Bakom min fasad [SV]

Aww! Jättebra! Har läst hela idag, just, för en stund sen. Ska absolut bevaka denna, avgudar den och dig, eftersom du är så bra på att skriva.
Hoppas på mera snarast.

Min söta älskade sötapa jag måste bara säga att den äger och Jag saaaaknar dej snygging, längtar till du och din family pallrar era arslen hit up :*

Åh, det är jättejättebra! :3
Jag sa att den skulle vara bra! 8D

Tack för alla fina kommentarer, ni gör verkligen mina tråkiga gråa dagar! Och mimmijoh; jag saknar dig som crazy! Imorgon börjar jag packa, och jag hoppas innerligt för din skull att när jag kommer så kan du kasta med mig, för åh så pinsamt det lär bli att kasta med alla som är asbra!

Anyways, om mindre än tjugo minuter beger jag mig in till stan och biografen för att se 'THE EPIC END', och jag lovar och svär, att jag ska skriva och ladda upp ett kapitel imorgon, om jag inte har fått ett mental-breakdown över att ha sett Sev försvinna. Antar att det är fler än jag som ska se den på bio, så ja. Let's have en tyst minut för alla som har dött under alla dessa år med Harry när ni sitter där i biosalongen, I know I'll have!

Nu ska du ladda upp ett kapitel. :3

Kapitel åtta coming up! Hoppas det inte är alldeles för kort, haha! Angående filmen igår.. Besviken är jag, tyvärr

Jag insåg snabbt att jag kunde packa min koffert och åka till London redan inatt. Jag tvivlar på att någon kommer märka att jag är borta, så jag skyndade mig upp i mitt rum och slängde ner alla mina kläder och skolklädnader i min koffert. Att bo på Läckande Kitteln i någon dag innan jag äntligen får återvända till Hogwarts lockade, det stället har jag alltid tyckt om.

Anledningen till att ingen skulle märka att jag var borta är att det oftast bara är jag som är hemma om dagarna. Jag har faktiskt ingen aning om vad mina föräldrar sysslar med på dagarna.. Visst, de har jobb, men inte ända in på natten väl?

Precis, jag är förvånad över att dom inte flyttat ut än och lämnat mig här hemma. Om inte jag hade hört dom komma hem om nätterna skulle jag tro att jag bodde ensam. Ibland när Voldemort ska komma är dom helt plötsligt hemma i typ en månad, varför vet jag inte.

Mamma brukar ändå försöka vara hemma ofta, och när hon är det brukar vi ibland sitta och prata, och ännu oftare brukade vi göra det när jag var mindre. Hon brukade komma in i mitt rum på kvällen när jag skulle sova och prata med mig tills jag somnade. Ibland kan jag vakna av att hon står i dörrkarmen och tittar på mig.

Jag fattar inte att jag tänker göra det här, jag fattar det inte. Vad har hänt med mig på sista tiden? Det är som att den första tanken jag får, genomför jag. Ingen tvekan, bara pang på! Hade det här varit förra året hade jag inte ens klarat av att prata med Voldemort, nu har jag gett mig in i ett spel på förmodligen liv och död. Lite stolt är jag faktiskt att jag vågat mig in i det här!

"Draco, vad tänker du på?" hör jag en röst bakom mig. Inte arg, inte ledsen, utan fundersam lät hon. Mamma.
"Är du hemma redan?" frågade jag chockat, hon brukar ju inte komma hem såhär tidigt? Hon suckade lätt och log roat mot mig.
"Lilla vännen, det är mitt i natten, jag kom just hem."
"Va?! Skojar du med mig?" utropade jag chockerat, hade jag suttit här på golvet vid min koffert och tänkt så länge?
"Nej, det gör jag inte." hon tittade på mig, sedan förflyttades hennes blick mot min koffert "du tänker åka inatt va? Du behöver inte ljuga, jag ser det på dig." det var mer ett konstaterande än en fråga. Jag mötte försiktigt hennes blick och såg att hennes ögon var tårfyllda. Jag fick omedlebart oerhört dåligt samvete, ska jag bara lämna henne eller?
"Jag... Jag kan verkligen inte stanna, jag är ledsen, men jag kan inte.." mumlade jag och ställde mig upp. Jag måste härifrån, och det var fort. Jag tog tag i kofferten och gick ut ur rummet, men blev hindrad av mamma.
"Draco, jag följer dig dit. Hur hade du tänkt ta dig dit ens?" frågade hon med ett snett leende. Hon höll fram handen mot mig, och jag tog den.

Det här är den bästa fanfictionen jag läst på mugglarportalen. du är så sjukt duktig på att skriva och skriver intressant. Jag brukar inte tycka om att läsa, men det här har jag nu sträckläst och älskade det!

Nu kan jag bara inte vänta på mer!

Åh, tack! Jag gör mitt bästa och hoppas bara att folk gillar det!

Åh! 8D

Åh, jättebra. Jag längtar tills nästa kapitel som faen, haha. xD

Btw så är jag också lite besviken på filmen, tyvärr. Hatar att jag är det men... så är det.

But screw that, din fanfiction får en att tänka på annat och bli glad igen. :'D mwaha xd