Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på dem och började gå bakom dem. Såg sig om och kom på att de inte blivit visade.

"Ja den är god har jag hört. Det är två olika. En tomatsoppa med mycket vitlök och smak.
Den andra är en grönsakssoppa med potatis." Theodore log och höll henne.

"Det låter jättegott." Sa hon leendes och lutade sig mot honom och stegade in i rummet. Det var mysigt. På sitt sätt.

Rummet var fönsterlöst och hon gklev in. Rafael satt redan i rummet och hon kände sig genast oroad.
"Ni bor högt över vatten..."

Rafael såg på Rhiannon och log. "Ganska så." sa han lugnt.

"och sett många stormar?" Hon satte sig vid elden och drog upp benen.
"Hur många?"

"Hundratals. Kanske tusentals." Theodore log och satte sig på en stol.
"Men här är vi sällan. Vi behöver inte ta skydd som ni."

Rafael flinade lite. "Jag älskar stormar. Jag brukar vilja vara ute i dem." Log han roat. "Men idag blir vi kvar här, hos er. "Log han.

Aurora stod obeslutsam vid dörren. Vart skulle hon sätta sig? Hon beslutade tillslut att sätta sig på en puff, ganska nära elden men ändå nära Theodore. Liksom lite i mitten. Hon pillade lite med sitt hår.

"Vi kan vara ute nästa storm." Theodore log och smekte Aurora över kinden.
"Om inte ni vill att vi ska vara inne."

Hon lade huvudet på sned.
"Du gillar stormar? Det var något nytt." Hon hörde hur det slog mot huset och hon drog ihop sig.
"Jag gillar inte stormar."

Aurora flyttade sig närmare hans hand när det började smälla. Hon satte händerna över öronen och slöt ögonen. Det lät fruktansvärt.

Rafael såg på Rhiannon och flyttade sig lite närmare. "Du vet inte särskilt mycket om mig. Du har inte känt mig särskilt länge. Jag ser fram emot att du ska lära känna mig." Sa han lugnt.

Han tog henne i famnen och vaggade henne.
"Det brukar inte låta så mycket." Sa han och smekte hennes kind.
"Ska vi göra något?" Han viskade i hennes öra.

Hon ville flytta sig men lät bli och skrek till när hon hörde smällen. Ramlade av stolen och slog i smisen så hennes hand rispades.

Det var fruktansvärt ljud. Det påminde om kalla, mörka källare med gallerdörrar. Hon pressade sig mot hans kropp och nickade sakta. "Läsa." Snyftade hon.

Rafael såg henne ramla av stolen, kände blodet och reste sig snabbt upp. Fick fram första hjälpen-lådan och plockade fram plåster. Han sjönk ned framför henne." Får jag plåstra om dig?" Frågade han ömt.