Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

Att hon skriver bättre en henne xD

Såklart! För jag tänker att någon borde vara homosexuell

Ja lös Riordans böcker dör har de SOLANGELO!!!

Fast Dumbledore var kär i grindelwald

Ja men det stod inte i boken J.K Rowling så det...

Ja

Angående kommentarerna. Om Rowling kunde bekräfta att Voldemort hade en dotter så tror jag hon kan acceptera Drarry och Scorbus x)
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 23.

Scorpius perspektiv

"Mamma och pappa ska skiljas", sa Albus.
"Va? Är det sant?" Albus nickade.
"Vi fick ett brev från pappa. Han skrev att saker och ting inte riktigt var som dom ska. Och att det är bäst om..." Han tog ett djupt andetag. "Om vi inte kom hem under jullovet." Scorpius visste inte vad han skulle säga.
"Hur ska du göra då?"
"Stanna här antar jag. Jag har väl inget annat val." Scorpius tog hans hand.
"Då stannar jag här med dig."
"Din pappa då?"
"Jag skickar en uggla. Om jag skriver att du mår dåligt och behöver sällskap så kommer han förstå." Albus kramade om honom hårt som ett tack.
"Då får vi fira jul ihop", sa Albus när dom hade släppt taget om kramen. "Bara du och jag. Och James och Lily förstås."

Albus perspektiv

Dagarna gick och julen närmade sig mer och mer. Albus och Scorpius satt i stora salen som nästan var tom. Dom flesta, som skulle åka hem under lovet, var antagligen och packade. James och Lily kom och satte sig mittemot dom.
"Är du fortfarande arg?" sa James till Albus.
"Det kan du ge dig fan på", svarade han.
"Du kan väl vara lite positiv?" sa James.
"För vad? Att pappa har blivit så hjärtlös att han inte vill ha oss hemma i jul?"
"Angående det", började Lily men Albus avbröt henne.
"Men det spelar ingen roll. Jag tänker inte ha med honom att göra. Jag tänker vara här med er och bara skita i allt annat och ha en riktigt jävla god jul."
"Albus!" sa James irriterat. "Lyssna på oss nu. Vi fick ett brev från mamma. Hon bor hos mormor och morfar för tillfället. Hon erbjöd att vi kunde vara där under lovet." Albus och Scorpius tittade på varandra och sen på dom igen.
"Vi har redan skrivit in att vi ska stanna här", sa Albus. "Men hälsa från mig."

"Lily. Din kille", sa Scorpius. Albus tittade upp och fick syn på Isac. Lily reste sig upp och gick fram till honom. Albus suckade.
"Jag gillar honom fortfarande inte", sa han.
"Känner du honom?" sa James.
"Nej, men min kompis Bianca har berättat om honom. Han sårade henne en gång." Alla tre tittade på dom och såg hur dom pussades och log mot varandra.
"Jag tycker han verkar trevlig", sa James. "Det har han iallafall varit dom gångerna jag träffat honom."
"Ursäkta mig en stund", sa Albus och reste sig upp. Han gick med bestämda steg fram till Isac.
"Du får jag prata med dig en stund?" sa han till honom. "Om du ursäktar oss, Lily."

Han drog med sig honom till närmsta tomma klassrum dom kunde hitta. Han satte ner Isac vid en bänk och Albus satte sig på bänken och tittade på honom.
"Så du gillar min lillasyster, inte sant?"
"Ja", sa Isac som om han inte visste vad som pågick. "Vadå då?"
"Lyssna på mig nu. Jag har känt henne hela livet. Lily är en glad och positiv tjej som är full av energi. Hon gillar fina överraskningar och avskyr dejter när endast killen betalar. Blir hon ledsen betyder det att något riktigt illa har hänt." Han närmade sig honom mer. "Om du sårar henne får du med mig att göra."
"Ursäkta, men jag har aldrig varit den typen som sårar", sa Isac.
"Du sårade Bianca", påminde Albus. Det tog ett tag tills Isac svarade.
"Hör på. Jag vet inte vad hon har berättat för dig, men vad det än är så har det skett ett missförstånd."
"Hur då menar du?"
"För det första så har jag aldrig menat att såra någon. När jag umgicks med Bea så var hon inget annat än en vän för mig. Det var när jag träffade Alexandra, numera mitt ex, som hon slutade prata med mig. Tro inte en sekund att jag utnyttjar Lily, för det gör jag inte. Hon förtjänar bättre än så." Albus visste inte om han skulle tro på det eller inte.
"Du får väl en chans då. Men jag har varnat dig", sa Albus och gick tillbaka till stora salen.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Dagens fråga: Vad tycker ni om mina påhittade karaktärer? Har ni någon favorit? Motivera så blir jag glad! :3

Jag vet inte riktigt. Jätte bra föresten

Jag gillar Joseph
Super bra kapitel!!!!

Kapitel 24.

Harrys perspektiv

Det var nu julafton och Harry satt hemma helt ensam. Allt hade blivit så fel. Ginny hade stuckit och han hade gjort sina barn besvikna. Och nu var han och Draco kära igen. Det enda han kunde tänka på var hur han skulle förklara det för Albus. Han tänkte på första gången han separerade han och Scorpius, innan dom ens var tillsammans, hur sårade båda var. Hur Albus grät av besvikelse.

