Förändrad värld Lupple & Medi

Hon nickade. "Klar." Sa hon och började att gå, lugnt och försiktigt.

Han ledde henne och log.
"Du är så duktig. Jag tror på dig." sa han i en berömmande ton och nickade.
"Du klarar ju det."

Aurora log mot honom och lutade sig mot honom för stöd.

"Så hur går det? Orkar du?" Frågade han och log.
"Du vet att du är så underbar?"

Aurora stannade upp, kände sig matt och andfådd. "Kan du bära mig resten av vägen?" Undrade hon försiktigt.

"Du behöver itne vara så försiktig." Han bar upp henne och log.
"Jag sa ju att jag skulle göra det om du blev för trött. DU är inte frisk än så självklart bär jag dig." Sa han och bar ner henne

Hon la armarna omkring hans hals och log svagt. "Tack." Viskade hon ärligt.

Han log svagt och bar ner henne.
"Du förtjänar att vila mer men jag förstår om sängen är tråkig." Han satte henne på en stol och log.
"Så ska jag hämta mat?"

Aurora satt på stolen och funderade ett tag. "Äpple. Det vill jag ha." Sa hon tyst.

"Något mer matigare kan du väl ta? gröt? Soppa eller vad sägs som rotfrukter?"