna verkar vilja eliminera gränserna. De talar hela tiden om hur tryggt allt måste vara. Men hallå? Hur ska det gå till? De verkar tro att man kan ändra på elevernas beteende. Öh, NEJ! Det kan man inte. Jag menar, vi tar ett exempel som vi diskuterade. Snöbollskastning. Niorna och åttorna kastar snöbollar på sexorna och sjuorna. So what? lite får man väl tåla. Vuxenvärlden verkar tycka att det är det värsta som kan hända. Jag menar, vad? Kan de inte ägna sig åt saker som är lite mer viktiga?

Om en enskild elev hade blivit mobbad på det sättet hade det varigt en helt annan sak. Men nu när det är en helt grupp? Oh my god, vad är problemet? En dag så växer de ju upp och då är de äldst. Lite creds ska man väl få för att ha levt lite längre?

Alla vuxna verkar vilja att väldens ska bli någon sorts utopi. Allt ska vara perfekt, och allt ska vara så fantastiskt. I en sådan värld skulle inte jag vilja leva. Jag menar, allt kan inte vara perfekt. Det måste finnas någon sorts balans. Utan hat ingen kärlek och tvärt om. Om allt skulle vara så perfekt, hur skulle då människor kunna ha känslor? Skulle vi inte vara en hop manipulerade fiskar? Utan val eller åsikter. Man skulle inte få tycka som man ville, man skulle inte få vara annorlunda.

En värld utan krig. Jamen visst, det köper jag. Men en värld utan brott? En värld utan ondska , våld eller hat? Nejdu, det köper jag inte.

Först och främst ville jag skapa en diskussion, för jag har saknat sådana på sista tiden. Men jag vill också få fram mitt tycke, eftersom jag verkade vara den enda just där och då som tyckte som jag gjorde. Nu kommer säkert en massa av er tycka att jag är grym eller något sådant. Så jag ser fram emot att få förklara en massa

Meen, vad tycker ni? Är det okej?

Blir mest förvånad över att man fortfarande är så omogen när man går i nian att man kastar snöbollar fast man inte får :p

Om sexorna och sjuorna inte vill det ska man såklart inte göra det. Oavsett ålder ska man respekteras, och om man ser det som "creds" att få kasta snöbollar på yngre barn tycker jag det är en aning tragiskt.

Jaha, men om alla bara skiter i alla problemen istället då? Kommer saker och ting bli bättre eller sämre, tror du?

Hulda: Tja, det där var mest ett exempel. Det är klart att det är väldigt omoget. Men nu är det så. Och vad jag vill mena är att jag tycker att vuxna borde ägna sig åt att lösa viktigare problem och att man borde kunna tåla lite när man går i sexan. Det är liksom en del av vad man får lära sig i skolan.

Tomi: Det sa jag inte. Jag sa att jag tycker att det är fel att änglaförklara världen, och att jag blir trött på att folk faktiskt tror att det skulle bli en bättre värld om den var perfekt. Jag sa inte att man ska skita i allt. Jag skrev att det finns en gräns. En väldigt tydlig gräns på vad som är okej. Men att allt inte kan vara perfekt.

Jag förstår din tanke, men jag håller inte med.

Som lärare kan man inte veta vad som uppskattas/inte uppskattas av alla elever.

Jag kan ta till exempel i skolan där jag har praktik, där det just nu kommit fram att de äldre eleverna (nu pratar vi dock om barn här, så kanske lite annorlunda, men samtidigt inte) har fått för vana att "rangordna" alla i skolan efter hur bra de spelar fotboll. Treorna själva, är en 10a. De "bestämmer" hur pass bra de tycker att resten är och de yngre barnen berättade om detta för oss, utan att verka ledsna då vid berättandet (om hur de är 0or, och 1or, men en kille i klassen, han är näästan en 2a!) men vid djupare diskussion tycker de ju inte att det är roligt. Och det är inte ok att äldre ska på något sätt få trycka ner andra för att de är yngre, för att de "tror" att det är kul, bägge parterna.

Jag menar, det kanske är några som absolut inte vill få snöbollar kastade på sig. Bara för att några tycker att det är roligt och några inte bryr sig, behöver det ju inte betyda att alla tycker så.

Och är det fel att ha en vision om att alla ska trivas i skolan? Att ingen ska känna att de utsätts för saker de inte vill utsättas för, eller att de inte ska vilja gå till skolan utan en klump i magen?

Jag tycker absolut inte det är fel. Man kan prata hur mycket som helst om att världen inte är perfekt, att man inte ska göra si och så och att man aldrig kommer få det så som man vill ha det, men jag tycker verkligen, verkligen, utan någon som helst tvekan, att det är helt fel ände att börja i genom att "strunta" i det som man anser vara problem.