En uggla stod och knackade på fönstret med näbben. Det var inte Wilbur, så Harry förstod att det var från Hogwarts. Han öppnade fönstret för att titta vad det var. Han knöt loss kuvertet från ugglans ben. Det var från Albus, såg han direkt. Det måste vara ett sent svar till brevet han skickade, tänkte han. Han öppnade brevet och läste.

Tack så mycket "pappa" för att du inte vill ha oss
hemma i jul. Det är lugnt för jag behöver inte dig heller.
Hoppas du och mamma har det bra. Hör aldrig av dig
till mig igen tack! //Albus

Fint, tänkte Harry. Nu hade han gjort Albus besviken igen. Men vad skulle han säga om han fick reda på vad som pågick mellan honom och Draco? Han tänkte på det som Draco sa när dom var yngre. "Vissa hemligheter bör förbli hemliga om det så får en att må bättre." Men han kunde ju inte ljuga för sin son. Han hade inget val. Albus måste få veta, förr eller senare. Scorpius också.

Det närmade sig kvällen och snart skulle Dudley och Veronica komma över. Dom hade inte träffats på flera år och Dudley hade också gått igenom en skilsmässa för inte så längesen.

Efter en stund knackade det på dörren och där stod Dudley, som såg ut att ha gått ner i vikt sen sist, och en femtonåring med blåa slingor i sitt blonda hår och en mössa med en form av en boll som var hälften röd och hälften vit. Något som såg lite bekant ut.
"Store D. Det var ett tag sen", hälsade Harry. "Hej Veronica." Båda hälsade tillbaka och hängde av sig.

Dom hade satt sig vid köksbordet. Bredvid Dudley satt Veronica med hörlurar och höll på med en grej som såg ut som ett spel.
"Gammalt 3DS", förklarade Dudley. "Så din fru har dumpat dig inte sant?"
"Nja, det är nog inte riktigt så", sa Harry. "Är det någons fel så är det mitt."
"Fan!" sa Veronica som var fullt koncentrerad i sitt spel. Dudley skrattade och återgick till konversationen.
"Ditt fel alltså. På vilket sätt?"
"Jag har träffat någon annan", sa Harry kortfattat. "Och jag vet inte hur jag ska förklara det för Albus."
"Det är alltså samma skit som Chelsea utsatte mig för", sa Dudley. "Otrohet. Ända sen vi skildes ville Veronica inte ha med henne att göra. Det vill hon fortfarande inte, så jag antar att dina barn kommer känna likadant. Så vem är hon?"
"Det finns ingen hon i det här, kan jag börja med", sa Harry och märkte att Dudley såg chockad ut. "Men det är inte det som är grejen. Mannen jag träffar är pappa till Albus pojkvän." Dudley var tyst ett tag.
"Ronnie", sa han och petade på Veronica. Hon tog ut ena hörluren och lyssnade. "Hur mycket älskar du Brian?"
"Brian?" sa Harry som om han hade missat något.
"Min kille", förklarade Veronica. "Tja, mycket. Hur så?"
"Vad skulle du säga om jag började dejta hans mamma?" sa Dudley. "Det är nämligen den situationen Harry och Albus är i."
"Berätta sanningen", sa Veronica rakt ut till Harry. "Han kommer hata dig, men han förtjänar att få veta." Harry tvekade en stund.
"Jag skriver ett brev", sa Harry. "Om jag bestämmer en träff med honom-"
"Så kan du berätta allt när ni ses", förslog Dudley. "Se hur han reagerar. Arg kommer han bli, men det är bättre än att ljuga."
"Bjud honom på pizza till att börja med", föreslog Veronica. "Det kommer han gilla, alla gillar pizza. Sen kan du berätta. På tal om pizza. Pappa, kan vi äta pizza när vi kommer hem?" Dudley log.
"Det kan vi väl", svarade han. Harry kunde inte se henne som något annat än en mini-Dudley. Hon återgick till sitt spel.
"Jag tror dock inte det finns någon pizzeria i Hogsmeade", tillade Harry. Han reste sig upp för att påbörja brevet.

Albus perspektiv

Alla andra Slytherinelever hade åkt hem, så Albus och Scorpius hade hela uppehållsrummet för sig själva. Dom satt och spelade trollkarlsschack framför brasan.
"Schack matt", sa Scorpius.
"Men va? Igen?!" sa Albus upprört. "Jag har kunnat det här sen jag var fem!"
"Du har väl inte använt hjärnan tillräckligt", retades Scorpius. Albus hävde sig fram, så alla schackpjäser revs ner, och brottade ner Scorpius på golvet.
"Vänta bara tills du får utmana Ron, och säg sen vem som inte använder hjärnan."
"Vadå, är han sämre än dig?"
"Öh nej. Tvärtom. Han skulle kunna vinna nobelpriset."

Dom gick till sovsalen för att lägga sig. Albus kröp ner i sin säng och Scorpius i sin.
"Du Scorpius? Det är bara vi här inne", sa Albus och höll upp sitt täcke. "Gör mig sällskap."
"Okej då", sa Scorpius och la sig bredvid honom. Albus kramade om honom hårt.
"Det här må vara den bästa julaftonen i mitt liv", sa Albus. Scorpius kysste honom på huvudet.