Cornelia Mc'Lean [SV][PG]

oj sorry glömde skriva mer, hann inte med eftersom jag hade massa läxor xD men nu kommer väl lite mer snart, jag måste dra till skolan nu!

okiiii
kan du skriva nu?

okey... länge sen jag skrev,, men jag kanske skriver senare, har massa läxor och sånt och är jättetrött, så vi får se om det kommer mer idag

hoppas hoppas...

Nu kommer det äntligen mer! har vart stressigt i skolan, och så är jag upptagen på typ måndag, tisdag, torsdag, lördag och söndag'ar!
Men nu kommer det mer!



KAPITEL 15 Jag Såg Henne, Sir
Och den här gången var det Sirius som kom springandes från en lektion till mig. Den här gången var det han som kramade mig. och han som kysste mig.
Jag kollade med tårfyllda ögon på Sirius.
- Jag pratade med henne, var det enda jag fick fram.
- Mad vem Cornelia? Med vem? Sa Sirius lågt.
Jag kollade ner och såg att jag hade bandage runt min hand. Varför visste jag inte.
- Vad hände? Sa jag efter en stund.
- D-du svimmade, jag vet inte varför. Men Dumbledore vill prata med dig, snarast möjligt. Det är viktigt, sa han.
Jag reste mig upp och såg att Sirius fortfarande hade ett sår över ansiktet, och så hade han bandage lite här och var.
- Hur länge?
- Fyra dagar, som förra gången.
Jag gav honom en snabb kyss och sedan gick jag.
- Cornelia? Ropade Sirius när jag skulle svänga.
- Ja… Vad är det?
- Löseordet är ”Citronkola”, sa Sirius och log lite.
- Tack, sa jag och log tillbaka.
- Citronkola, sa jag och örnen började snurra och förvandlades till en spiraltrappa.
Jag gick upp och knackade två gånger på dörren. Dörren öppnades och jag klev blygt in.
- Vad trevligt att du kunde komma, sa Dumbledore. Sätt er ner.
Jag satte mig ner och kollade blygt ner i knät.
- J-jag såg henne, sir. Jag såg Michaela, nästan viskade jag fram.
- Jag vet, men vad jag undrar är vad hon sade till dig. Nå vad sade hon?
- Hon… Hon frågade vem jag var, och sen sa hon att jag skulle släppa min trollstav. Och sen om hennes halsband.
- Vad sa hon om halsbandet?!
- H-hon sa att den hade gjort sitt, s-så hon hade öppnat det. Men sir, varför händer det här mig? sa jag och brast ut i gråt.
- - Såja, såja, ta det lugnt. Om du förklarar hur det såg ut där du var, så kan vi kanske hämta din syster. Hon kan också få börja på Hogwarts. Vill du det?
Jag nickade snabbt.
- Cornelia?
- Aa?
- Kan du berätta vad som hände i skogen, den natten, när de dog.
- Sir? Hur visste du?
- Berätta.
Vad skulle jag säga, hur kunde han veta allt?!
- V-vi blev jagade av dödsätare, och jag och Michaela sprang iväg, och, och…
- Jag vill bara veta hur du fick ärret. Du behöver inte berätta allt.
Jag kände hur jag pustade ut.
- O-okej. En dödsätare kom ikapp oss och tänkte, tänkte döda Michaela, så jag ställde mig framför henne, med handen framför ansiktet.
- Okej, tack för att du vill berätta om det, men kan du berätta hur det såg ut där du såg henne? Michaela?
Jag nickade och började berätta, allt, minsta detalj. Jag ville så gärna att de skulle hitta henne.
- Tack, Cornelia.
Jag nickade lite svagt som svar och bet mig i läppen. Sen kunde jag inte hejda mig. tårarna bara forsade ner för mina kinder.
- Cornelia, du får gå nu. Men kom tillbaka när du är redo.
jag reste mig upp och gick sakta därifrån. När du var redo? Vad menade han med det?
när jag kom ut stod Sirius, Remus, Peter, James och Lily där. Men de blev lite chockade när de såg mig gråta.
- Cornelia vad hände? Frågade Sirius och sprang fram till mig.
Jag kramade honom, länge. Jag stod bara där, med huvudet mot hans bröst och armarna runt honom. Vi stod så ett bra tag, sedan gick vi tillsammans med de andra till uppehållsrummet.
Jag och Sirius satt i en soffa, och de andra i en annan soffa. Jag låg med huvudet i Sirius knä, och grät fortfarande lite.
-----------------------------------

Mera!! ♥

jätte bra ! det ska bli spännande och se om dem hittar henne!
meer!♥

kanske inte kommer mer på ett tag nu, sorry men jag skriver mera efter ett tag iallafall

Okejj!♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeer