Förändrad värld Lupple & Medi

Gerhard såg mot Rikard och lade huvudet på sned.
"Såå.." Sa han lågt och sträckte på sig.

Alexander avvaktade lite, skulle han ta ut droppet eller inte?
Han klappade på hennes kind försiktigt för att se om han kunde väcka henne.

Rikard såg på honom. "Vad?" undrade han.

Hon vände på huvudet och slog bort hans hand. Öppnade ögonen.
"m?"

"Du hör va hon säger. Ska vi hjälpa?"

"Du måste hålla dig vaken. "Sa han allvarligt.

Rikard såg på honom. "Tror du vår åsyn kommer hjälpa?" Sa han ärligt.

"Jag orkar inte. Jag vill sova." Viskade hon och sjönk sedan ihop.

Han såg på sin kollega.
"Du har haft henne i mer än 50 år. Du måste." Sa han.

Rikard himlade med ögonen men reste sig upp. "Visst visst." Fräste han missnöjt och gick upp till rummet där Rhiannon var och såg på henne. "Du måste." Sa han enkelt, strängt. Hon lyssnade alltid på honom. Det här var ingen medicinsk sak.

Hon öppnade ögonen och såg skrämt ut och satte sig upp. Mödosamt och såg ner.
"Ja doktor Klien. Förlåt mig. Jag ska." Hon flåsade mellan varje ord.

"Allan har skrämt alla sina favoriter med att droppet dödar, hon blir alltid sån här. Han har iscensatt död efter död med ett dropp i armen. "Du vet att detta inte dödar" Sa han och tilltalade henne med hennes patientnummer.

"Jag har haft dropp på kliniken förut men det dödad einte. Jag har haft dropp hos familjen Vinther. Men.." Hon bet ihop.
"ja doktorn." Hon vågade inte se upp och skakade i hela kroppen.

Han såg på henne. "Vad är ditt men, berätta." Beordrade han. Alexander såg ogillade på henne och Rafael iakttog det hela mycket intresserat.