Rollspel - Fast på en Ö

Cecilia rycker sömnigt på axlarna. Hon skippar nog badet.

Seth sitter kvar vid lägerelden ((om det nu satt vid en brasa, men vi säger så)) och stirrar in i flammorna. Konstigt nog känner han sig inte alls hungrig. Han tänker på de där hemma. De tror säkert han är död, stackars mamma hon tog det hårdast när hans pappa åkte i fängelse men det mesta var nog besvikelse. Död, Seth kunde inte undvika att tänka på hur nära döden han egentligen varit. Ifall han kanske bara valt en annan plats hade betytt döden för honom.

Leslie stirrar in i elden. Tanken på att ingen antagligen kommer sakna henne där hemma gör ont i bröstet. Julia är nog den ända som kommer sakna henne. Hennes bästa och ända vän. Hon har ingen nu levande släkting och Julia tror antagligen att hon är död.

Jag stannar kvar och upptäcker att Seth och Leslie bara tittar in i brasan. Jag kan inte undgå att göra detsamma.

Stasia såg på de andra, hon suckade och lade armarna i kors över bröstet, hon kunde inte låta bli att vilja ge dem alla en stor kram. De var väl inte hennes vänner, men de hade vart med om samma sak, och var fortfarande med om det. En sorgsen liten nål stack till i hjärtat. Elvira skulle hon aldrig få träffa, sin så efterlängtade syster. Hon skulle inte få träffa någon annan människa igen. Bara de som satt här, och att veta att de var de enda.. En liten tår rullade ned för kinden, hon torkade genast bort den och samlade sig.

Antonia reser på sig, hon hade tråkigt nog börjat tänka på de bra åren och har inte lust att tänka på allt som gick så jäkla snett på grund av ett eller två glas sprit. Som sedan blev tjugo. Den som har ett gott öga skulle se hatet som glänste i Antonias ögon. Mörkret som fick pupillerna att obehagligt smalna en aning. Men annars kan man nog känna det runt henne. Fast hon vänder bara tvärt och börjar gå mot skogen, hon är troligen den mest... eller kanske värsta personen att hamna på en öde ö med.

Stasia lade dig med på den kalla sanden, hon såg på stjärnorna och log lite. De var ju samma som i London, och amerika. Kanske delade hon dem med någon annan just nu, någon hon kände..

Antonia tar sig in i skogen och drar omilt bort ett litet träd som är beläget i hennes väg. Hon kastar det åt sidan och fortsätter beslutsamt gå. Hon vet inte ens var hon är på väg, hon vill nog inte veta det heller.

Jag tittar mig omkring och skakar till.

Stasia såg sig omkring. Hon suckade och slöt ögonen.