Strange Christmas (JULKALENDER)
Forum > Kreativitet > Strange Christmas (JULKALENDER)
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Annie Lupin
Elev 
|
Superkort kapitel...
December 8: Hemliga krafter och roliga youtubeklipp «Vet du inte vart vi är? VET DU INTE VART VI ÄR?» skrek Noah panikslaget. «Ta det lu...» «DU SÄGER ATT JAG SKA TA DET LUGNT NÄR JAG INTE VART VART VI ÄR? JAG VET INTE VARFÖR JAG GICK MED PÅ DET HÄR! JULEN ÄR ÄNDÅ INTE VIKTIGT!» skrek han ilsket och gjorde misstaget i att putta henne. Eira puttade tillbaka och han flög flera meter innan han landade i snön. Han stirrade chockat på henne och hon såg också förvånad ut. Hur i all världen lyckades hon med det? «FEEL MY FORCE!» skrek hon och sträckte ut händerna som om hon hoppades på att få någon slags låga. Tur nog så kom det inte något från Eiras händer och man såg besvikelsen i hennes ansikte men Noah tyckte det var bra för det skulle bli kaos om Eira hade fler krafter. Han ställde sig upp och började gå mot henne och när han var tillräckligt nära så lyfte Eira upp honom med en hand som om han vore en fjäder. «JAG ÄR ASSTARK! JAG ÄR ASCOOL! INGEN KAN KLÅ MIG! FÖR DÅ RÅKAR NI PÅ STRYK!» skrek hon och gick runt med honom. «EIRA, SLÄPP MIG!» skrek han och försökte vrida sig loss från hennes grepp men hon var för stark. Efter att hon skröt färdigt så släppte hon ner honom i snön. «Gör aldrig om det igen!» Hon skrattade bara och efter att ha känt sig löjlig ett tag så föll han in i skrattet. Det kändes som om någon hade slagit honom i huvudet helt plötsligt och innan han ens hann säga “Aj” så blev allt svart. Grin da Gah Grigah satt i sin tron på stora torget. Nissarna började samlas framför honom och när klockan blev exakt 15.00 så böjde de sig på knä och ropade: «Vår herre! Vi svär tro på att aldrig förråda dig. LÄNGE LEVE ONDSKA!» De såg osäkra ut om de skulle resa sig eller inte vilket han gillade. Kanske så skulle han låta de ligga kvar där hela dagen. Han såg en nisse väldigt nära honom så han ställde sig upp och gick mot den. «Hämta en mobiltelefon, kakor och mjöl till mig.» Nissen ställde sig genast upp och skyndade sig därifrån. Fler och fler nissar ställde sig upp och kollade lite skrämt på honom. «SA JAG ATT NI SKULLE RESA ER UPP?» vrålade han och de flög genast ner till marken igen. Grigah gick tillbaka till sin tron och väntade på nissen. Tillslut så hade den kommit tillbaka och gett honom hans mobil, kakor och mjölk och gick tillbaka till sin plats. Han kollade på roliga youtube klipp när folk skadade sig och skrattade högt när någon råkade ramla från en trappa. «Hfm...» harklade någon sig bredvid honom och han skulle just skrika åt personen när han såg att det var Dramaninjan. «Vad vill du?» frågade Grigah rakt på sak och hon nickade innan hon svara. «Jag tror jag vet vart nissen och människan är. De är redan här.» 8 dec, 2017 07:37 |
|
Annabeth the Chaser
Elev 
|
Bra!
 
8 dec, 2017 08:14 |
|
Velleity
Elev 
|
Jättebra!
 
8 dec, 2017 08:18 |
Borttagen
|
Superbra!
8 dec, 2017 16:00 |
|
Borttagen
|
Braa!
8 dec, 2017 17:14 |
|
catradora
Elev 
|
Bra!
9 dec, 2017 09:06 |
|
LunaLovegood123
Elev 
|
Kapitel 9: Mystiska fotografier
Eira såg på Noah som plötsligt föll ihop. « Jaha Tant Noah, är det här ett slags skämt?» hon såg irriterat på den livlösa kroppen, « fan, vi har inte tid med det här. Rise and shine!» hon sparkade honom på hans smalben men fick ingen reaktion. Hon såg sig omkring men såg ingenting som skulle kunnat välta omkull honom. Men det var tomt, bara snö överallt. De var långt ifrån den populära och bebodda Nordpolen, iförsig var det det hon bett om. Men nu, efteråt kändes det mest bara konstigt, Eira hade alltid varit van vid kaoset inuti staden. Aldrig kommit längre än till Snöfall, men det var inte viktigt. Hade inte någon nämnt något om en outcast utanför alla andra, Flingan eller något? Hade de tur skulle de kunna ta sig dit utan att tomten hinner känna deras närvaro. Om han inte redan har gjort det. Tack och lov för min kraft, tänkte hon och slängde upp Noah över sin axel och började vandra bortåt den oändliga snön. Rudolf och Comet gick bredvid dem och gnällde otåligt så där som bara renar kan. « Oh jag är så ledsen,» utbrast hon och skyndade sig att få loss dem från lådan som börjat lukta riktigt illa efter spyan. Hon kunde förstå varför de velat bli fria. « Har ni något slags band med dem andra renarna? Eller brukar ni förvandlas också för jag vill inte ha några renar som helt plötsligt blir onda och säljer oss till er chef,» de höjde sina huvud som om de nickat. Det fick väl räcka som svar. ~Tidshopp I horisonten syntes en liten stuga med en rykande skorsten, den såg väldigt mysig och hemtrevlig ut som om personen som bodde där inte brytt sig något om all skit som pågick inne i staden. « Jag antar att vi är framme,» Noah var fortfarande avsvimmad och Eira började bli trött på att bära honom. Han spelar säkert så att jag ska få lida, tänkte