Twilight?

^ ...de har ju iallafall anledningar?

Naajj, twillight är inte så jättebra enligt mej. HP är SÅ mycket bättre Men jag gillar J*sper! ♥

Jag ser inte riktigt anledningen till att hata så mycket...?

^ Det finns 95 sidor skrivna vad allt detta hat är baserat på, så det är bara att bläddra!

Men herregud, man måste ju börja använda sitt kritiska tänkande någon gång? Man kan inte säga ''nej till haters'' till allting, eller hur? Det finns ALLVARLIGA fel med Twilight, som inte handlar om personliga åsikter. Det är TYDLIGT att Twilight GLORIFIERAR sexism och liknande, det går inte att neka till. Och om man ogillar något som faktiskt har en negativ påverkan på någon/något i samhället, då är det väl helt självklart att man ska KRITISERA det? Jag kallar inte mig själv en hater för att jag tänker kritiskt när jag ser på tv, läser böcker och läser på internet. Det är VIKTIGT att kritisera det man ser problem med, för annars kan man ju aldrig ändra på felen i samhället, eller hur? Någonstans måste man börja, och jag tycker att du ska börja HÄR:

Jag läste Twilight tidigare, och det är skrämmande hur lätt man blir påverkad av det man läser. Efter ett tag normaliserade jag Edwards beteende, och tänkte att han bara skyddade henne. Min hjärna vaknade till ett tag senare, och jag märkte hur kontrollerande och ohälsosamt deras förhållande faktiskt är.

Ångrar dock inte att jag gillade Twilight, jag har hittat några bra författare på grund av fandomen.

Om man är tillräckligt mogen och kan tänka kritiskt så tycker jag att man kan få ut viss behållning av böckerna faktiskt. Se dem som en historia och se de hemska saker som normaliseras. Det blir bra mycket mer skräck på det sättet (om man nu gillar skräck, vilket jag gör) även om den är mer psykologisk och gömd än vad som är nyttigt för mindre egentänkande individer.

Det är lite som att läsa en kioskroman av vilket slag som helst - Det är inte superskickligt skrivet, det handlar om att befästa könsroller, men det kan erbjuda underhållning för en stund.

Alltså om någon kom med seriös kritik mot Potter (vilket en del gör) möter man det ju med argument - man blir inte förbannad. Det är inte att vara en hater att tänka kritiskt, ifrågasätta och se fel med något. Tvärtom är det precis vad vi är menade att göra - det vår skola faktiskt lär oss. Vi ska lära oss att tänka kritiskt.

Kritiskt tänkande är något av det viktigaste i vårt samhälle. Något av det som vi kämpar mest för att alla medborgare ska ha. Efter andra världskriget blev detta jätteviktigt - när man såg hur otroligt, otroligt fel det kan bli när människor inte ser saker med kritiska ögon. När man sväljer det man läser, hör och ser i övrigt som det rätta.

Haters, troll, nej det har jag inte mycket övers för. Jag tycker inte det ger någon något att stå och whina om att Edward glittrar och det gör ju inte Dracula.

Men att inte kunna se serien för vad den är, att kalla seriös kritik och utpekande av brister den har, för allmänt trollande och hatande, tycker jag är oerhört fel. Twilight är en sexistisk smörja. Det är så bara. Jag skulle kunna rada upp allt som är fel med Twilight men nej, jag har gjort det så många gånger i den här tråden, och accioron likaså, att det bara inte kan behövas mer. Att bara se förbi sådant och inte kunna ens bemöta det tycker jag är lite skrämmande faktiskt.

Man är inte en hater för att man har ett kritiskt tänkande. Man är inte en dålig människa, någon som inte kan acceptera andras åsikter. Man är någon som försöker belysa något som inte kan liknas med annat än sexistisk hjärntvätt. Man borde förstå att något är fel med en serie när inte ens de som är mest inblandade i bokserien samt dess filmatisering kan hitta något gott med den. Man borde kunna se fel när en bokserie byggs på en fantasi med värderingar från en kyrka som stödjer organisationer som försöker få fram att homosexualitet är fel. Man borde tänka.

HAHA skoja men mina tummar är slut (IGEN) och du vet hur mycket jag håller med dig om allting!!!

Edit: Och appropå kritiskt tänkande - mycket av försvarandet kring Twilight har väl att göra med det faktum att man helst inte vill inse att det kan finnas problem/fel med någonting man älskar. Jag känner igen det, för vissa här vet kanske att Doctor Who ligger mig väldigt varmt om hjärtat, men även där har jag fått inse att det inte är perfekt i alla dessa aspekter. Eller - i vissa fall har det gått riktigt utför. Dock är det lite annorlunda då det är en tv-serie med nya manusförfattare etc. Jag älskar David Tennants (vet någon ens vad jag pratar om nu...) säsonger, och likväl den första med Matt Smith. Sen hände det någonting. För att göra klart lite saker så handlar alltså Doctor Who om en s.k Time Lord som räddar universum, pretty much. Han har alltid en companion med sig, och här är mitt problem. Amy Pond, this girl:

Jag började gilla henne snabbt i hennes första säsong, men så kom säsong två och manusförfattaren - Steven Moffat (THE ACTUAL WORST) - förstörde allting med hennes karaktär. Hon är alltid placerad i ''the damsel in the distress''-rollen och herregud, vad jag avskyr den där mannen. Han har sagt följande om Karen Gillan (Amy Pond) :
''I wasn't sure who we'd cast as Amy, and Karen didn't immediatley impress me, but then I saw those long legs when she was walking in the corridor, waving her hair, and that was it''

So much goddamn hate. Hon har blivit minimerad till någon som aldrig klarar sig utan någon som kommer och räddar henne (I still love you Amy) och dessutom så har SAMTLIGA kvinnliga karaktärer bara en historia som på något sätt har med männens utveckling att göra. It's so gross, och det tog ett tag för mig att vilja acceptera det - It did, men jag har insett det nu. Yes, jag älskar fortfarande Doctor Who som serie och det är för att Moffat inte skriver alla avsnitt, likväl som att han inte alltid kommer att jobba med detta, thank god.

WELL what a way to go off topic

Men min poäng var helt enkelt att oavsett hur mycket man har gillat någonting förut - börja tänka kritiskt. Det kommer bara gynna er!

Det finns så mkt jag håller med i tråden nu så jag vet inte var jag ska börja.

Li och Accioron - ni sätter ord på mina tankar!