The cold in our bodies [PRS]

Hon följde Olivia och plockade på sig tvätt och nickade sedan. Jo det verkade som han hade varit väldigt nära Greven. Sedan nickade hon igen.
"Då får jag ta en liten korg då. Jag vill helst... inte dricka av vinet. Det smakar inte alls gott." Hon såg nu oroad ut igen innan hon såg sig om.

"Ta med dig vatten eller öl.", förklarade Olivia. "Så att du släcker törsten." Hon torkade sina blöta händer på förklädet.
"Och ät din frukost nu, så att du orkar med färden. Vem vet hur länge du blir borta?" Hon ryckte på axlarna. "Kom, jag har kokat jordgubbssaft, den blev jättegod!" Olivia gick före Alice till köket och började stöka fram för att göra frukost åt Alice.

"Du är så snäll. Vatten är nog det bästa att ta med sig..." Sa hon och nickade.
"Det låter så bra. Jag äter gärna lite gröt om det finns." Hon började att äta och såg sedan mot sina händer.
"Hur kan man läsa klockan= Jag kan inte det..."

Olivia började nynna på en melodi medan hon gjorde i ordning gröten åt Alice. Såg nöjd ut när Alice smakade på den. Den gick att äta iallafall. Hon hällde upp ett glas saft åt henne med och ett glas till sig själv. Det var skönt att få sitta ner ett slag.
"Klockan?" Olivia gav ifrån sig ett litet skratt. "Det är enkelt!" Hon nickade mot fönstret, de smala öppningar de hade på väggarna för dagsljuset. "Du ser om det är ljust ute; det betyder att då jobbar du. Och om det är mörkt.. då är det kväll och middagstid och då kan du vila dig." Hon fnittrade. "Jag kan inte heller klockan. Jag har aldrig lärt mig.", erkände hon.
"Men på tal om klockan, så är det nog dags för dig att gå upp igen, om du ska iväg med greven. Ät klart först, det hinner du."

Hon tog emot skålen och började att äta. Lite fundersamt började hon syna Olivia. Hon verkade alltid så glad och trevlig. Men Alice nickade bara innan hon åt upp det sista. Hon var inte alls på humör att följa med. Skulle Rion med? Då skulle det bli obekvämt.
"Då går jag då..." Hon reste sig och gick mot trappan.

(Har hon bandet runt magen??)

(Ja, tänkte väl att hon tog på sig det med när hon bytte om)

"Ja, gör så. Lycka till. Vi ses senare!" Olivia reste sig upp och borstade bort smuts från sina händer på förklädet igen.
När de precis avslutat måltiden så hördes ljudet av dörren från övervåningen som öppnades. Nerför trapporna kom Edgar. Han sa ingenting. Utan tittade rakt på Alice. Han stannade vid trappans slut. Olivia förstod vinken och gick fram till Alice. "Han leder dig till dit du ska.", viskade hon åt Alice. "Var stark, Alice. Det här kommer att gå bra.", tillade hon och klappade Alices rygg.
Edgar tittade från Olivia till Alice. Han såg lika trött ut som vanligt. Men blicken var skarp.
Det var kanske hans åldrande som gjorde att han hade sådan otäck uppsyn. Edgar var en äldre man med inget hår på hjässan, men gråa strån som gick som en krans runt bakhuvudet. Ögonbrynen var gråa av ålderdom och ögonen djupa i huvudet. Han var rödlätt om näsan. Han hade rakat skägg iallafall, så någon gång verkade han ta hand om sitt yttre. Han stod inte helt rakt, utan en aning krokigt. Han skulle sett längre ut om han rätade på sig.
Edgar var klädd i vackra tjänstemannakläder. En tjusig betjänt med guldkant på kläderna och händerna täckta i vita handskar.
Edgar vände sig om för att gå uppför trapporna tillbaka. Han nästan släpade på stegen.

Hon log mjukt mot Olivia men när hon såg Edgar stannade hon upp. Lika obehaglig som dagen innan om inte mer. Igår hade han varit kall men i dag var han så tyst.
"Tack. Vi syns senare." Hon hade sin korg med sig och hon gick tyst efter Edgar och kände sitt hjärta slå så hårt i bröstkorgen att hon trodde att hon skulle svimma. Men så tog hon några djupa andetag innan hon nickade.
Det här skulle gå bra.
Försiktigt följde hon efter Edgar och deras steg ekade i trappan.










+

Edgar ledde henne ut till entréhallen. Där stod portarna till slottet vidöppna. Utanför ingången stod en vagn parkerad. Hästarna frustade otåligt och slängde med huvudena så att manen for i vinden.
I vagnen satt Leo och Rion. När Rion fick syn på Alice stack han ut huvudet ur fönsteröppningen och log ett charmigt leende åt hennes håll. "Godbiten!", utbrast han. "Kom hit, jag har något åt dig!" Han skrattade och vinkade åt Alice.
Ivan gick framför öppningen. Han tittade rakt på Alice. "Du sitter med kusken.", förklarade han.
Rion skrattade. "Må vara så, men först har jag en present till dig.", sa han och såg från Ivans bakhuvud till Alice.
Ivan vred på huvudet och såg ogillande mot den rödhåriga vampyren. "Låt mig roas lite, Ivan. Vem vet hur länge vi blir borta? Jag måste få ta vara på tiden."
Ivan teg, men muttrade något och klev istället in i vagnen, men lämnade dörren öppen. Rion klev ut med något i sin hand. "Blunda. Det är en överraskning!"

Hon följde Edgar ut och såg på Ivan. Hon såg vagnen och ville gå fram till hästarna, lugna dem men visste att det inte var klokt. Hennes leende försvann när hon såg Rion. Godbiten? Det högg till i henne men Ivan kom till hennes räddning.
"Självklart mästare." Hon log lättat. Nu skulle hon inte behöva sitta vid Rion eller känna deras tunga parfym. Hon gick mot vagnen men stannade återigen.
"Present? Nej du behöver inte..." Hon höll upp sina händer och skakade på huvudet.
"Låt oss bara åka sir."

"Kalla inte Ivan för mästare, han föredrar sir eller milord.", sa Rion med sänkt röst åt Alice.
Men när hon sedan höll ut händerna log han roat och placerade ett pärlhalsband i hennes handflata. Precis så att hans fingertoppar nuddade hennes händer. "Nu kan du titta! Ta-da!" Rion klappade händerna av glädje.