Det femte elevhemmet (PM)

super bra

Tack!
Har skrivit 248 ord på nästa kapitel. Vill gärna få ugglepost med idéer, vad ni skulle vilja ha med m.m.

Bra

PS Nu är det 374 ord DS

Upptäckte nu att jag skrivit att Hogsmeade var en lila by. Hahaha! *ändrar*

^ allt låter bra!

Lila by! Va fint!

Nästa kapitel kommer här:

Kap 16

Jag sprang ner till stora salen och åt middagen i all hast för att sedan återvända till Cendoriffs uppehållsrum. Jag gillade Cendoriffs berättelse och ville gärna höra mer. Men när jag kom in i uppehållet så mötes jag inte av ett par ögon utan av två.
”Kul att du är tillbaka Erika. Det här är min yngsta son Carlus.” Killen i porträttet bredvid Cendoriff vinkade. Alla Cendoriffs söner såg ut att vara runt 17, det måste ha varit vid den åldern som de blev avbildade.
”Skulle vi fortsätta med historien Mr Cendoriff?” frågade jag honom.
”Vad då för historia far?” frågade Carlus.
”Jag berättar för Erika om den tiden då jag var med och grundade Hogwarts.” Han vände sig mot mig igen. ”Erika, kommer du ihåg var vi var?”
”Du hade precis flyttat ner till Hogsmeade…”

”…med Paula ja. Jo, vi hade flyttat dit efter bröllopet och knappt ett år senare så föddes vår första son.” Han vände blicken mot porträttet längst ifrån honom.

”Vi döpte honom efter Paulas far David. Förutom David, Paula och det nya huset så fortsatte jag mitt gamla liv. Undervisade i skolan och ägnade min fritid åt konsten. Salazar störde mig lite redan på den tiden. Förutom när han undervisade i trolldryckskonst så höll han sig fortfarande i skuggorna. Trots det så fortsatte han och Godric att vara vänner. Jag blev också god vän med Godric, men Salazar kom jag aldrig närmare.
Två år senare så föddes min och Paulas andra son Erik. Jag var glad men hade också saker att oroa mig för. Salazar hade gått in ännu mer för sin renblodsmani och nu ville att vi skulle sluta ta in såkallade mugglarfödda barn även i de andra elevhemmen. När vi vägrade så flydde Salazar från slottet och jag såg honom aldrig mer igen. Slottet låg i tystnad månaderna efteråt. Ingen ville tala om det som hade hänt. Men så snart som ett halvår senare så fick vi verkligen någonting att fira. Godric skulle också han gifta sig. Det var en storslagen fest. Alla lärare och elever på slottet inklusive brudparets familjer var inbjudna. Ytterligare två år följde innan Carlus föddes. Året efter det så föddes det också en liten flicka till familjen Gryffindor. Hennes namn var Hedwig. Tre händelselösa år följde. Godric hade fått ett brev från Salazar. Det stod om ett rum som Salazar kallade för Hemligheternas kammare. Vi blev oroliga och sökte igenom slottet men hittade ingenting som tydde på att det fanns en sådan. Vid det här laget så var det dags för David att börja på Hogwarts. Som de flesta elever så var han nervös över sorteringen, men eftersom han var min son så ville inte de andra protestera och han blev genast invald i Cendoriff. Jag förstod att David kände sig väldigt ensam. Ibland så kände jag att ända anledningen till att han inte invände var att han ville göra mig stolt. Året efter att David hade börjat på Hogwarts så gifte sig både Rowena och Helga. Också det bröllopet var storslaget. Ungefär vid den tiden så kände vi att det här skulle ta slut. Medellivslängden på den tiden var mycket kortare än den är idag, vi hade bara tio till tjugio år kvar att leva. Godric fick ännu en lysande idé. Vi skulle ha ett föremål som kunde känna av ens egenskaper och visste hur vi värderade egenskaper. Valet av föremål föll på Godrics redan då gamla hatt.”

”Jag tror att vi ska sluta nu Erika, historien är nästan slut och du borde verkligen gå och lägga dig.” Jag orkade inte protestera. Så jag gick och la mig. Paula hade redan somnat i sitt porträtt och på något sätt så känns det som om jag somnade snabbare bara för det.

Dagarna efteråt gick snabbt. Hannah, Susan och Ernie presenterade mig för de andra killarna i Hufflepuff. De hette Zacharias Smith och Justin Finch-Fletchley. De var väl trevliga men jag kände mig ändå lite utanför.
Morgonen min första lördag i slottet vaknade jag av att någon drog i täcket. Det var Kokki ikläd en quidditchklädnad. Först trodde jag att jag drömde och försökte somna om men det var hopplöst.
”Fröken Erika gå upp. Vi ska ha uttagningar till quidditchlaget.”


Så, det var det. Någon som har idéer till nästa kapitel? Som vanligt så är både det, önskemål, åsikter och kritik välkommet