Rollspel, från olika världar

Cassian såg ner på Jezebel och rodnade vid hans ord och strök honom över kinden "jag klarar mig alltid" sa han vänligt och såg sen på Robin och skrattade "det kändes knappt och jag har råkat ut för värre" sa han vänligt och blev sen allvarlig "du skall nog ha tur att Jezebel inte snittade halsen av dig" sa han allvarligt

Jezebel nickade "jag vet men det är Alexis" sa han bara och ryckte sen på axlarna "jag kan kontrollera mig själv men jag var inte så glad på dig när du slog ner Cassian eller vägrade lyssna" sa han

"Robin skulle kunna slå ner en hel arme!"sade Christoffer entusiastiskt och fäktades med knytnävarna mot Robins handflator.
"I dina drömmar ja."svarade Robin och skrattade åt Christoffer.
"Vad ska vi göra med de tre då? De är säkert ännu argare nu, då jag lyckades komma undan, igen."sade han och brottade ner Christoffer på marken tills han bad om nåd.
"Du ska och lägga dig."sade Robin bestämt, det hade mörknat och klockan var långt över midnatt.

Jezebel såg på Christofer och fnös
"Robin är bara en man inget mer!" sa han lugnt och skakade på huvudet, korkade barn. Han stirrade sedan upp på stjärnorna och funderade "fördelen vi har är att min far fortfarande tror att jag inte förstår och lyder honom" sa han fundersamt och såg på Cassian "tack för att du fick mig att förstå" sa han och fortsatte sen fundera

Cassian log "självklart, det tog dig ett tag men jag är glad att du äntligen har förstått" sa han vänligt och nickade "klarar du av att lura honom då? Eller vill du att vi ska göra det för dig?" frågade Cassian och såg på Robin

"Jag är snart tillbaka!"
Robin knuffade upp Christoffer efter att han själv hade stigit upp. Han himlade med ögonen åt Jezebels kommentar innan han började gå mot slottet med en motvillig Christoffer släpandes efter sig.
"Jag kan gå själv!"sade han och Robin skakade på huvudet.
"Det kan du inte!"skrattade Robin och lade honom över sin axel innan han blev allvarlig. "vem var det som tog dig till skogen?"
"Du skulle inte tro det."svarade Christoffer och bankade med knytnävarna på Robins rygg.
"Jaså? Vem var det?"frågade Robin och lade ner Christoffer vid ingången till slottet. Christoffer svalde och tittade ner i marken.
"Det var...Snape."

Jezebel log mot Cassian "ja men vissa saker är svårt att förstå" sa han roat och såg sen Robin försvinna med pojken men sa inget. Han funderade en stund "nej jag måste göra det själv, jag behöver göra det" sa han och slöt ögonen och kände hur trött han blev

"SNAPE?!"utbrast Robin, fast Snape hatade Robin så skulle han väl aldrig ha gett en elev till tre mördare? "Du ljuger väl inte nu?"
"Nej, absolut inte. Jag skulle aldrig ljuga för dig!"
"MEn varför gjorde han det då?"frågade Robin allvarligt.
"Han gjorde upp en deal med Guy, de skulle inte döda mig. Men han gjorde det för att jag slog till hans son i förra veckan så att han hamnade på sjukhusflygeln och för att hämnas på dig."svarade Christoffer snabbt. Robin hajade till
"Du slog till hans son?"frågade Robin och slog sakta till Christoffer i bakhuvudet med handflatan.
"Ja! Han mobbade mig för mitt koger."svarade Christoffer och slog till Robin. Han himlade med ögonen.
"Du kan inte gå runt och slå folk har jag ju sagt!"
"Men du gör ju det!"
"Men jag är inte du, gå upp och lägg dig. Du får inte slå en enda själ till. Förstår du?"sade han ursinnigt åt Christoffer.
"Jaja, jag lovar."muttrade han och gick in i slottet.

"ja men det hjälper att vara tålmodig" sa Cassian vänligt och strök honom över håret och log sen "jag står vid din sida vad som än händer" sa han vänligt

"jag är glad att du trodde på mig när igen annan gjorde det" sa han leende "jag förstår inte att du orkade" sa han och så på Cassian och log "jag är tacksam för det. Jag hade inte velat att det skulle vara någon annan"