Förändrad värld Lupple & Medi

Alexander log. "Mycket bra, tackar. Nej vi klarar oss." Log han och häxan steg in i rummet och såg sig omkring. Fundersam.

Hon neg och försvann sedan. Lämnade dem ensamna
Rhiannon låg i sängen och andades tungt.

"Älskade?" Theodore smekte Aurora på kinden.

Häxan gick fram och gav Alexander en puss på kinden innan hon fortsatte att vandra runt rummet. "Vem är Rosie? " Undrade hon.

Rhiannon öppnade ögonen och stirrade på henne och såg bort.
"Jag.." Började hon

Häxan såg mot Rhiannon med huvudet på snedden. "Varför skadar du flickan så mycket?" Undrade hon lugnt.

Rhiannon vände på huvudet och synade Häxan. Vem pratade hon med men kände sina läppar röra sig.
"Oretvisa."

Rafael såg på det hela med fasa i blicken. "Rosie? Rosie Wimbleton?" Skickade han mot sin bror i tankarna. Hon hade varit ung, för ung för att dö på det sättet. Men det var en tid då hennes nyfikenhet skulle kunna skada så många. Han hade inte haft ett val. Han hade varit den enda som kunde få den mycket vackra adelflickan till sängen för att döda henne.

"Vad sa du? Är hhon inte död? och vad menar du? Jag är med Aurora." Skickade han tillbaka medan han strök Aurora på kinden.

"Jo sen flera hundra år. Men tydligen pratar hon via Rhiannon nu." Skickade han förskräckt tillbaka. Detta var näsan för mycket.

Häxan funderade lite. "Orättvisa, vad menar du?" Undrade hon.

"Jag älskar honom men han ser mig inte. Inte hur mycket jag än skriker." Sa Rhiannon och blickade mot Rafael.
"Den ända han ser är denna taniga saken. "