Förändrad värld Lupple & Medi

Hon log svagt och nickade.
"Då gör jag det. Tack så mycket. om det var allt så går jag till mig." Hon log igen och lämnade honom.

Alexander nickade sakta och följde henne med blicken någon minut innan han tog några klunkar av sitt blod.

Natten hade förflutit och morgonen kom. Rhiannon öppnade ögonen och vände sig. Hela kroppen kändes som cement och hon skrek till av ömmande muskler.

Alexander såg upp från sina papper när hon vaknade. "Vad är det?" Undrade han oroligt.

"Jag har ont." Hon såg på honom och torkade sig i pannan och såg sedan bort.
"Är du här? I Rafaels privata rum?"

Alexander såg på henne. "Ja jag har vakat över dig? "Sa Alexander lugnt. Allt som fanns här inne visste han redan allt om gällande Rafael. "Hur har du ont?" Undrade han lugnt. Hennes feber hade gått ned.

"Det känns..." Hon funderade.
"Som kroppen är gjord av cement och det gör baran fruktansvärt ont att röra sig." Hon blickade på honom.
"Är rädd att röra mig eftersom det kommer göra mer ont." Hon slöt ögonen i ren trötthet och svalde tungt.
"Hur är det med Aurora?"

Han log mjukt. " Det kallas träningsvärk. Du blir bara av med den om du rör dig. " Sa han ärligt. Log mindre och suckade tyst. " Bättre men hon är inte frisk." Förklarade han stila.

"Jag tror inte ddet är träningsvärk." Sa hon tyst och hostade.
"Jag har haft det förut och detta är värre." Hon såg sedan på sin arm och såg sedan mot påsen.
"Jag vill ha Rafael."

"Vad sa dem att det var då?" Undrade Alexander. "Han är påväg." Sa han lugnt.