Förändrad värld Lupple & Medi

"Allans verk. För att se hur hennes kropp reagerade. såklart. Vad trodde du." Han såg på honom.
"Hennes fil försvann hela tiden. För den antagligen aldrig fanns eller så förstördes den. Allan hade den säkert. Hon var hans ögonsten av expriment." Han såg på sin kollega.
"För att vi var där från början för 600 år sedan. Då var hon där. så hon är gammal. ingen vampyr men hon åldras inte."

Rafael nickade sakta. "Jo tack, det har jag redan listat ut. "Sa han stilla och studerade taket. "Men hon måste ju ha åldras någon gång? Hon kom ju inte till er exakt som hon är nu?" Undrade han.

Han skakade på huvudet.
"Hon åldrades extremt långsamt. Så kanske två hundra år så åldrades hon från ett barn till den hon är i dag." Sa han och svalde.
"Hon har en hemsk mensvärk hela tiden."

Rafael nickade sakta. "Vilka språk talar hon?" Undrade han för att sedan le mjukt. "Vi behandlar det, med P-piller. Har blivit bättre." Sa han lugnt.

"Vi har försökt hålla henne till engelska. Men jag antar att hon kan fler? Vem som lärt henne dem vet jag verkligen inte." Gerhard suckade igen.

"Vad exakt har ni lärt henne? "Undrade han.

"Ja vi gav henne historia, mattematik, dans, språk, skrivkurs och mera." Sa han lågt.
"Något ni undrar över.

"Vilken typ av historia?" Undrade han. "Hon ställer mycket underliga frågor ibland." Log han roat.

"Ja det vanliga? Mycket om konst och böcker. Sedan om det hemska med krig eftersom det är viktigt att veta om det dåliga om man ska göra det goda."

Han nickade sakta. "Okej." Sa han stilla, funderade lite. "Vet ni varför hon åldras så långsamt?" Undrade han.