En ung kärlek

Tack så jätte mycket Ginny!

Håller med Ni kan kanske skriva lite längre, för jag blir så förvirrad när ni skriver lite hit och dit Men annars verkar den bra

Spelar ingen roll att de är korta... Det finns faktiskt en bra sak med det;
1. Man behöver inte vänta så länge på ett nytt kapitel.
2. Det blir bara mer och mer spännande...

Alla behöver inte hålla med mig, ville bara säga det.... ♥

Marcus och Céline gick sedan till Tre Kvastar, det hade börjat snöa ute så dom fick små springa den sista biten. När dom öppnade dörren hörde dom ett lätt pling-ljud. Dom satte sig vid en av dom slitna borden.
På ungefär tre minuter hade Marcus hälsat på ungefär tio personer han kände, vilket var väldigt ohyggligt mot Céline. Men tillslut när det inte kom några fler så ropade Marcus på Rosmerta som tog deras beställning. Marcus njöt av sin honungsöl, det smakade sött. Som honung. När dom hade druckit klart så gick dom ivrigt till Godisbaronen.

Vi gick intill godisbaronen, jag ville inte ha så mycket. Så jag följde med Marcus när han köpte sitt...
Efter ungefär en kvart var vi klara där.
"Vart vill du gå nu?" Frågade jag och log mot honom.




(Jag vet att det är världens kortaste kapitel, och att det kan missuppfattas som roll, men jag hinner inte med mer ljust nu... Förlåt mig så hemskt mycket!)

Jag tycker inte att det gör något att det är kort, det är ända jättebra!!!!!!!!!!!

"Vi kan gå till kafét där borta" sa Marcus och pekade på en liten byggnad. Dom bestämde sig för att ta en fika där, och på vägen såg Marcus Natalie. Som tur var såg inte Natalie dom.

Céline:
Vi gick in på cafét, jag såg att Marcus tittade åt ena hållet, och tittade också dit.
Och gissa vem som satt där!?
Natalie! NATALIE! Men slytherins quiddich lagkapten...!
Jag snubblade nästan på mina egna fötter.
Inte visste jag att Natalie brukade gå ut med honom! Men sedan tänkte jag om... Det var ju precis lika illa av henne att gå ut med honom som det var för Marcus att gå ut med mig.
"Marcus, kan vi inte gå någon annanstans?" Sa jag, och hoppades att han inte skulle höra att jag verkligen ville gå någon annanstans.
Jag tittade på mitt armbandsur.
"Klockan är redan fyra..." Sa jag
Han log lite mot mig och nickade sedan stelt.
Vi gick snabbt ut ur det lilla cafét.
Sedan gick vi i stället in i ett lite mindre café, vi satte oss vid ett av borden.


(Lite längre än vanligt, men nu hinner jag inte mer ljust nu. Tack för att ni tog er tid att läsa! ♥ )

Två jättebraiga kapitel!

Tack så jätte mycket! Love you!