Förändrad värld Lupple & Medi

"Han lät dig inte vara nära mig Rosie, du var olydig. Jag var aldrig en hedersvärd man, Och din far visste det." Sa han enkelt.

Hon slog till honom så hårt Rhiannons kropp orkade och tårarna rann.
"Varför dödade du mig då? Varför lät du mig itne begravas och VARFÖR fick inte far veta vem som dödade mig?"

Rafael såg slaget och försökte att flytta sig så Rhiannon inte skulle skadas av det. "Han var lyckligare i att tro att du rymde." Sa han stilla.

Hon föll ner och skrek ut sin ilska.
"Mördare och du ska straffas av att jag tar denna kropp!"

"Det kan du glömma." Morrade han irriterat. "Jag är Rafael La Cour och jag vägrar att underkasta mig ett sådant straff." Fortsatte han och ville helst av allt rycka ut den där Rosie från Rhiannon. Men kunde inte.

Häxan reste sig och blåste ett pulver i flickans ansikte så hon somnade. "Hon har verkligen satt sina klor i Rhiannon." Sa hon tankfullt.

"Då drar jag dig till helvetet. Du har hållit mig här i så många smärtsamma år" Hon vred på sig och kom upp på benen och såg på honom. Sedan backade hon mot dörren.

Han greppade tag om henne och drog henne intill sig. "Åh jag är redan där. "Väste han innan han kysste henne. Hon hade ju tjatat om att hon älskade henne. Om hon fick honom så kanske hon skulle släppa taget om Rhiannon så häxan skulle kunna få loss henne?

Hon skrek till när greppet tog tag i henne men slöt ögonen när han kysste henne. Släppte lite på taget av lyckan och lät Rhiannons medvetande komma upp.
"Aj!" skrek hon och såg på honom.

Rafael såg på blicken att Rhiannon var tillbaka. Han kunde ju inte direkt förklara något men såg häxan röra händerna i olika mönster och mumla flera ord. Hon verkade trolla och han kunde nästan se hur en avbild av Rosie började lossa från Rhiannon.

Rhiannon såg på sin såriga arm och grät.
"Du gjorde mig illa?" Snyftade hon och såg på honom.

"Du ska få för det här." Hördes det i rummet innan elden blåstes ut.