Rollspel, från olika världar

"ja men om du inte tror på sig själv så får väll jag göra det" flinade Cassian "det fanns gånger då jag ville ge upp men varje gång din far slog dig kunde jag inte överge dig" sa han och log sedan "jag är glad att jagfår chansen" sa han och strök Jezebel över kinden och såg sen bort mot platsen där Robin försvunnit
"vart tog han vägen? Skulle han gå till London eller?" frågade han roat

"Turatt nån är smart nog att göra det" skrattade Jezebel "Och tur att jag är smart nog att tillslut förstå vad du menade" sa han och såg sen upp på stjärnorna "Klart du får chansen,vem skulle annars få den? Ugglan?" sa han allvarlgit och skrattade sedan "Skogspojken kanske gick vilse"

Robin gick slött tillbaka mot Jezebel och Cassian, hans huvud var full av frågor. Varför skulle Snape ha gett Christoffer till dem? Det kunde ju inte bara bero på hat? Så idiotisk var han väl inte?
Robin suckade tungt och stannade till vid ett träd, han kunde skymta J & C bortom träden men han hade ingen lust att gå fram dit än. Han visste inte varför, det var något som de hade glömt. Något viktigt som kunde göra så att de kunde dö precis när som helst. De hade missat något stort, väldigt stort. Han kunde bara inte sätta fingret på vad.
Motvilligt gick Robin fram till dem och slog sig ner, han tänkte inte berätta om Snape för dem, inte än.

"ja jag är smart jag vet" sa Cassian roat och log sen "Ugglan får inte lägga sig i så i så fall hade du varit död" sa han och så sen på Robin när han kom
"han gick tydligen inte vilse, men han verkar ha blivit väldigt dyster. Så vad tynger dig du kära och annars så glada vän" sa Cassian allvarligt

"Jag vet väll att Ugglan inte får lägga sig i, fast o andra sidan verkar han göra det ibland ändå" sa haan och rycte på axlarna och såg sen på Robin "Ja han är ju knappast munterheten själv"

Robin rynkade pannan åt Cassian.
"Sen när har du fått humor?"muttrade han. Skogspojken hade gått vilse, jo visst säkert. Robin skulle inte gå vilse i en skog om ens det var en som han aldrig vistats i förut.
"Jag har mycket att tänka på bara."svarade han bara och tittade upp mot natthimlen. Han önskade att Voldemort skulle kunna komma tillbaka någon gång så att de kunde förgöra honom och sedan slippa hem. Så att han aldrig mer skulle behöva bry sig om de andra tre och bara vara sig själv igen.

"det har jag alltid haft, det är bara du och Peter som tror att vi bara är tråkiga" sa han leende och skrattade sedan "det menar du inte, det ser ut som om du har hela världen på dina axlar" sa Cassian leende

Jezebel såg på dem båda och log lite roat "Robin till och jag med kunde se att du had emycket att tänka på men det var inte riktigt det vi menade" sa han vänligt och såg sedan upp på stjärnorna och slöt ögonen

Robin suckade. För honom var det som att ha hela världen tryckandes på axlarna. Han var van vid att ha massvis av folk att tänka på, men här var det annorlunda. Förut hade han tagit allt på skämt, här var allting allvarligt. En person som han faktiskt hade brytt sig om hade blivit fångad, allting hade varit hans fel. I Nottingham hade det också varit hans fel, men då hade han bara skrattat och räddat personerna utan problem. Här ville alla bara hjälpa honom, han var inte van vid att få hjälp. Han ville inte ha hjälp.
"Jag kanske inte har hela världen tryckandes på mina axlar."sade han allvarligt. "Men jag har en kille som ivrigt vill komma med mig till Nottinham där man är ett hårstrå ifrån att bli mördad för varje sekund. Jag har tre män i skogen som vill se oss döda, jag slipper inte hem, vi ska döda värdlens mäktigaste trollkarl och här sitter vi som om allting bara var ett stort skämt." Robin gjorde en paus. "Inte för att jag och Peter alltid är så allvarliga vi heller, men vi kanske borde göra upp en plan att döda de där tre idioterna där borta."

Jezebel sänkte blicken och såg på Robin och tänkte först reta honom men lät sen bli
"Har du insett att allt inte är på lek nu. men oroa dig inte vi hjälper dig" började han och satte sig upp "Christoffer klarar sig annars får vi i värsta fall förklara för honom hur livet är. men kolla på arnen på skolan ingen av dem vet vad riktig fara är" sa han och höjde sedan ögonbrynen "Säg mig när jag någonsin har tagit det här som et skämt? jag har försökt få er att förstå det här sedan början att det är allvar" sa han ara och la sig sedan ner i Cassians knä igen
"Det är du som har tagit det som ett skämt och de där borta är inte idioter! särskilt inte Alexis, men eftersom du hälsar på dem hela tiden an du ju tala om för oss vem som är lättast att döda först" sa Jezebel och började fingra med skalpellen