Finns det regler, ska de reglerna följas. De finns av en anledning, och snöbollskrig vet jag med mig själv kan få förödande konsekvenser. Och det är lärare, rektor och hela skolorganisationens ansvar att försöka stoppa så mycket olyckor som möjligt.

^Okej, jag förstår ditt resonemang. Det är klart att det där inte låter så kul. Men frågan är ju då, hur mycket och vad är okej i en sådan situation. Grejen är inte att vissa ska anse sig bättre än andra. Det tar jag helt avstånd från. Jag tror att skolan kanske var ett dåligt exempel på att beskriva.
Vad jag egentligen anser är att vuxna tar för hårt på regler och världen. Om folk bryter mor regler, då finns det väl en anledning till det? Om jag bryter mot en regel så är anledningen enkel. Det är helt enkelt en bisarr regel. Vad jag vill säga är att världen är full av regler, och om man inte platsar under reglerna så blir det inte kul. Jag personligen tycker att i de flesta fall finns det för mycket regler. Och det allra viktigaste, vuxna försöker att ända på unga och barn för att få det perfekt. Tillbaka till det där med att platsa.
Och grejen är, om man är en grupp som blir utsatt för något, så är det ju inte samma sak som att vara ensam. Världen är inte perfekt, och det ska den inte heller vara. För det är då som något är allvarligt fel. Det handlar liksom om att hitta en balans. Och jag tycker att de flesta vuxna inte gör det. Jag gillar inte att höra folk påpeka minsta lilla fel.
Okej jag känner att jag svamlar lite mycket nu. Men min grundfråga var. Så, vad är det som är okej då? Liksom, jag undrar, om vad jag tycker är okej, inte är okej. Vad är det då som är okej?

Hm, fast där håller jag inte heller med. Så om man bryter mot reglerna - är det bara för att det är en bisarr regel och att man inte håller med?

Hela samhället består ju av regler! Flertalet som flera tycker är oviktiga, onödiga och inte värda att följas, men vad ska vi då ha regler till för? Och ett samhälle utan regler, det fungerar ju inte.

De flesta regler finns där för att de, på det stora hela, gör det bättre för samhället. Jag tycker absolut inte att det finns speciellt mycket regler som inte bör följas.

Och jag förstår fortfarande inte vad det är som du anser är så fruktansvärt fel med att vuxna vill att barn ska ha det bra? Är det dåligt att vilja att alla ska må bra? Man gör inte lagar, regler eller bestämmelser för att jävlas. Man gör det för att det, på det stora hela, gör att samhället mår bra, och människorna i samhället.

Det finns självfallet de som vill "ändra" på personer som inte passar deras verklighet, men det handlar ju mer om personliga åsikter och värderingar, och inte regler.

Att ha idén om att man ska kunna bryta mot regler hur man vill bara för att man tycker att det passar en själv är, ursäkta uttrycket, idiotiskt, egoistiskt och faktiskt urbota dumt. Vem är vi att dra gränsen om vilka regler som är rätt att bryta? Varför skulle det vara ok för dig att bryta en regel som finns, men inte för en annan? Vad ska vi då göra, om folk helt plötsligt börja sextrakassera någon bara för att de tycker att det är en dum regel att man inte skulle få tafsa på någon snygging bara för att man känner för det?

Lillamymin: Tror du inte det blir en trevligare värld om man lär barn/ungdomar att visa respekt istället för att stå ut med att bli dåligt behandlade?

Angående snöbollskastningen - bästa delen med att vara nia. Åttan funkade också, sjuan sög för då var man liten och ingen vill kasta på än. Sedan var Mellanstadiet bäst när det gällde snöbollskastning, snöruggby och en extremt hårdhänt variant av herren på täppan.

Men angående med det här med snöbollskastning - när jag var nia så råkade sjuorna mer ut för något som liknande lynchning. Dem muckade och sprang in igen - så att lärarna skulle stoppa oss. Men vi tröttnade till slut och gick in i korridorerna och började dra ut sjuor/åttor då vi ansåg det nödvändigt när dem drygade och gömde sig direkt efteråt. Om en lärare kom då blev det typ såhär:

*Vi springer in, tar tag i någon som har kastat på oss och flytt in. Lärare kommer*"
Lärare: Vafan gör ni?!
Jag: Dem kastar på oss och springer in, så vi hämtar ut dem igen.
Lärare: Jaha...fortsätt med det då.
*Läraren går därifrån.*

Det var värt när man hade lärarna på sin sida, speciellt i sådana här lägen. 8D

(Vet inte om det hade så mycket med detta å göra, men i alla fall - på vår skola brydde sig inte lärarna om sjuor/åttor hade bråkat med oss först.)

Ibland känns det som lärare tar itu med de små problemen förre de stora och så gör alla en sån stor grej av de små så de blir stora problem! Stör mig riktigt på sånt!