Rollspel, från olika världar

"Jag skojade ju!"snäste Robin. "Och kalla mig inte korkad!"
Det var ju lönlöst, ingen verklig person kunde vara odödlig. Det gick inte, inte ens då det gällde magi. Alla hade en svag punkt, alla knäcktes någon gång.
"Har han ingen svag länk som ni vet om?"frågade Robin utan att titta på någon av dem. "Så om Jezebel förråder honom mitt framför näsan på honom så skulle han bli till sig alltså? kanske bli och stanna upp en stund? I så fall så har vi vår chans precis då."

Jezebel såg på Robin och suckade "det var inte meningen, men folk i vår värld brukar inte skoja om sånt och särskilt inte om att döda någon" sa han allvarligt och fnyste sedan "Den svagaste punkten är nog Kain, men han kan inte hjälpa oss och om han har några andra visar han inte dem." sa han bara och funderade sedan "Ja det skulle han nog, enklast vore om vi kunde förgifta honom, även om han kan mycket om gifter har han inte med sig sitt förråd hit" sa Jezebel fundersamt

Cassian funderade "han skulle nog bli förvånad, han är inte van vid att folk vände sig mot honom och Jezebel är nog den han minst skulle ana det" sa han fundersamt "han tror nämligen att Jezebel inte förstår allt, det är därför han kan använda honom som han gör. Tyvärr räknade han inte med att Jzebel skulle få vänner" sa Cassian och log sen "det är dags att han får upptäcka vad döden kan" sa han elakt

"Hur ser Kain ut?"frågade Robin. "Jag menar, att om det är mörkt så kanske någon av oss kan låtsas vara honom så att all uppmärksamhet dras dit för en stund?"
Han visste att det lät svårt och säkert ganska dumt, men det var i alla fall en idé. Ibland verkade det som om de inte hörde på honom, fast han själv heller inte var en så god lyssnare men i alla fall.
"Vi kanske borde sova på saken?"föreslog han. Robin var en aning trött, det kunde han inte låta bli att erkänna och allt tänkande fick hans hjärna snart att explodera.

Jezeel vände sig mot Robin "han är 17, han har svart hår, blek hy, lite som Alexis och sedan de vackraste ögonen man kan tänka sig, de är grön/guld aktiga, och de ser ut som om de kommer från en ängel eller en djävul, det är därför jag vill ha dem" sa Jezeel och log elakt och såg sen på Robin "Jag tror någon är trött, är du aldrig vaken på nätterna?" frågade han roat

"ja Kain ser väldigt speciell ut, och svårast är som sagt ögonen" sa Cassian och så på Jezebel "du och dina ögon, räcker det inte med alla andra organd du har?" frågade han och skrattade sedan lite åt Jezebel "vi behöver sova vi med" sa han lugnt

Robin skrattade.
"Nej inte så värst ofta, i Nottingham så tar vi ingen stress."berättade han. "Lille John säger alltid att vi måste sova för att orka, om vi inte gör det så då blir det inte kul."
"Jag slår vad om att det finns något medel inom magin som gör att man kan förvandlas till en annan person för en stund. Det är bara ett förslag, så att Alexis kanske blir en aning förvånad över att båda hans söner går emot honom?"

"Konstig stad, vi är snarare vakna på natten än dage, fast de kan ju bero på att det är lättarre att döda och hämta lik på natten än på dagen mitt på Londins gator" sa Jezebel lite roat och nickade sedan "Det hade kanske funkat, fast frågan är om han hade låtit Kain komma för nära, eftersom han vet att han vill döda honom. jag vet inte hur Kain reagerar när de träffas men jag kan tänka mig att det är lite som när jag träffar honom. vare sig du vill elelr inte så gör du som han vill" sa Jezebel och slöt ögonen och försökte att inte tänka

"ja men Robin brukar nog inte döda eller släpa runt på lik" sa Cassian lite roat och säg sen ner på Jezebel och strök honom över håret
"är det så att du inte klara det gör jag det" sa han vänligt och funderade sedan "ja men Kain blir också som sagt trollbunden till honom, och vi kan säkert lura honom och det där med magi verkar bra" sa han och såg på Robin

Robin nickade.
"Nja, jag brukar nog inte döda folk om det inte är ett måste. Jag fick nog i det heliga landet."
Han ställde sig upp och sträckte på sig.
"Vi får prata mer senare, jag orkar inte längre och min hjärna håller på att överbelastas."
Han vände sig om och började långsamt gå mot trädet med sin bädd. Benen var svaga, men han var nöjd över deras konversation fast den inte hade börjat så bra.
Han klättrade upp till bädden, lade vapnen bredvid sig och somnade med ens.