hon medans hon slängde honom på marken. Om han är avsvimmad kommer han ju inte att känna något, dessutom är det rätt åt honom. Eira kollade på dörren. Flingan Mas, nå Flingan, jag hoppas du kan hjälpa oss, hon knackade hårt på dörren och väntade. Det hörde fotsteg inifrån, det var ett bra tecken visst? Dörren öppnades och en nisse i medelåldern stod där, Eira vågade inte ens gissa åldern. « Vem är du?» sa kvinnan och sneglar misstänksamt på Eira, renarna och den avsvimmade Noah. « Jag är Ei...» började hon men avbröt sig sedan, om de var efterlysta var det kanske inte så bra att säga deras namn. « jag är Sara och det här är min bror Isak, och våra renar heter,» men kvinnan avbröt henne. « Jag vet redan vad renarna heter och vem den tillhör. Frågan är varför har ni dem?» frågade hon hårt. « Lång historia, jag kan berätta den om vi får komma in,» svarade Eira. « Jag hoppas verkligen att det är värt det, jag är Flingan,» Eira var frestad att säga att hon redan visste det men lät bli. Efter att de kommit in i stugan gick Flingan raka vägen ut i köket och lämnade Eira och Noah själva i vardagsrummet. Eira la ner Noah på soffan och gick sedan runt och såg sig omkring. Det var sparsamt möblerat men istället fanns där böcker och fotografier. Ett foto fick det att kännas som någon hällt en hink med iskallt vatten över henne. Hon kände igen den personen, det var hon själv, tomten, Flingan och samma nisse som gett henne uppdraget men varför hade Flingan det fotot stående i vardagsrummet? Ett annat foto föreställde tomten men han såg yngre ut, gladare, friskare. Det var tydligt att han inte var sjuk under den tidpunkten. Nästan alla fotografier verkade föreställa tomten och på vissa bilder kikade Flingan in. « Beundrar du mina bilder Sara?» Flingan hade kommit tillbaka med en bricka med rykande muggar ståendes ovanpå. Doften av varm choklad fyllde rummet och fick det att vattnas i munnen. « Ja, de är väldigt fina men varför är jag med på en av dem?» frågade hon medans hon sörplade på sin choklad, Flingan hade lagt ner krossade polkagrisar också. Det var gott och värmen sprids genom kroppen som när en vulkan får utbrott och lavan rinner längst med dess berg och ut i världen. « Är du?» frågade hon och lät förvånad. Eira tog ner fotot och visade bilden som fångat hennes uppmärksamhet. Flingans ansikte var omöjligt att läsa. « Jag har aldrig sett det fotot förut,» men det hördes tvekan och en liten lögn i sättet hon sa det på, lite slingrande nästan ormlikt. « Varför har du så många foton på Tomten?» frågade hon nyfiket även om hon fortfarande ville veta varför hon var med på ett. « Får man inte ha några bilder på sitt ex?» SITT EX?!, skrek Eira inombords, Tomten hade aldrig varit ihop med någon annan än Tomtemor, så har det alltid varit och kommer alltid vara. « Vänta? Tomtemor då?» yttligare en sak på hemsklistan, hemska lögner. « Den lögnande och bräckande kossan? Det är hon som är anledningen till varför Grigah blev sjuk redan från början. Tack vare den där hemska och sliskiga risgrynsgröten hon gör åt honom.» Men det stämde väl inte? Det var ju en sjukdom som gjort honom galen och ond « Sjukdomen då?» frågade Eira « Den har han alltid haft men gröten hjälpte den att eldas så att säga» förklarade Flingan « Så tomtemors gröt är farlig även för oss nissar?» « För dig ja men för din såkallade bror är den dödshotade. En droppe av den i hans munnen och han förvandlas till en av tomtens ninjatomtar» hon såg på Noah som rörde oroligt på sig. Han kanske äntligen vaknar tänkte Eira hoppfullt. « Ninjatomtar?» « Menar du att ni blev skickade på uppdraget utan att veta vad Ninjatomtar är?» Eira nickade « De är som Lost Boys fast Lost Childs mer fast mycket värre» « Så Isak kan bli en av dem?» « Ja, han är en människa och du är en nisse. Troligen så är ni utvalda av nisserådet. Det är ingen ära ska ni veta. De ger fel hjälp. Det är Tomtemor ni måste döda. Men nog om det. Varför svimmade din bror eller vän av?» den som visste det « Vi hade stigit av min släde, när han plötsligt föll ihop som någon slagit honom hårt i ryggen.» Flingan suckade och tog en klunk av chokladen. « Dramaninjan, tomtens högra hand. Hon har en magi som gör att hon kan förnimma människor och få dem att svimma. De brukar vakna efter några timmar. Se han vaknar» Mycket riktigt, Noah hade äntligen slagit upp ögonen och såg sig förvirrat omkring « Eira, vad hände? Var är vi?» 9 dec, 2017 16:21 |
|
Ella01
Elev 
|
Wow ♥3
✩✩✩ 9 dec, 2017 16:30 |
|
Velleity
Elev
|
Jättebra!
9 dec, 2017 18:10 |
|
Annie Lupin
Elev
|
Jag och Emma tänker lägga ned Julkalendern. Mest för att vi har en massa läxor och prov och det stressar oss att skriva julkalendern. Sedan så har vi tappat skrivarlusten så det är därför vi skrivit rätt så korta kapitlar
Ni har varit underbara läsare och det tackar vi för! Ledsen för att vi slutar skriva på den här... 9 dec, 2017 20:40 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen