Det femte elevhemmet (PM)

Jag kan vänta hur länge som helst! Fast hörrni, jag kommer radera den här användaren snart, men den jag kommer SJÄLVKLART fortsätta läsa på min nya ♥

Det är lugnt! Den som väntar på något gott...

...väntar alltid för länge

haha skoja bara ^^ men Victoire Weasly,ta den tid du behöver

Här kommer nästa kapitel, ledsen att det har tagit lite tid.

Kap 14

I de fyra ramarna som hängt i uppehållsrummet fanns det nu också personer. När man har växt upp med en häxa till mamma som jag har, så brukar man vara van vid rörliga foton och målningar. Men det var något särskilt med de här fyra som fångade min uppmärksamhet, och det var inte förrän efter en stund som jag lade märket till vad det var. Tre av de fyra personerna i porträtten hade samma märke som jag fäst vid klädnaden. Porträtten föreställde fyra män varav tre stycken såg ut att vara sexton, sjutton, tillräckligt gamla för att gå här på skolan. Plötsligt så kom jag att tänka på vad sorteringshatten sagt den första kvällen. ”… det har bara gått tre elever i Cendoriff och de tre var grundarens söner…”, jo visst var det så han hade sagt. Alla fyra sov, så jag bestämde mig för att kolla lite närmare på dem. Cederic, som jag antog att den äldre mannen var, hade en krage som var lila på insidan och brun på utsidan. Elevhemmets färger. Hans tre söner var klädda i sina cendoriffuniformer. Det var nästan likadana som den jag hade på mig just då med små undantag som hur kragarna var vikta och längden på ärmarna. Det var möjligt att de hade vinteruniformer på sig, eller så var det bara att sådant skilde sig åt från olika tider. Två av killarna hade samma bruna färg på håret som jag hade medan den tredje hade en lite mörkare nyans på sitt. Cendoriff själv hade också en mörk hårfärg nästan så att det såg ut som svart.
Jag skulle precis gå därifrån när den äldre mannen grymtade till och öppnade sina ögon. Jag stirrade på honom i någon sekund och funderade på om jag skulle smyga iväg eller inte. Precis när jag hade bestämt mig för att göra det så verkade han lägga märke till mig.
”Vem är du?” frågade han. Jag blev lite besvärad och hoppades att jag inte skulle behöva ha samma samtal som jag haft med vad jag gissade var hans fru tidigare den dagen.
”Jag heter Erika.”
”Jaså Erika, kan du berätta för mig var vi är någonstans?” frågade han mig. Jag måste ha sett näst intill stum ut för istället för att vänta på ett svar så började han prata igen.
”Ursäkta mig, jag har ju alldeles glömt bort att presentera mig själv. Jag är Cederic Cendoriff och grundare för elevhemmet med samma namn.” På något vis så påminde han mig mycket om professor Dumbledore. Det kanske var den lugna tonen i rösten eller kanske helt enkelt sättet han pratade på. Det kändes helt naturligt att Hagrid, Myrtle och jag skulle vara som han. Myrtle hade i och för sig lite mindre av egenskaperna man skulle ha i elevhemmet, men jag antog att det var något hon förlorat under både sina år som mobbningsoffer och de hon varit spöke.
”Vi är i Cendoriffs uppehållsrum”, sa jag med en lite smått darrig röst.
”Jag känner då inte igen mig här”, sa han medan han tittade sig omkring i rummet. ”Är det nytt?” Jag hade inte tänkte på det innan men det måste ju finnas ett uppehållsrum. Det de använde för drygt 900 år sedan. Jag upptäckte sent att jag höll på att bli försenad och precis som dagen innan så fick jag springa ner till lektionen.

Jag hade förvandlingskonst tillsammans med Hufflepuff och Ravenclaw idag igen och enligt mig själv så hade lektionen gått minst lika bra som igår.

Efter skoldagens slut så bestämde jag mig för att leta upp spökena igen för att kunna få information till min redovisning i trolldomshistoria. När jag väl var framme på tredje våningen kom jag på att jag glömt en ganska viktig detalj. Det fanns ingen dörr till spökenas rum. Istället för att vänta utanför så gick jag tillbaka till uppehållsrummet och slog mig ner i soffan. Jag hade suttit där i en knapp minut när en plötslig tanke slog mig. Jag vände snabbt på huvudet för att se om jag hade rätt. Och mycket riktigt. På väggen satt det fyra sovande porträtt. Jag gick fram till det största porträttet och började knacka på ramen.
”Hallå! Mr Cendoriff vakna. Jag skulle vilja prata med er om en sak.”

Så vad tycker ni? Skulle gärna vilja ha hjälp med idéer och liknande, det är bara att skicka en uggla.
I följande kapitel kommer det att handla om Cendoriffs historia, utagningarna och så kommer Erika blandas in i ett mysterium.
Så sluta inte läsa...

Jo, ett stort tack till Lills som hjälpte mig lite med kapitlet. Utan henne hade det tagit mycket längre tid.

Jätte Bra!♥

Åh, ja hjälpte int till så mycket! Det är DU som skriver såå bra!

Kanske det, men utan dig så hade det tagit VÄLDIGT lång tid!

Nej... Men nu vil jag inte börja spamma så jag kmr inte att "säga emot"!xD

Jättebra!!
Bra att du dock lite hjälp av Lills

Jepp. Jag tycker att ni båda (Lills och Victoire Weasly) skriver jättebra!

De samarbetar bra iallafall