Förändrad värld Lupple & Medi

"Ja jag brukar dricka vatten." Viskade hon och drog upp axlarna. Hans röst fick det att krypa i henne och hon satte händerna för ansiktet. Bilder av kliniken kom för henne och hon kände hjärtat skena iväg.

Alexander såg förvirrat på henne, funderade. "Du har varit ute och jobbat?" Undrade han mjukt. Inte alls på ett otrevligt sätt. Rafael smekte henne sakta över håret, även han orolig.

Hon kved och vred sig.
"Nej snälla rör mig inte." Viskade hon och började gråta.
"Förlåt. Jag ska vara snäll. jag ska inte säga mer. Förlåt. Förlåt."

Rafael såg på henne, helt förvirrad. "Rhiannon. Alexander är inte här för att straffa dig. Han vill ha svar på det han frågar."sa han lugnande och flyttade undan handen från hennes hår.

Hon lugnade ner sig, flyttade undan händerna och blickade på dem med tårar som ran.
"Jag ska vara snäll." Viskade hon och skakade sedan på huvudet.
"Jag vill ha vatten."

Alexander nickade sakta. "Du är redan snäll." Sa han mjukt. Gav henne vatten och la ned en tablett, en vätskeersättning och förklarade vad det skulle göra.

Hon satte sig upp och såg på glaset med skräck. Såg sedan på Rafael innan hon togg glaset. Drack i djupa klunckar och såg sedan ner i det tomma glaset. Hon kände sig så yr.
"Vad..."

"Jag kommer behöva sätta dropp, hon har av någon anledning förlorat för mycket vätska." Sa han till Rafael och Rafael nickade. De andra läkarna hade ju berättat att hon var känslig för solen, hon hade varit ute och ansträngt sig i solen.

Hon ryckte till och hon såg på Rafael. Räckte honom glaset och gav honom en blick.
"Varför pratar ni om mig?"

Rafael tog emot glaset. "För Alexander måste ha mitt tillstånd innan han gör något." Sa han enkelt. "Han kommer behöva ge dig ett dropp." Sa han lugnt.